Vi lekte hotell. Först gjorde Alvar visitkort, sen öppnade han hotell - Alvars Bästa Hotell. Alvar var chef och ställde sig i receptionen, Malin blev städerska, jag concierge och Ed piccolo eftersom han kan frakta väskor med hjälp av sin gåvagn. Jag fick själv välja titel och arbetsuppgift. Malin slutade snabbt som lokalvårdare eftersom hotellet saknade gäster. Hon blev den första att checka in. Malin hälsades välkommen av personalen vid sin ankomst.

Välommen till Alvars Bästa Hotell, den lille med blöjan tar gärna er väska till rummet.

Det flöt fint för hotellet. Vi vet att första intrycket varar. En gäst vars lust man bränner redan i repan är svår att få tillbaka. Malin checkade in och fick sin nyckel. Hon skulle bara gå till hissen och trycka på sitt våningsnummer för att sen kuna kasta sig fritt på sängen. Piccolon visade sig vara lite väl närgången. Dessutom struntade han i väskan och tog en genväg till hissen.

Excuse me, may I help you?

Som concierge är det viktigt att kunna lösa alla situationer - både interna och externa. Jag lyckades lyfta bort piccolon, rädda honom från karate med chefen samt småhångla med hotellets första gäst till denne åter verkade belåten. Vi var snabbt tillbaka till vår höga nivå av personlig service.

Malin kom till hissen och skulle just trycka på knappen som var fäst med magnet på köksstolen. Då kom piccolon igen och med sin aggressiva hjälpfullhet åter kom ibråk med chefen.

Not love in an elevator.

Den här gången kunde inte ens jag, conciergen, lösa läget. Det höll på att flippa ut bortom kontroll. Som tur var märkte vår gäst att piccolon luktade skit. Alvars väskbärare hade mycket riktigt hunnit med att lägga ett lass i blöjan mellan sin olika hjälpinsatser. Alvar var nöjd med att se sin personal bäras ut av en gäst och undrade ifall inte han fick vara gäst istället och jag jobba i receptionen. “Jovisst, hur var namnet?” svarade jag. “Jag heter Alvar Barijard och har beställt ett rum” sa gästen. “Hur stavas det?” kontrollfrågade jag. “A-L-V-A-R och Barijard börjar på B”. “Välkommen till Alvars Bästa Hotell” hälsade jag Alvar när han fick nyckelkortet i papp till rum 312. Rakt fram i korridoren och till höger just innan tvättstugan.

Äntligen ordning. Det blir ofta bäst om man själv får bestämma. Att checka in på sitt egna hotell som enda gäst hos personal man själv anställt måste ge en viss ro.

Arkiverat i Henrik Johnsson