Hej min vän!

Denna krönika var egentligen tänkt att handla om ett helt annat ämne, men det får vänta för dagens text trängde sig på som mycket viktigare här och nu.

Det här är en krönika till dig som lovade dig själv redan förra julen att aldrig mer. Som lovade dig själv att inte uppleva en sådan jul en enda gång till. Men som ändå sitter där med en växande rädsla i magen, samtidigt som det sista strax kvävda hoppet sitter som en tupp i halsen. Du önskar allt vore annorlunda. Men det är det inte.

Den enda som kan göra allt annorlunda denna gång min vän, det är Du! 

För nu har du tagit emot den sista hånfulla kommentaren om din kropp, nu har du mött den sista hatfyllda blicken ur hans ögon, nu har din kropp för sista gången tagit emot hans knutna vrede, nu har du för sista gången vridit dig på golvet i smärtor framför dina barn. Nu har du för sista gången skyddat honom.

För du vet nu. Du vet att han aldrig kommer att förändras. Du vet nu att vad du än gör, hur snäll du än är, vilka av hans önskemål du än ställer upp på, så räcker det inte. Räcker inte på långa vägar. För han finner alltid ett nytt sätt att trycka ner dig på. Det är alltid något av det som är du som inte duger. Du är en värdelös mor, en äcklig älskarinna, en snuskig kvinna, en trögfattad varelse, du är ett ingenting utan honom. Vill han få dig att tro. Har han nästan helt lyckats få dig att tro. Men inte. För nu reser du dig på nio. Nu reser du dig för dina barns skull. För du vet att du inte skyddar dem genom att själv ta alla glåpord och/eller slag. För de ser. Och de lär av vad de ser. De ser hur pappa eller andra män behandlar mamma och därigenom lär de sig hur vuxna lever tillsammans. För barn gör inte vad du säger till dem att göra. De gör som du gör.

Så antingen blir dina barn offer för en liknande omständighet som vuxna, eller också blir de förövare.

Valet är ditt.

Så du väljer. Äntligen.

Du går nu bort från datorn och fram till garderoben där du plockar fram en väska. I den lägger du ditt och barnens pass, ditt käraste fotoalbum och några ombyten kläder. Du packar ner ett favoritmjukisdjur, boken du älskar och som stärker dig, nycklar och hygienartiklar. Sedan åker du till barnens dagis och hämtar dem om de inte är hemma med dig. Sedan sätter ni er på ett tåg eller en buss. Bilen lämnar du kvar så du inte blir spårad. Sedan reser ni till kvinnojouren. Kanske inte i staden där ni bor utan i nästa stad. Så att han inte ska kunna finna er och för att du inte ska kunna ångra dig.

För du vet nu. Du kan nu. Du har återkallat kraften till dig själv. Över ditt eget liv.

Du ringer kvinnojouren nu och säger att ni kommer. Om du inte kan numret ringer du till Eniro: 118 118 och ber dem koppla dig till kvinnojouren i staden du vill resa till.

När Du har satt dina barn i säkerhet går du till polisen och gör polisanmälan. Du gör det bara. För att skydda dig och dina barn. För det är er födslorätt att leva i kärlek, inte i rädsla.

Det är det bästa valet du gjort. Det är det största valet du gjort. Och du gör det. Nu.

När du har gjort det mailar du till mig och berättar hur du gick tillväga. Du lånar en dator på kvinnojouren eller går till ett internetcafé. Du skaffar en ny hotmailadress och ett nytt lösenord. Sedan skriver Du till mig. Jag kommer aldrig att lämna ut dina uppgifter om vem du är. Hos mig är du trygg. Maila på: Fragakatinka@bloggfamiljen.se Jag väntar på Ditt mail.

Och du som läser detta som känner någon som….du kopierar denna text, mailar den, skriver ut den, gör vad som är nödvändigt för att hjälpa din vän, släkting eller granne. Tillsammans är vi starka. Det är så det är.

Denna julen blir den bästa i ditt liv. För Du har valt så.

All kraft

Allt mod

All insikt och

All kärlek

Till Dig

Du medmänniska på vår jord

Du är värd det allra bästa - och du är djupt älskad.

Katinka

Arkiverat i Aktuellt, Fråga Katinka, Lifestyle