Avnjöt just en vacker handbollsmatch mot Tyskland. Oavgjort mätt i antal gjorda mål. Överlägsen seger till Sverige om ser till den estetiska insatsen - konstnärlig kross. Ibland är det som pianoläraren säger till Brad Pitts karaktär Benjamin i filmen “Benjamin Buttons otroliga liv”? Det spelar ingen roll hur du spelar, bara det känns rätt. En fin film och vacker historia om Benjamin Buttons liv som går baklänges. Han föds som gammal gubbe och blir sen bara yngre. En slags modern version av H.C. Andersens “Den Fula Angkungen”. Fast denna gång blir även svanen ful. Benjamin blir ful två gånger i livet - i  början och slutet - däremellan får han vara Brad Pitt och leka med Cate Blanchett..

Nu är det dags att för mig att för första gången någonsin fira Halloween. Alvar ska ut på gården och skrämma till sig godis eller utföra bus. Jag har sett en massa amerikanska filmer med pumpor och bus, men aldrig fått eller ställt frågan om snask eller bus själv. Visst hette det “sanning eller konsekvens” när vi var små? Eller är det något annat? Alvar, när du läser detta kommer du att tycka att din pappa är väldigt gammal, men sanningen är att när jag växte upp kallade man denna helg för Allhelgona Helgen och det var en högtid avsedd att tänka på de döda. Ganska tråkiga dagar, men tydlig i sitt syfte. Jag accepterar den starka förflyttningen av helgens känslomässiga läge från att hedra de redan döda till att själv döda och fråga om bus eller godis.

"Vem är du? Jag är döden." ur "Det sjunde inseglet".

Jag väljer alltid bus, oavsett vad alternativet är. Kan ibland stöta på motstånd när man alltid väljer bus, det gäller att ha styka. Idag är valet dock lätt. Bus eller godis? Man blir så lätt tjock av godis, men en öl vore gott om det finns…Happy Happy halloween
Happy happy halloween
Happy happy halloween
Happy happy hallooooo…..

Imorgon avgörs handbollslandslagets fototävling. Scrolla ner och lätta ditt hjärta om vad du tycker om de svenska handbollsspelarnas konstnärliga insatser. Imorgon fm har vi en vinnare.

————FACIT——————

- Ciao Madonna. Ed har blåa ögon och skriker på skånska! Du, eller N, kan vara lugna. Yes mam, det är Räven på bilden när Malin rider. Imponerande skarpt öga.

- Lukas och målvakter ligger alltid bra till.

————

Arkiverat i Henrik Johnsson

Jag känner mig mer arty än på länge. Gränslöst skönt. Dels har handbollslandslagets fototävling fått en flygande start, even in english - se föregående inlägg och längre ner i detta. Och dels kom jag ihåg att fortsätta på mitt privatat fotoexperiment “Veckans bild på Ed” där jag tar en bild varje fredag i samma soffa året ut som ett dokument av hans ytliga utveckling.

Veckans bild på Ed är redan den femte. Han fyllde exakt en månad i veckan och nu kommer den femte bilden. Mmmm räkna vidare på det ni som vill. Annars bara gå vidare på denna blogg och i livet.

Bild No5 - Den gröna i guldet.

Här har ni tre kulturkickar som höjer upplevelsen av den stundande helgen. Samtliga från sportens värld.

1. Ridsport - Malin gör comeback!

She’s back! Not my wife, not the mother of our sons - it’s Malin bloody Baryard who’s back for a jumping attack!

På söndag i ett dragit ridhus med dubbla långkalsonger i Linköping börjar återritten till världstoppen.

Såg bra ut i förmiddags då jag var ute och smytog en bild på de sista förberedelserna inför comebacken.

The real paprazzis never sleep.

2. Ishockey - LHC-Modo.

Alvar och jag ska supporta och hejja på mamma Malin hela söndagen. När klockan närmar sig nersläpp åker vi till Linköpings tjusiga arena Cloetta Center för att se LHC spela mot Modo. Malin är gudmor för arenan och Alvar har alltid Modo-tröja vid dessa matcher. Mixed feelings är spännande känslor. Endast de kärlekslösa hatar i samband med idrott. Vi andra njuter, hejjar och blir ledsna när vi förlorar. Alvar kör dock alltid samma hejjaramsa: Bägge lagen, klapp klapp klapp, bägge lagen! Vi är redo för nedsläpp.

Utrustning: Nike och handskar: Salming.

3. Handboll - Super Cup.

Sverige-Tyskland på lördag kl 13.10 i TV4 Sport.

Sverige-Norge på söndag kl 13.10 i TV4 Sport.

Vi slår Tyskland med tre mål och Norge med sju. Det kommer att bli en vacker resa dit.

Handbollslandslagets fototävling pågår för fullt. Scrolla ner, titta, känn, tänk med hjärtat och säg vad du tycker. Låt dig glädjas och provoceras - det är vad konst är till för. Den konst som inte berör, inget gör, eller, ännu värre, gör vad som förväntas är död. På söndag ska en vinnare presenteras. Mer om fototävlingen och dess mjuka regler finner du i föregående inlägg.

H6 - Mentalkraft.

MV - Med suspensoaren som vapen, inte skydd.

M6 - Styrka är inte frånvaron av rädsla, det är att agera trots rädsla.

V9 - Rå romantik.

H9 - Vinstvarning i det gröna.

M9 - Dubbelmuskeln.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Handball is the world’s most beautiful form of people in movement. It’s a sport as simple as complicated. Six players on each side of a 40 meter long field, one guarding the goal and a ball drenched in glue. Handball is all about getting passed the other men. Everyone with the same goal, no one with the intention of letting you pass. Make a pass, run, catch, bounce and shoot! Rather sacrifice your life than let a ball or a player pass you!

Our proud national handball team is right now in Germany, playing the Super Cup. All who wears the Swedish shirt are professional athletes that every day practise the noble martial art of handball. Also they have other more artistic ambitions.

I’m the national handball team’s recreation leader with the task of enjoy and disturb in the time during practise and game. My task’s only purpose is making something else than usual during sports dates. This time the national players are gathered in a photo competition. You are the judge. There are seven positions in handball. Each position forms one artist collective. Each collective has sent in a picture. The picture’s purpose is to portray “We have the power to win”. The interpretation scope is unlimited. Only ability, fantasy and courage set the limits. The contest’s theme of power and winning is taken from a quotation from the song “Uprising” by MUSE - “They will not control us. We will be victorious”. In clean handball language that would be “Keep tight backwards and the goals will keep coming forward” but we’ll stick to the artistic language - “We have the power to win”. All players got a sample of MUSE’s latest album “The Resistance” in connection with being picked for the Super Cup, in order to listen in on it before the artistic shot was fired. As a source reference to the quotation, all models/players wear a shirt with a MUSE print.

There are seven positions in handball, hence there are seven pictures in the photo competition. Six pictures that you will be able to see, the seventh picture is a free interpretation of nothing - a photo not taken is a free photo. The picture our poor eyes can’t catch but hopefully feel, is called “V6 - From nothing the power is seen”. As you will se the artists have chosen to to present their work in different sizes (i.e. I have no idea how you do to make all pictures the same size). You readers can comment the pictures in anyway you like. Maybe you can’t compete in art since it foremost is about touching peoples hearts and minds. Comment on whatever you want. Think out loud. On Sunday I’ll gather your opinions and present the winner.

Let’s open up the doors. Pour a glass of wine and eat some snacks if you want to get in the right vernissage mood. Will work just as well without. Let’s unveil the works. Let’s love handball together.

H6 - Mental power.

MV - With the cup as a weapon instead of protection

M6 - Power is not the absence of fear, it’s acting in spite of fear.

V9 - Raw romance

H9 - Prize warning in the green

M9 - Double muscle

Arkiverat i Henrik Johnsson

Handboll är världens vackraste form av människor i rörelse. Det är en idrott lika enkel som komplicerad. Sex man på varje sida av en 40 meter lång plan, en som vaktar varje mål och en boll dränkt i klister. Handboll går ut på att ta sig förbi sin försvarare och skjuta bollen förbi målvakten in i mål. Enkelt. Paradoxen är att släppa ut tolv välväxta spelare som alla “bara” ska ta sig förbi vars en man. Alla med samma mål och ingen tänker släppa någon förbi sig. Passa, spring, fånga, studsa och skjut! Offra hellre ditt liv än låt en boll eller spelare komma förbi dig!

Vårt stolta handbollslandslag är just nu i Tyskland för att spela Super Cup. Alla som bär den svenska tröjan är profesionella idrottsmän som varje dag övar sig i den ädla stridskonsten handboll. De har också andra konstnärliga ambitioner.

Jag är Fritidsledare för handbollslandslaget med uppgift att glädja och störa i tiden mellan träning och match. Mitt uppdrags enda syfte är att göra något annat än vad som är brukligt under idrottsträffar. Denna gång har landslagsspelarna samlats i en fototävling. Du är dommaren. Det finns sju positioner i handboll. Varje position bildar ett konstnärskollektiv. Varje kollektiv har skickat in en bild. Bildens uppgift är att skildra “Vi har makten att vinna”. Tolkningsutrymmet är obegränsat. Endast förmågan, fantasin och modet sätter gränser. Tävlingens tema om makt och vinst är hämtar ur ett översatt citat från låten “Uprising” av MUSE - “They will not control us. We will be victorious”. På ren handbollssvenska blir det “Håll tätt bakåt så kommer målen frammåt”, men vi håller oss till det konstnärliga språket - “Vi har makten att vinna”. Alla spelarna fick ett exemplar av MUSE senaste skiva “The Resistance” i  samband med att de kallades till Super Cup för att hinna lyssna in sig innan det konstnärliga skottet skulle avfyras. Som en källhänvisning till citatet bär samtliga modeller/spelare en tröja med MUSE-tryck.

Det finns sju positioner i handboll, följdaktiligen är det sju bilder i fototävlingen. Sex bilder som ni kommer att kunna se och den sjunde bilden är en fri tolkning av intet - ett foto som inte är taget är ett fritt foto. Den bilden som våra arma ögon inte kan uppfatta, men förhoppningsvis känna heter “V6 - Ur intet syns kraften”. Som ni kommer att se så har artisterna valt att presentera sina verk i olika storlekar (dvs jag fattar inte hur man gör för att alla bilderna ska bli lika stora). Du som läser detta får kommentera bilderna precis hur du önskar. Man kanske inte kan tävla i konst då det i första hand går ut på att beröra. Kommentera vad du vill. Tänk högt. På söndag samlar jag ihop era åsikter och presenterar en vinnare.

Då slår vi upp dörrarna. Häll upp ett glas vitt och snaska på lite snacks om du vill ha den rätta vernissagekänslan. Det går bra utan. Nu avtäcker vi verken. Let’s love handball together.

H6 - Mentalkraft.

MV - Med suspensoaren som vapen, inte skydd.

M6 - Styrka är inte frånvaron av rädsla, det är att agera trots rädsla.

V9 - Rå romantik.

H9 - Vinstvarning i det gröna.

M9 - Dubbelmuskeln.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Kom från Stockholm. Hämtade Alvar på dagis. Mötte min fru i dörren. Upptäckte att hon har fyra armar. Likt den indiske guden Visnu kan hon använda alla armarna och göra massor av saker samtidigt - dammsuga, lyssna på Kings Of Leon, koka potatis och vagga runt på Ed. Hennes multipla talanger är extra bra dessa dagar då jag inte gör många knop på hemmaplan. “Jobbar klart inför pappaledigheten”. Uselt argument, men det enda jag har i väntan på skärpning.

Mössa & tröja: H&M, klocka: Longines, ridbyxor och strumpor: Kingsland samt dammsugare: Electrolux.

Själv fick jag lite skäll från Alvar då jag inte var fullt koncentrerad på legobyggandet. Hans marknad med fyra stånd i skiftande färger krävde mer än ett öga av mig. Det andra följde Clintans färd i filmen Gran Torino. En sur gammal gubbe slutar hata och börjar älska. Istället för att tycka synd om sig själv så lär han sig att hitta glädje i att hjälpa andra. Alvar behövde min hjälp med några svåra byggpassager, men jag var för upptagen med att följa filmen som handlade om att man ska hjälpa varandra.  Alvar tyckte dessutom att det var för mörkt i filmen när de sköt. Jag gillade filmen.

Hann ut i den frostigt vackra naturen för lite motion innan mörkret kom. Vi kom dock inte hela vägen till Ensjön då Alvar tyckte mörkret kom lite väl fort över oss. Det är högtisdstunder att få jogga med dig, Alvar, cyklandes och pratandes bredvid. Du är tränaren och jag är Rocky. Vi hittade en ny ö idag. “Fasans furstes mörka ö”. Vi klarade oss. Jag börjar märka tecken på att du förvandlas från pojke till grabb. Från att alltid vilja cykla bredvid mig så cyklar du nu hellre framför mig. I förra månaden var nedförsbackar läskiga, nu är de roliga. Jag sprang innan före dig i utförsbackarna för att kunna fånga dig om farten blev för hög. Nu är det roligt att cykla ifrån mig (även om jag har en växel till i min löpning). Jag har lovat att aldrig springa ifrån dig. Alvar, cykla inte så fort. Vänta på mig! Snälla cykla aldrig ifrån mig.

Livet som Talking Heads sjunger i låten "Road To Nowhere": There's a city in my mind. Come along and take that ride. And it's alright, baby it's alright.

Imorgon börjar handbollen. SuperCup i Tyskland. Sverige spelar mot Danmark. Matchen sänds på TV4 Sport kl 18.10. Snälla alla icke sportintresserade tjejer som läser detta och lever med killar som älskar sport på tv. Säg följande fras till era killar under dagen: “undrar vem Staffan och Ola börjar med i mål - Dan Beutler eller Johan Sjöstrand. Annars vore det väldigt coolt om de gav Anders Persson förtroendet redan i första matchen”. När ni sagt detta så var noggrann med att spara er killes reaktion. Spring sen till en dator nära dig och skriv in vad han sa och gjorde. Let’s love handboll together. Imorgon ska det komma bilder på landslagsspelarna som vi ska bedömma.

Arkiverat i Henrik Johnsson

27 Oct, 00:04: Horse City
You know you’re in Horse City when you bump into a “Kyra K. Outlet”. I’ve been at a clinic in Flyinge. A clinic is a lesson held by a star in his/her genre - a person who without a doubt proven that she has lived up to what she is teaching about. Old, proud and still modern Horse City Flyinge in Skane (region south of Sweden) was the place. Classic grounds where e.g. our old king Karl XII was doing horse business in the 18th century. In the 21st century it’s queen Meredith Michaels-Beerbaum who reigns and hence was invited by “Leksands Knackebrod” to hold a clinic. Meredith has broken patterns and is for the horse sport what black Tiger Woods is in golf, white Eminem in hiphop and gay bishop Eva Brunne for the church. Meredith is the first woman being ranked as the world’s greatest horse jumper as well as the first one ever, and until now only, woman to ride in a championship for Germany. She teached us some lessons and praised us when needed when teaching us that “The beauty of perfection takes time”. Beautiful. What if that was the poem about our lives? She isn’t riding since she’s five months pregnant. Ed, a friend! Shall we say World Cup Final in Las Vegas 2011. Or is that too soon… Gothenburg 2012, on Alvar’s 7th birthday is maybe better?
 

“One of these three is the best through all times.”                                                                                         Photo: Jonas Klintberg Lavaletto HB
 
Are you thinking about how big Kyra K. is who has her own outlet? Kyra K. is the riding brand named by horse woman Kyra Kyrklund. She is described by Wikipedia like this: ”Kyra Kyrklund, born 30 November 1951 in Helsinki, Finland, is a Finnish-Swedish dressage rider. She started competing as a 16-year-old and has won the World Cup Finals in Paris. Kyra is most successful in her home field and has won the Finnish Championships the whole of ten times. Today she lives in England and trains other dressage riders.”
Kyra K is so huge that Sweden’s now most talked about rider, Gry Forssell, paid a little extra when she many years ago bought a pair of used riding pants from a girl in Lulea (city north of Sweden) because they were said to have been worn by Kyra herself. Truth or not. Doesn’t matter. Gry gained more status in the stables. More info about Kyra at www.kyrak.com 
 

The sign of horse city.

—————-QUICK KEY———————
- Rosa, I’m counting on you. We won’t forget the photo shoot Friday.
- Great to have a MUSE concert ahead of you. For baby ear saving reasons avoid the special guest Horrors. The brand of Ed’s preppy and stylish giraffe shoes is Teddykompaniet ( www.teddykompaniet.se).
———————————————-
This is supposed to be a handball week! Do think it tasted carrot to be able to open the week with some horses. Muscles, sweat and showering together. Thursday arrive the pictures of the national handball team taken by themselves which we are to judge. Until then, if we don’t meet in the paddock before, trot safely.

25 Oct, 22:22: A tiny straight and a double house
We were to sum up the weekend, digest the Stockholm visit and enjoy eachother in a Sunday kind of way. In the afternoon we went to see the cute puppet theatre show “Rockets and flying cows” with Sven Wagelin-Challis at the Culture Chamber here in Norrkoping. Then I played Yatzy with Alvar before his Sunday bath. It’s always an adventure competing and playing against him since he never cares about who wins. Have played a lot of Yatzy in my days but still managed to throw two completely new scores - a tiny straight and a double house.
I drew a bath and wanted to offer Alvar some luxury. Invited Elisabeth Arden into the water with her “Green Tea Relaxing Bubble Bath” and “Green Tea Energizing Bath And Shower Gel”. The combination only get contradictory if you think that both products have maximal effect. I hoped for a clean, relaxed and energy-filled child to rise from the bath.
When returning the bottle after soaking Alvar’s hair with shampoo, I felt that soft and some what familiar feeling under my foot and something slipping up through my toes. No, we don’t have a dog indoors so it wasn’t him missing the toilet and putting “his” on the floor. It was Alvar’s glasses I’ve stepped on. Clumsy and unforgivable. Alvar had free shooting range and used it well by shooting hard. Alvar, you’re right. I managed to slightly bend them back into shape. Tomorrow you’ll have to go to the optician with mom. I know that you know where he hides the candy. In the cow behind the apples in the corner. Take two. If someone gives you a hard time tell them daddy will pay.

“Glasses: Moomin”

MUSE at Hovet yesterday! The masters were kings! Thanks for everything. It was big and abundant. Exactly what I want out of life. Alvar was with his grandpa and cousin at Globen and the Dinosaur show at the same time. His opinion was “Great seeing dinosaurs in real life. They were much smaller than I thought. No one knocked their head on the ceiling and I was only a little bit afraid one time”.
Also the serious adult concert offered a little bit of humour, just before it started. You know that a rock star that looses his cool is quickly degraded to an ex rock star or an ordinary man that could be standing in the audience with the rest of us. Both degradations are equally horrifying. A rock star needs to be larger than life if we, the audience, will continue to pay money to see him. Just before the concert was about to take off, 9000 persons clapping their hands showing they’re ready, a pretty awkward thing happened.

Instead of closing off seats with bad visibility around the stage, the organizers nowadays sell tickets that put some people diagonally from the rear of the stage. From there you can follow the stage workers’ day, or more likely night. One problem is when the band goes on stage. Those with the cheapest tickets start screaming and hence risk reveiling for the rest of the arena that the band is on the go. It could sabotage the stage entrance and also make the band look like ordinary people, acting as normal people behind the stage. It could threaten the myth which we partly pay to believe in. Yesterday, in order for this not to happen when the three members of MUSE were to walk the 20 meters short stretch from the dressing room corridor to the stage, they had put up some kind of elastic tunnel. It’s fairly common using these kinds of covering manoveurs. The tunnel is taken out when the band is on the move. If it were to be permanently there it would be in the way for those trying to work before and after the band’s entrance. When the tunnel some what elegantly was pulled out it didn’t make it all the way from the corridor to the stage. A gap of about 5 meters. The stage workers pulled on one end and the gap appeared on the other end. Then it was pulled a little bit from the other side and voila the gap swopped to the other end. Hence the band members had to walk with the speed of the tunnel. Not so glamorous! It’s hard to walk forward with nonchalance and undefined gaze when you have to jump along with a tunnel. I would have wanted to be in the tunnel, hearing what they said to the band when the drummer in his slightly gay lightblue glitter top showed up maybe yelling “Let’s rock” and the singer in his crow outfit with feathers answered “and fuckin’ roll!”. And one of the stage workers, whom no-one in the band recognizes says “OK boys, on three, 1, 2, GO, 1, 2, GO…”.

It was an amazing concert with a wild audience. I love bands who have the guts to go for a knock-out on the first note. MUSE opened dramatically with “Exogenesis: Symphony, Part 1: Overture” and then two smoking hits - “Uprising” and “Resistance” - from the latest album. The fourth song is one of my favourites that I’d almost forgotten about, but when they played I didn’t only remember how much I love the song but also it’s, until know, unknown purpose. The masterpiece is called “New Born”.

There it was! Now I know which song to play when we baptize Ed. “New Born” of and with MUSE. It will be heavy when Ed gets his name. Maybe we start or end soft with Europe’s “New Love In Town” which soon is played everywhere anyway, even on the maternity ward’s radio when Ed was just born. U2’s “Pride (In The Name Of Love)” has a great title for a baptizing but it’s about when Martin Luther King got shot so could be hard to sneak in if Malin wants to double check the playlist.

“In the black on the left is the tunnel. Can you feel it?”

——————-ANSWERS AND COMMENTS———————
- You are pro-pacifiers. Now also I am pro pacifiers. Amazingly interesting comments. I like your seriousness. We have fun together and make a lot of jokes, that’s why we also dare being honest and have serious talks.
- I like Alvar’s love for stuffed animals. Also he’s nice to Malin’s horses and the farm cats. Animal teaches children responsibility.
- We were “Brand blushed”!! Great that you tagged along. We’ve got style. This is not a gang you should be fighting with. Of course you lean a little more towards the way where your favourite brands are instead of writing about well-worn underwear from Wallmart. It’s the opposites that make the gold shine. We rather polish the gold than talk about things with fart holes. That’s my bloggmates!

Short summary.
Most of us use Mac (even I) (6 Mac, 2 LG and one of each of HP and Dell).
When it comes to watches we all have fairly exclusive taste, but crazily divided - Efva Attling, DKNY, Certina, Raymond Weil, Certina, Omega, Rolex, Gant, Longines. None of us wears the same kind of watch.
Not many wrote which cellphone they have. Interesting though that those who did mention they had either Sony Ericsson or Samsung.
Soon we’ll do another “This brand is me”.
——————-————————-———-————————-
Coming week will be great. The theme is HANDBALL - the world’s most beautiful sport. Our Swedish National Handball team is going to Germany to play the SuperCup. They’ll be playing Denmark, Norway and Germany. First game is Thursday. Until then they’re not only going to practise but also participate in a photo challenge and it’s YOU, dear readers of this blog, who will decide who wins. More about this next week. I’m only asking for your preparation. Think “Thursday, muscles, photo, handball and I (i.e. YOU) decide”.

Image No 4 “Even adults should wear giraffe shoes sometimes”.

// HENRiK, who didn’t forget Friday’s picture but prioritized it away, also because I wanted to see if anyone of you would remind me of our gigantic art project of taking one picture a week of Ed in the same couch in order to follow his development visually. No reminders. Here’s the picture.

————————————————-
24 Oct, 18:49: The one who steps on the line is f-cked
Stockholm. The city may be full of water - both around the islands and from a constant drizzle - but Alvar and I are more than just in the hat. I moved here, to the capital, in 1994. We’ve been in daily contact ever since. Now it’s time for a new attack. Got in on the train yesterday. Walked slowly holding Alvar’s hand in mine through the Central Station’s swarm along Wasa Street and up the stairs to an American pizza buffet. Alvar stops to look at the things I’ve forgotten. Street musicians, singing nutcases, screaming taxi drivers and the never ending stream of emergency vehicles that accompany the city image. I’ve never before played that you will burn up and die if you step on the lines in the pavement on Drottninggatan at Sergels torg. But it’s important that also in this mix of temperament and people hold on to both your calm and your origin. Went on to meet friends for more games. Today I’ve taken a bath and played even more. Now awaits the dinosaurs at Globen and MUSE at Hovet. We’re not done with the city. We’ve received a lot and now we want more. Keep the balance. Let’s have our last night in town! The one who steps on the line is f-cked.

“HENRIK - jeans:Pour and shoes: Tretorn. Alvar - jeans: H&M and shoes: Puma.”

// HENRiK, on a computer I can’t change into Swedish alphabet. You either complain about it or go for it and understand anyway. Here I come MUSE! Five years of waiting is over. We’ve really been longing for this.

————————————————-
23 Oct, 10:59: Chasing ghosts
I dream a lot when I sleep. The show starts in my deapest slumber. Often exciting and wildly uncontrollable. Tonight it was nightmares. The house was full of people and I ran around trying to get them out. They weren’t violent but really hard to get out. When I tried to throw them out I couldn’t get a hold. It wasn’t possible to grab a hold of them. I was chasing ghosts! What does that mean? Am I afraid of ghosts? Do I feel hunted? Or is it a misunderstanding of what I actually dreamt of? Woke up from the dream from Alvar screaming Tigris! Tigris! That’s his new tiger. I went to his room and wondered what was up.
- Tigris has bad dreams and has jumped on to the floor, the sleepy but clear Alvar said.
- Oh, I’m also having bad dreams, I replied.
- Grab Tigris and lay down with me and we try to go back to sleep together, suggested Alvar.
I crawled into his 90 cm bed with high wave-shaped edges, next to Alvar, Tigris and Vovve (Doggy). We lay in breadth so I turned on my side and fell calmly back to sleep. The ghosts were gone and didn’t dare returning to face the fantastic four sleeping together.
The morning was good. But it’s time for pacifier debate no 3 in my life. I had a pacifier til I was six years old and hence bad shaped teeth. Alvar threw his away on his four year birthday after a lot of fuss. Now it’s you Ed. The pacifier silence you of course but will you be able to let go of it. Are we doing you a favour or not? It’s very cute but still not entirely right. I will get back to you on this subject.

Three things that can culture-kick us through the weekend.

1. Walking with dinosaurs - the arena spectacular.

Get ready all you dinosaurs! Alvar, his cousin and grandpa are going to Globen and want to feel it roll.

2. MUSE - Live at Hovet.

When Alvar & Co are at Globen with the prehistoric animals I’ll be in front at Hovet next door singing along in all the choruses.

3. State Of Play.
“Investigating journalist Cal McCaffrey (Crowe) finds himself in a dilemma, being an old friend of Collins and having a ruthless editor - Cameron (Oscar®-awarded Helen Mirren**) – who assign him to report about the case…”
Sunday night. Tired. I neither want nor have the energy to think to much. Hollywood. Entertain me.

// HENRiK who is off on a guy’s weekend in Stockholm with Alvar. Rock.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Du vet att du är i Horse City när du stöter på en “Kyra K. Outlet”. Har varit på clinic i Flyinge. En clinic är en lektion som hålls av en stjärna inom en viss genre - en person som bevisat att den har levt upp till det som den undervisar om. Gamla, stolta och ännu moderna horse city Flyinge i Skåne var platsen. Klassisk mark där bla vår gamle kung Karl den XII varit ute i hästaffärer på 1700-talet. På 00-talet är det drottning Meredith Michaels-Beerbaum som regerar och därför hade arrangören “Leksands Knäckebröd” bjudit in henne att hålla clinic. Meredith har brutit mönster och är för ridsporten vad svarta Tiger Woods är för golfen, vita Eminen för hiphopen och homosexuella biskopen Eva Brunne för kyrkan. Meredith är den första kvinnan att vara rankad som världens bästa hoppryttare samt även den första någonsin, och hittills enda, kvinnan att rida ett mästerskap för Tyskland. Hon läxade upp och berömde efter behov när hon lärde oss att “The beauty of perfection takes time”. Vackert. Tänk om det vore dikten om våra liv? Hon red inte eftersom hon är gravid i femte månaden. Ed, en kompis! Ska vi säga Världscupfinalen i Las Vegas 2011. Eller är det för tidigt… Göteborg 2012, på Alvars 7 årsdag kanske blir bättre?

En av dessa tre är den bästa genom alla tider. Foto: Jonas Klintberg Lavaletto HB

Funderar du på hur stor Kyra. K är som har en egen outlet? Kyra. K är ridmärket som är namngett av ryttarinnan Kyra Kyrklund. Hon beskrivs av Wikipedia så här: “Kyra Kyrklund, född 30 november 1951 i Helsingfors i Finland, är en finlandssvensk dressyrryttarinna. Hon började tävla redan som 16-åring och har vunnit ett VM-guld. Kyra är mest framgångsrik på hemmaplan och har vunnit finska mästerskapen hela tio gånger. Idag bor hon i England och tränar andra ekipage i dressyr.”

Kyra K är så stor att sveriges just nu mest omskrivna ryttarinna, Gry Forssell, betalade lite extra när hon för många år sedan köpte ett par begagnade ridbyxor av en tjej i Luleå som sa att brallorna använts av Kyra själv. Sanning eller ej. Spelar ingen roll. Gry fick mer status i stallet.

Mer info om Kyra på www.kyrak.com

The sign of horse city.

—————-SNABBFACIT———————

- Rosa, jag räknar med dig. VI inte glömmer fotograferingen på fredag.

- Great to have a MUSE concert ahead of you. For baby ear saving reasons avoid the special guest Horrors. The brand of Ed’s preppy and stylish giraffe shoes is Teddykompaniet (www.teddykompaniet.se).

———————————————-

Detta ska ju bli en handbollsvecka! Tycker nog ändå att det smakade morot att få inleda veckan med lite hästar. Muskler, svett och duscha tillsammans. På torsdag kommer bilder från handbollslandslaget tagna av dem själva vars konstnärliga värde vi ska bedöma.

Tills dess, om vi inte möts i padocken innan; skritta lugnt.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Vi skulle summera helgen, bearbeta stockholmsvistelsen och njuta av varandra på ett söndagsmässigt sätt. Hade under eftermiddagen varit och sett den fina dockteaterföreställningen “Raketer och flygande kor” med Sven Wagelin-Challis på Kulturkammaren här i Norrköping. Spelade sen Yatzy med Alvar innan han skulle söndagstvagas. Alltid ett äventyr att tävla och spela mot honom då han aldrig bryr sig om vem som vinner. Har spelat en del Yatzy i min dagar men ändå slog jag två helt nya slag - Pyttestege och Dubbelkåk.

Tappade upp ett bad och vill bjuda på lite lyx. Bjöd ner Elizabeth Arden i vattnet med hennes “Green Tea Relaxing Bubble Bath” och “Green Tea Energizing Bath And Shower Gel”. Motsägelsefull blir enkom den kombinationen om man tror att de bägge produkterna har maximal verkan. Jag hoppadas på att få upp ett rent, avslappnat och energirikt barn ur badet.

När jag tagit shampo i Alvars hår och skulle ställa tillbaka flaskan kände jag den där mjuka och aningens välbekanta känsla under foten och något som gled upp mellan tårna. Nej, vi har inte hund inomhus så det var inte den som hade missat toaletten och lagt “sitt” på golvet. Det var Alvars glasögon som jag trampade på. Klantigt och oförlåtligt. Alvar hade fritt skottfält att påvisa detta och sköt ruggigt skarp. Alvar du har rätt. Jag lyckades böja tillbaka dem lite grann. Imorgon blir det optikern med mamma. Jag vet att du vet vart glasögonbutiken gömmer godis - i kossan bakom äpplena inne i hörnet. Ta två karameller. Om någon bråkar så hälsa att pappa betalar.

MUSE på Hovet igår! Mästarna höll hov! Tack för allt. Det var stort och mycket. Precis vad jag vill ha av livet. Alvar var ju med sin morfar och kusin i Globen på Dinosaur-show samtidigt. Hans omdöme var “Jättekul att få se dinosaurer på riktigt. Det var mindre än jag trodde. Ingen slog huvudet i taket och jag blev bara lite rädd en gång”.

Även den allvarliga vuxenkonserten bjöd på lite humor, just innan konserten startade. Ni vet att en rockstjärna som tappar sin cool degraderas genast till antingen en ex rockstjärna eller en vanlig människa som skulle kunna stå i publiken. Både degraderingarna är lika hemska. En rockstjärna måste vara larger than life om vi, publiken, ska fortsätta att betala pengar för att se den. Just innan konserten skulle starta och 9000 personer klappar unisont för att visa att dom är beredda hände en ganska neslig grej.

Istället för att stänga av platserna kring scenen med dålig sikt säljer numera arrangörerna även biljetter som gör att vissa blir sittandes snett bakom scenen. Därifrån kan man följa scenarbetarnas vardag, eller snarare varkväll. Ett problem är när bandet ska gå på scen. Då kan de med de billigaste biljetterna börja skrika och därmed riskera att avslöja för resten av arenan att bandet är på väg upp på scen. Det skulle dels kunna sabba scenentrén och dels få bandet att framstå som vanliga männsikor som rör sig även bakom scenen. Det skulle hota myten, som vi delvis betalar för att få tro på. För att detta inte skulle hända igår när de tre medlemmarna i MUSE skulle gå den 20 m korta sträckan från logens korridor till scenen hade man satt upp en elastisk dragspelstunnel. Det är ganska vanligt att använda sig av denna typ av skylningsmanövrar. Tunneln tas fram då bandet är på gång. Skulle den vara permanent skulle den vara i vägen för alla dom som försöker jobba före och efter bandets entré. När tunneln lite elegant skulle dras ut visade det sig at den inte räckte från korridor till scen. Det saknades cirka fem meter. Scenarbetarna drog i ena änden och det uppstod ett glapp i andra änden. Då drog man lite där och vips så var glappet på andra sidan. Tiden gick och tunneln blev inte längre. Då ställer man tunnelns ingång mot korridoren. Sen går man sakta med hela tunneln de fem metrarna. Följdaktligen fick bandmedlemmarna gå i takt med tunneln. Not so glamorous! Svårt att gå nonchalant fram med odefinierad blick när man måste hoppa i takt med en tunnel. Jag skulle vilja vara med i tunneln och höra vad de sa till bandet när trummisen dök upp i sin fjolligt ljusblåa glittertopp och kanske ropade “Let’s rock” och sångaren i sin kråkkostym med fjädrar svarade “and fucking roll!”. Då säger en scenarbetare, som ingen i bandet känner igen “OK boys, on three. 1, 2, GO, 1, 2, GO …”.

Det var en fantastiskt konsert med en vild publik. Älskar band som vågar gå på knock från första ton. MUSE inledde dramatiskt med “Exogenesis: Symphony, Part 1: Overture” sen två raka rökare - “Uprising” och “Resistance” - från senaste skivan. Fjärde låten är min favorit som jag nästan glömt bort, men när de spelade kom jag inte bara på hur mycket jag älskar låten utan även dess, hittills, okända syfte. Mästerverket heter “New Born”.

Där satt den! Nu vet jag vilken låt som ska spelas när vi döper Ed. “New Born” av och med MUSE. Det kommer att bli tryck då Ed får sitt namn. Kanske vi mjukar upp före eller efter med Europes “New Love In Town” som snart ändå spelas överallt, tom på BB’s radio just när Ed kommit ur.  U2’s “Pride (In The Name Of Love)” har ju en bra titel för dop, men handlar om när Martin Luther King blev skjuten så den kan bli svår att trycka in om Malin vill dubbelkolla låtlistan.

I det svarta till vänster finns dragspelstunneln. Känner du den?

——————-FACIT- OCH KOMMENTARSSPECIAL————————-

- Ni är pro NAPP. Nu är jag också pro NAPP. Fantastiskt intressanta kommentarer. Jag gillar er seriositet. Vi har kul tillsammans och skojar mycket, därför vågar vi också vara ärliga och prata allvar.

- Jag gillar Alvars kärlek till mjukisdjur. Han är även snäll mot Malin hästar och gårdens katter. Djur lär barn att ta ansvar.

- Vi var “Brand blushed”!! Kul att ni hängde på. Vi har stil. Detta gäng ska man inte bråka med. Så klart lutar man lite åt hållet där ens favoritbrands finns hellre än att skriva in om ett par sönderfesna underbrallor från Galne Gunnar. Det är motsatserna som får guldet att skina. Vi här väljer att hellre putsa guldet än pratat om sånt med fishål. That’s my bloggmates!

Kort sammanfattning.

De flesta av oss använder Mac (så även jag) (6 Mac, 2 LG samt en var av HP och Dell).

När det kommer till klockor har vi alla tämligen exklusiv smak, men vansinnigt spridd - Efva Attling, DKNY, Certina, Raymond Weil, Certina, Omega, Rolex, Gant, Longines. Inga av oss bär samma sorts ur.

Det var inte så många som skrev vilken mobil man har. Intressant dock att de som skrev in om sina mobilmärken var antingen Sony Ericsson eller Samsung-användare.

Vi kör inom kort en ny “This brand is me”.

—————————————————–

Veckan som kommer blir strålande. Veckans tema är HANDBOLL - världens vackraste sport. Vårt svenska handbollslandslag ska till Tyskland och spela SuperCup. De ska möta Danmark, Norge och Tyskland. Första matchen är på torsdag. Fram tills dess ska de inte bara träna, utan även delataga i en fototävling och det är NI, kära läsare av denna blogg, som bestämmer vem som vinner. Mer om detta senare i veckan. Jag ber blott om er förberedelse. Tänk “torsdag, muskler, foto, handboll och jag (dvs DU) bestämmer”.

// HENRiK, som inte glömde veckans bild i fredags utan prioriterade bort den samtidigt som jag skulle se om någon av er påminde mig om vårt gigantiska konstprojekt att ta en bild i veckan på Ed i samma soffa för att följa hans visuella utveckling. Ingen påminnelse. Här är bilden.

Bild No 4 "Även vuxna borde ha giraffskor ibland".

Arkiverat i Henrik Johnsson

Stockholm. Stan må vara full av vatten - både kring øarna och från ett stændigt duggregn - men Alvar och jag ær mer æn bara i hatten. Jag flyttade hit till huvudstaden 1994. Vi har stått i daglig kontakt sen dess. Nu ær det dags før en ny attack. Kom med tåget igår. Gick långsamt hållandes Alvar i handen genom centralens myller via Wasagatan upp før trappen till en amerikansk pizzabuffe. Alvar stannar och tittar på det som jag glømt. Gatumusikanter, sjungande knæppgøkar, skrikande taxichauffører och den stændiga strømmen av utryckningsfordon som ackompanjerar stadens bild. Jag har aldrig tidigare lekt på Drottninggatann vid Sergelstorg att man brinner upp och dør om man trampar på gatstenarnas linjer. Viktigt att æven i denna blandning av temperament och mænniskor hålla på både lugnet och sitt ursprung. Åkte sen till kamrater før mer lek. Har idag badat och lekt ænnu mer. Nu væntar dinosaurer i Globen och MUSE på Hovet. Vi ær inte klara med denna stad før denna gång. Vi har fått mycket och vill nu har mer. Håll balansen. Nu gør vi sista kvællen i stan! Den som trampar på en linjen ær kørd.

HENRIK - jeans:Pour och skor: Tretorn. Alvar - jeans: H&M och skor: Puma.

// HENRiK, från en dator som jag inte kan stælla om till ett svenskt alfabet. Antingen klagar man øver det eller kør och førstår man ændå. Nu kommer jag MUSE! Fem års væntan ær øver. Som vi har længtat.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Drömmer väldigt mycket när jag sover. Showen drar igång mitt i djupaste dvala. Oftast spännande och okontrollerat härligt. Inatt blev det mardrömmar. Det var fullt med folk i huset som jag sprang runt och jagade ut. Dom var inte våldsamma, men väldigt svåra att få ut. När jag kastade ut dem fick jag inte tag i dem. De gick inte att greppa. Jag jagade spöken! Vad betyder det! Är jag rädd för spöken? Käner jag mig jagad? Eler är det bara en missuppfattning av vad jag egentligen drömde om? Vaknade ur drömmen av att Alvar skrek Tigris! Tigris! Det är hans nya tiger. Jag gick in till honom och undrade vad det var.

- Tigris har mardrömmar och har hoppat ner på golvet, sa den sömndruckne men klara Alvar.

- Oj, jag hade också mardrömmar, sa jag.

- Ta Tigris och lägg dig hos mig så så försöker vi somna om, föreslog Alvar.

Jag kröp ner i hans 90 cm smala säng med höga vågformade kanter bredvid Alvar, Tigris och Vovve. Vi låg i bredd så jag mig på sidan och somnade lugnt om. Spöken var borta och vågade inte komma tillbaka och utmana den fantastiska fyran som låg och sov tillsammans.

Morgonen var god. Dock är det dags för napp-debatt akt 3 i mitt liv. Jag hade napp till jag var 6 år och följdaktligen risigt formade tänder. Alvar kastade sin på fyraårsdagen efter mycket kvirr. Nu är det du Ed. Du blir ju tyst av nappen, men kommer du att kunna sluta? Gör vi oss en tjänst och dig en otjänst? Visst är det gulligt, men ändå inte helt rätt. Jag återkommer i ämnet.

Tre ting som kan kulturkicka oss genom helgen.

1. Walking with dinosaurs - the arena spectacular.

Get ready all you dinosaurs! Alvar, hans kusin och morfar kommer till Globen och vill känna den rulla.

2. MUSE - Live at Hovet.

Medan Alvar & co är i Globen med forntidsdjuren står jag längst fram i grannlokalen Hovet och sjunger med i alla refrängerna.

3. State Of Play.

“Den undersökande journalisten Cal McCaffrey (Crowe) hamnar i ett dilemma, att dels vara en gammal vän till Collins och dels ha en hänsynslös redaktör – Cameron (Oscar®-belönade Helen Mirren**) – som ger honom i uppdrag att rapportera om fallet…”

Söndagkväll. Trött. Varken vill eller orkar tänka för mycket. Hollywood. Entertain me.

// HENRiK som nu ska till Sthlm på killhelg med Alvar. Rock.

Arkiverat i Henrik Johnsson