Här sitter man ensam på en afterwork i Malmö och inser att jag både är ensam och dessutom jobbar jag inte. Vad kallas det då? Afterlallare? Afterpappaledig? Oavsett namn är det ganska rogivande. Avnjuter några kalla öl och väntar in min vän som fortfarande bidrar till Sveriges pensionsfonder medan jag är en parasit på min omgivning. Känns nästan udda att vara utan frun. Vi lever smått i symbios, hur sinnessjukt det än må låta. Vi har inte allt för många stunder utan varandra, om man bortser från jobb, men ändå saknar jag redan henne och barnen.

Ikväll blir det fokus på viktiga saker. Hur mycket ketchup ska jag ha på min pyttipanna i Malmö Arena? Vilken backuppsättning matchar Malmö ikväll? Kommer jag må dåligt av att dricka snaps till maten? Frågorna är många och svaren finns där och bara väntar på mig. Just den där med snaps är jag specifikt sugen på att få reda på. Lommo är på plats ikväll. Kanske träffas vi?

Det slår mig att när jag väl lämnar familj bakom mig och träffar Jesper ikväll är det inte mycket som skiljer sig från vårt umgänge för 20 år sedan. Vi lärde känna varandra när vi var åtta år och från tidig ungdom har vi druckit vuxna drycker ihop och diskuterat livets mening ihop. Känner att mycket kommer vara sig likt ikväll. Ytterst djupa diskussioner, tävlingen vem som kan hålla sig längst och skrika könsord när domaren visar ut en Malmöspelare. Det är upplagt för två medelålders män att visa sina pubertala känslor som gömmer sig bakom den luddbeklädda valken runt naveln.

"Jag hämtar dig på Arlanda när du kommer hem!"

Arkiverat i Pappa blogg