h:

7 juni 2009

Veckans Gästkrönikör - Katinka Wallner

Postat av kronika den 7 juni 2009 - 02:06

1katinka

Med en både spännande och dramatiskt bakgrund som internationell fotomodell, friskvårdsföretagare och kursledare öser Katinka ur en rik källa av livserfarenhet men tangerar även de smärtsamma upplevelser hon erfarit då hon under en period i sitt liv tvingats leva på skyddad adress, helt fråntagen all självkänsla. Om självkänsla kontra självförtroende, om glädje, sorg och vikten av att plocka fram sitt unika jag talar Katinka.

Du finns där ute. Jag vet det. Jag har känt det du känner och jag vet hur det är. När jag träffar kvinnor som dig då förstår vi alltid varandra direkt. Även om vi kommer från helt olika bakgrunder; olika utbildningar, olika uppväxtmiljöer, ja till och med från olika länder. Ändå förstår vi varandra. Direkt. För jag har varit där du är. Och jag har tagit mig ur det. För det går.

När jag träffade mitt ex längtade jag enormt efter att träffa mannen i mitt liv. Han svepte in som en storm i mitt liv (känner du igen det?) och var charmig, karismatisk, konstnärlig, kreativ och kanske allt jag drömt om. Det tyckte i alla fall han. På mycket kort tid förvandlades han dock till den Mr Hyde han även hade inom sig. Till en början hängde Dr Jekyll med ganska mycket, men så småningom blev det Hyde alltmer. Men eftersom jag VISSTE att Dr Jekyll fanns därinne, så kunde jag inte sluta leta.

Känner du igen ovanstående? Det tror jag det är många som gör. Du är INTE ensam. Du är INTE dum i huvudet. Du är INTE värdelös. Du är tvärtom vacker, fantastisk, underbar och om du har barn en helt underbar mamma. Detta VET jag. Jag vet också att du ofta slår på dig själv, skäms över dig själv, skäms över ditt val av man och skäms över att du haft en sådan relation, skämts över att du inte lämnat honom, inte lämnade honom tidigare, eller skäms över att du alls träffade honom. Det är DU som skäms, inte han.

Det första jag vill be dig göra, är att försöka sluta skämmas, sluta slå på dig själv och istället fokusera på allt bra du gjort. Jag vill så innerligt gärna att du ska förstå att just DU är en fantastiskt människa som är värd så mycket bättre än detta. Men framförallt vill jag att du ska förstå att du inte är ensam. Tyvärr finns det många där ute som antingen just nu, eller tidigare, gått igenom det du nu går igenom. Det bästa är att hjälp finns. Det FINNS människor därute som vill hjälpa dig. Och allt din partner sagt till dig (man eller kvinna) om att du är värdelös, handlar bara om honom/henne själva. De har så låg självkänsla, så lite energi och noll empati för omvärlden, att det enda sätt dessa människor kan överleva på, är andra människors energi. När du har förstått detta finns det massor av sätt att bli fri på. Det är INTE meningen att du ska leva ditt liv i ett mänskligt fängelse. Du har rätten till ett gott liv. Punkt slut. Och om du vill, delar jag GÄRNA med mig av vad JAG har lärt mig. För nu ÄLSKAR JAG MIG SJÄLV och VÄRDESÄTTER mig själv. Och jag NJUTER av livet. Tillsammans med mitt älskade barn. För jag valde att gå.

Varm kram till Dig

Katinka

Arkiverat i Bloggkrönikörerna, Gästkrönikör

2 kommentarer till “Veckans Gästkrönikör - Katinka Wallner”

  • Lilly

    Lilly

    13 Jun kl 11:59

    JAA visst känner jag igen mig.

    Första gångerna jag läste din krönika, sprutade tårarna…jag kunde knappt läsa.
    Men den fastnade i mitt huvud.
    Jag gick in och läste den igen.
    Den ger mig HOPP. Det KAN alltså bli bättre!?

    Jag träffade denna charmiga spännande man. Blev störtförälskad!
    Och med barn!!

    Sen smög han fram då, den mörka delen av honom.
    Jag förstod inte och kunde inte värja mig emot…

    Jag levde i detta destruktiva förhållande.
    Det blev värre och konstigare snabbt.
    Men vi skulle ju ha barn.
    Magen växte..skulle ju vara lycklig nu.
    Har aldrig mått så dåligt!

    Han kontrollerade mig helt och fullt. Jag var fast i hans garn. Uuh LÄSKIGT!

    Men när vår baby var 3 veckor gammal klarade jag inte mer…

    Jag flydde från honom.
    Nu bröt H-vetet loss….
    Hans frustration var ENORM…
    Jag var ett vrak.

    Nu har flera månader gått.
    Och jag är på väg…livet är som en berg o dal bana.
    Många timmars terapi. Men jag är på väg.

    TACK din krönika ger mig HOPP.
    Jag KAN klara av det här och komma ut på andra sidan.

    Kram från mig.
    Och återigen Tack.

  • Katinka

    Rallykakan

    14 Jun kl 11:18

    Hej Lilly!

    Låt mig först säga vad GLAD jag är att du skriver! för jag vet att det kostar på…du är MODIG som vågade kommentera. för jag vet att det finns många därute som faktiskt inte vågar…Och du ska veta att du gör MIG glad också genom att du skriver o kommenterar. För det tog lång tid för mig att våga komma “ut” och dela med mig…men nu ÄLSKAR jag att göra det! För visst är det så att ljuset finns i tunneln! Och BRAVO att du lämnade honom! Så stark du var mitt i allt det sköra i att få ditt barn…modersinstinkten och viljan att skydda är enorm…oftast är det just barnen som till slut får kvinnan att lämna, och ingen, absolut INGEN får kasta skuld på den kvinna som stannar kvar. Jag förstår vad hon går igenom. Och jag förstår vad du går igenom. Jag lämnade själv, höggravid. Om jag får möjlighet att skriva mer här kommer jag att berätta om det…ett råd vill jag ge dig, som inte är politiskt korrekt…om du har möjlighet att låta bli att uppge faderns namn när barnets föräldrar blir registrerade så gör det. Så slipper du slåss mot myndigheternas “ett barn har rätt till sin far”.
    Men du, du har hela livet framför dig nu, känn styrkan växa inom dig,låt ljusstrålarna smeka ditt hår där du går stolt din Livsväg fram. För du vågade. Välja dig och ditt barn.
    Allt ljus på dig. Jag är med dig i tanken.

    Varm kram Katinka



Catchable fatal error: Object of class WP_Error could not be converted to string in /var/www/default/wordpress/wp-content/themes/bloggfamiljen/single.php on line 97