Vad är du bäst på?

Vad är just DU bäst på?

Att rita? Måla? Prata? Köra bil? Tänka? Filosofera? Göra musik? Skapa konst? Reparera? Skruva ihop? Att vara diplomat? Att ifrågasätta? Att koppla av? Att cykla? Springa? Hoppa? Läsa? Skriva?

ALLA har vi något vi är “bäst” på. Detta något är också alltid det vi tycker är ALLRA ROLIGAST i livet. När man är liten vet man ALLTID vad man tycker är roligast. Just DÅ. När vi är vuxna har vi en tendens att glömma bort vad vi egentligen tycker är roligt. Vi fyller våra liv med så himla mycket annat. Att vara vuxen verkar nästan innebära att inte ALLS ha roligt! Tvärtom fyller vi våra liv med så många “måsten” att vi verkar närmast irriterade när våra barn bara vill ha kul istället för att ägna sig åt våra måsten. Tids nog kommer de in i fållan. Kanske dags att istället lära något av dem?

När man är liten tvekar man inte kring vad man kan. Man är trygg i sin VETSKAP om att man kan bli precis vad som helst; hjärnkirurg, båtbyggare, brandman, astronaut, pilot, miljonär. Någonstans på väg mot vuxenlivet tappar vi denna tron. Och vilka tror du det är som ser till att vi tappar denna tro? Just det; vuxna. Vi vuxna. Och när vi vuxit upp o blivit vuxna ligger det någonstans ett mycket ARGT och BESVIKET barn inom oss och vrålar; ”Men jag vill inte vara HÄR, jag skulle ju bli BRANDMAN!” Vad gör vi då? Lyssnar vi på detta barn? NEJ! Vi är ju vuxna, så vi lyssnar självklart istället på Aktuellt, börsnoteringar, samhällsprognoser, ekonomirapporter och våra föräldrars röster inom oss:” Det kan du väl inte bli! Med DE betygen!!”, alternativt: ”Hur SKULLE världen se ut om alla blev konstnärer???”.

Ja hur skulle världen egentligen se ut om alla blev konstnärer? Intressant tanke…J

Men tillbaka till barnet. Det ignorerade. Det nedtryckta. Det tystade.

Det försvinner ju inte. Det finns kvar. Oavsett om vi är 8 år eller 80.…barnet finns ALLTID kvar. Det pratar med lägre och lägre röst, men finns kvar, det gör det! Och när vi VÄGRAR att lyssna till dess röst om vår egen storhet sticker vi i själva verket knivar inuti oss själva. Knivar som gör ondare och ondare, som skapar ångest, stress, rädsla, förtvivlan och slutligen sjukdom. För hur mycket vi än försöker betvinga detta barn så bara ger det sig aldrig! Inte förrän du törs plocka fram det du är bäst på. Det som ditt inre barn ALLTID vetat att just DU ska göra i detta liv.

Så Du har två val: förträng rösten, låtsas som om det regnar och lev livet för någon annans skull iklädd snygg offer-kofta, eller lyssna till rösten och plocka fram ditt UNIKA Jag. Det Jag som är ditt SANNA Jag. Som är din Äkta Brandman, Konstnär, lastbilschaufför eller designer. Bara Du vet var din längtan finns. Längtan är stigen till dig själv.

Vågar du gå den?

Det finns en stor risk att du finner det du alltid sökt.

Varm kram till Dig

Katinka

Arkiverat i Bloggkrönikörerna