Jag börjar gilla den spanska mentaliteten. Man jobbar lite, vilar lite och jobbar lite till. Jag gillar även den avslappnade stilen som finns mellan generationer. Du kan gå ut på en restaurang med barn utan att bordet bredvid tittar snett, om det inte är skandinaver som sitter där förstås. Du kan gå ut och ta en drink och hamna bredvid en 80-åring i baren som är ute med sitt 20-åriga barnbarn. Du kan köra förbi en Ferrari för att i nästa sekund tvärnita för att en hjord getter korsar vägen och efter kommer herden som förmodligen hade gjort succé som fotomodell för de olika sorters filmjölk som finns i alla kyldiskar hemma hos Moder Svea.

Nere i Puerto Banus går du förbi tanter som ser dyrare ut än deras Björn Ranelid look-a-likes till män där otroliga summor av deras pengar investerats i att dölja rynkor, gäddhäng och flint. Sedan krockar du med en gäng apfulla britter som skriker ”Manchester United rule the World”. Nja, just det sistnämnda är kanske inget jag gillar. Det är faktiskt något som jag tycker direkt illa om oavsett om jag är i Marbella, London eller Svedala. Sedan har du de sydländska kvinnorna och männen som är uppklädda till tänderna för en vanlig middag. Och det är något jag gillar! Det är inte alltid stilrent och perfekt men det är en elegans, och försök till elegans, som jag uppskattar. Svenskar, och jag är dessvärre likadan, klär inte upp sig tillräckligt ofta. Det är konfirmation, studenten, arbetsintervjun, bröllop och begravning i de flesta fall men i Spanien är det gala varje kväll. Kvinnorna har högklackat och männen matchar skor med bälte och skjortkrage. Som sagt, inte alltid perfekt, men tanken att vilja klä upp sig är något vi svenskar borde ta efter.

Klimatet är definitivt det som gör att det fungerar. Vädret påverkar hela ens sinnesstämning. Jag blir gladare av värme. Problemen smälter bort och allt är bara lättare. För om man öppnar ögonen och ser sig omkring i Spanien så är det egentligen ett modernt u-land. Överallt visar halvfärdiga huskroppar på en glanstid som aldrig kom för många. Det finns tusentals moderna ruiner överallt och det är inte bara i de sämre områdena. Nej då, mitt på dyra gatan kan det stå övergivna huskroppar och spöka. Vid vägkanterna är det skitigt och att dumpa sopar i värsta drive-by räden verkar inte helt främmande för varken spanjorer eller turister. Och sedan dessa lösdrivande hundar. Det är en viss u-landsvarning på vildhundar i städerna. Men allt detta döljs med fint väder.

Så hur sammanfattar men det hela? Jag önskar att Sverige inte vore så ålders- och regelfixerat. Det krogliv som erbjuds i Medelhavsländerna är unikt. Jag har aldrig sett ett slagsmål och mer spritliberala ställen får man leta efter. Jag gillar att snacka 2:a Världskriget med herren med värsta kostymen bredvid mig i baren som inte kan sitta för hans stelopererade ben han fick av granatsplitter i Frankrike samtidigt som hans barnbarn stolt fyller i farfars berättels. Jag gillar att barnen kan röra sig på en restaurang utan att jag ska behöva sitta på helspänn för att bordet bredvid ska kommentera och skruva på sig för att barnen inte är fasttejpade vid stolen. Jag gillar att förvånas över getter som korsar en väg. Tänk er det på Sveavägen i Stockholm. Framför allt gillar jag värmen och det lugn som den bidrar med. Jag är övertygad om att svenskar mått bättre och Försäkringskassan bättre ekonomi om vårt kära moderland kunde erbjuda fler soldagar och vi kunde lära oss utnyttja de tillfällen siesta erbjuds. Så nu när sommaren är här, passa på att ta med dig hela familjen på restaurang. Tvinga på din man en kostym, bjud med farmor och farfar och glöm inte dina högklackade. Jag lovar dig att både du och din omgivning kommer må bra av den synen.

Arkiverat i Bloggkrönikörerna, Peter Karyd