Jag har tidigare skrivit om att jag inte riktigt har insett min ålder utan glatt verkar tro att min omgivning ser mig som ung och framför allt enormt cool. Sakteligen har jag insett att så inte är fallet men det är ok för jag inser att jag inte är pur ung och framför allt är jag inte speciellt cool heller även om jag kände mig som en NBA-spelare när jag dunkade i dagmammans basketkorg som var ca 2m hög (är själv 1.98m) framför 4 st beundrande 5-åringar.

Jag kom på fler av mina ålderstecken idag. På väg till ICA var det två killar i 14-års ålder som cyklade framför min bil. Helt plötsligt svängde dom tvärs över vägen och jag kom på mig själv med att inte bara tuta och hytta med näven som en 70-åring, nej då, jag förbannade även att dom inte räckte ut handen när dom svängde. Ursäkta! Har jag någonsin räckt ut handen? Jag som dessutom hatar folk som räcker ut handen och har sitt vänstra byxben instoppat i strumporna för att inte få olja på det beiga manchester byxbenet.

Väl inne på ICA var det fullt av ungdomar. Redan där äcklades jag av mig själv när jag kom på mig själv använda ordet ”ungdomar”. Detta ord är för mig starkt förknippat med 30- och 40-talister men där stod jag och tänkte i dessa termer. Glatt sprang ungdomarna runt med studentmössor och gladdes av att snart slippa skoltiden och välkomnas in i vuxenvärlden. ”Vänta bara” tänkte jag bittert, för antingen har dom ytterligare 3-5 år på universitetet eller så springer dom rakt ut i arbetslösheten. Jag följde min inköpslista slaviskt och kom på mig själv även där. Visserligen hade jag fått den av frun men jag hade likt förbannat en inköpslista. Jag hatar folk med inköpslistor som river små hack i kanten av lappen för att komma ihåg det som stoppats i kundvagnen. Efter denna tanke struntade jag i listan och freebasade allt jag skulle handla. Efter att drabbats av hjärnsläpp efter 2 liter mjölk och en hushållsost var det bara att ta fram lappen och börja riva i kanterna för att veta att även medwursten var nedlagt i min kundvagn. Sopa!

Framme i kassan stod jag och funderade på om jag skulle ta en schweizernöt rulle. Skulle jag verkligen ta den? Det är ju inte bra att äta choklad. Vad har hänt? Jag hatar folk som måste genomgå en inre kris för att ta ett beslut om ett schweizernöt. Givetvis är jag väl medveten om att det inte är nyttigt men det är väl bara att ta den eller inte ta den. Vad är problemet? Min tanke avbröts av att jag fastnade på en framsida på Svensk Damtidning. ”Konstigt att Carl Philip är singel, han som är så stilig”. Va!?!?! Där gick gränsen. Jag hatar folk som tycker Carl Philip är stilig. Han verkar otroligt torr och skulle i ärlighetens namn inte förvåna många i världen om han spelade i andra laget. Hoppas han gör det så att vi kan få någon kunglig med lite stake i sig.

Efter att bilen fyllts med påsar bar det av till hemmet igen. Jag valde vägen via Williams skola och bromsade ned vid 30 markeringen. I backspegeln kom en bil som hade bråttom och jag såg att han tänkte köra om. Då hände det. Jag gasade på för att han inte skulle klara det. Efter det pekade jag mot tinningen för att påpeka vilken idiot han var. Varför? Jag hatar folk som leker poliser och hindrar andra i trafiken. Jag hatar folk som pekar mot tinningen. Ge ett rejält långfinger men peka inte mot tinningen.

När jag kom hem möttes jag av att William och Mio lekte i trädgården och hoppade runt uppe på muren. ”Ner därifrån genast, den kan välta”. Bläähää… Ordet ”genast” i förmaningsform för känslorna tillbaka till när farmor och farfar sa till på skarpen. Och vad f.n gjorde det att dom klättrade på muren? Skulle en 20kg Mio välta en 2 tons mur?

Inne i huset var jag så tagen av mina medelålders symptom att jag var tvungen att sätta mig ned. Jag försökte sammanfatta det för frun men det gick inte riktigt att få fram vad jag menade och hon tittade så där frågande utan att egentligen ha för avsikt att ens försöka förstå som bara en stressad fru kan göra. ”Handlade du tomater?” frågade hon. Efter att vecklat upp min lapp och insett att jag inte rivit ett hack i lappen bredvid tomaterna var det bara att hoppa in i bilen igen.

Trevlig helg.

Arkiverat i Bloggkrönikörerna, Peter Karyd