Igår vaknade jag utslagen i en väns sovrum och åt en dubbel Whopper Cheese till frukost. Idag vaknade jag av ett barn som ville ha ny blöja, en annan som hade fått halsfluss och en tredje som inte ville gå upp. Det var vardag igen och hur skönt det än kan vara med lugn och ro så är jag väldigt glad att slippa vakna i någon annans sovrum och äta hamburgare till frukost. Fast jag gillar ytterligheterna, fast inte så ofta. Känns befriande pubertalt att ta en helg med en polare och rasera kroppen för resultatet är alltid det samma; borta bra men hemma bäst.

Imorse, efter fruns taxi hämtat 07.00, blev det att packa in hela rövarbandet i bilen. Först droppa William på skolan för att sedan ta med övriga knoddar till sjukhuset och tester på den yngsta herren som klagade på halsont. Resultatet kommer om två dagar och med tanke på att det inte kommit ett enda klagomål sedan imorse när det bekräftades att han skulle vara hemma från skolan så är jag lite skeptisk. Har han å andra sidan klarat av svininfluensan på två dagar så finns det nog oanat krut i den lilla kroppen så det stämmer säkert.

Helgen sitter fortfarande i kroppen. Känns som att jag har en ryggsäck med 25kg som inte går att ta av sig. Allt går långsamt och tankegången som i normala fall inte glänser är ännu långsammare. Sitter och sms:ar med en vän som ligger på en strand i Thailand och kliar sig i navelludden. Har kommit fram till att om jag någonsin får möjligheten så skulle jag vilja ha säsongsboende. Är ingen stor fan av kyla och snö men med en fru som älskar årstiderna så är det väl bara att ställa in sig på att frysa de kommande 50-60 vintrarna.

Arkiverat i Pappa blogg

Äntligen hemma! Efter två dagar av dekadens kändes det snudd på förlösande när familjen väntade på Arlanda. Gårdagen slutade i en huvudvärk utan dess like. En tredje vän mötte upp vid 20-tiden och när han nödgades åka hem redan vid 23-tiden var hans fru i chock. Hon kunde inte förstå hur en människa kunde förvandlas från en trevlig äkta make till en dyngfull tonåring på endast tre timmar.

Jag är ingen konsertmänniska så det var med låga förväntningar jag steg in på KB. Vi parkerade oss i baren och där stannade vi resten av kvällen, därav katastrofen. Vi kom fram till, efter en djup filosofisk diskussion med 2.5 i promille, att rockstjärna var det idealiska jobbet. Man spelar när man vill, slipper slita i gym, gör något kul, tjänar bra pengar och åker på turné i hela världen. I morse när jag vaknade låg rockstjärna som karriärval 103 istället för kvällens solklara förstaplats. 

KB var intressant. Den musikintresserade publiken gick verkligen in för att vara svår. Det var en orgie i medelålders män i konstiga mustascher, randiga tröjor i Polarn och Pyret style, nerhasade byxor med synliga kalsonger och glasögon med tjocka svarta bågar. Troligen var hälften fönsterglas. En musikrecensent från Skånes största dagstidning stod bredvid och givetvis fanns både mustaschen och brillorna där. Bestämde mig för att försöka prata med honom för att konstatera att han inte alls var lika skitnödig som han såg ut, och det var han inte heller. Han var betydligt mer skitnödig än vad jag kunnat ana. Hans attityd och otrevlighet måste kommit av konsumtion av kilovis av Imodium. 

Vi hade förbannat kul och lyckades till och med bli tillsagda av en annan skitnödig. “Tycker ni inte om musiken kan ni gå” föreslog han. Tvärtom, vi tyckte om det men genom att vara glad och skratta så passade man inte in i denna orgie av image som skulle spridas. Summa summarum kan jag konstatera att helgen tog fullständigt kål på min kropp, jag kommer inte gå på konsert på länge och jag är lycklig att sova i min egen säng bredvid min vackra fru, långt borta från konstiga mustascher och svarta bågar.

Arkiverat i Pappa blogg

Gårdagen som skulle sluta i fest långt in på bara natten slutade i tystnad i bilen mot Skanör. Vi tittade på varandra, var fortsatt tysta, innan vi tröstande gav varandra en klapp på axeln. Man har tidigare på skoj sagt “jag skulle kunna vara pappa till hälften här inne”, utan att riktigt mena det, men igår var det sant. Kroglivet i Stockholm och Malmö skiljer sig ganska mycket. I Stockholm trängs 50-åringar och 20-åringar sida vid sida på de större barerna. Igår stod två 35-åringar och insåg att de på fullt allvar kunde vara pappor till hälften av kvällens besökare. En tjej som jobbade i en av min väns butiker hälsade på honom medan hennes 18-åriga vän tittade med frågande avsky på farbröderna.

Jag kände mig som en Farsa på Stan som patrullerade. Tjuvlyssnade på några unga tjejer som satt bredvid oss i baren och trots att vi pratade samma språk så kände jag inte igen hälften av alla ord som sades. Det är ett nytt språk som används och jag är faktiskt glad av att vara en gubbstrutt och slippa säga Ofta, Typ och Äger i varje mening. Dessa är visserligen vanliga ord men 50% av de andra orden tjejerna använde har jag aldrig hört tidigare. I den stunden insåg jag att alla tidigare skämt om föredetting och gubbstrutt nu besannats. Idag är jag officiellt en medelålders man och jag längtar inte tillbaka. Dock saknar jag håret som tidigare växte i mina vikar.

Idag ska vi vara ännu ungdomligare. Vi ska på konsert. Jag hatar att gå på konsert, speciellt när jag inte kan någon av de låtar som kommer spelas. Så ikväll står jag på KB, Malmös legendariska rockklubb, och stirrar ut över alla svartklädda som sjunger med och skakar på sina välväxta kalufser.  Själv funderar jag på att ta med mitt headset och sätta mig i ett hörn och kolla på Melodifestivalen på min mobil. Något skakande på kalufsen till Christer Björkmans toner blir det inte. Varje hårstrå jag får behålla på mitt huvud är värt sin vikt i guld.

Arkiverat i Pappa blogg

Här sitter man ensam på en afterwork i Malmö och inser att jag både är ensam och dessutom jobbar jag inte. Vad kallas det då? Afterlallare? Afterpappaledig? Oavsett namn är det ganska rogivande. Avnjuter några kalla öl och väntar in min vän som fortfarande bidrar till Sveriges pensionsfonder medan jag är en parasit på min omgivning. Känns nästan udda att vara utan frun. Vi lever smått i symbios, hur sinnessjukt det än må låta. Vi har inte allt för många stunder utan varandra, om man bortser från jobb, men ändå saknar jag redan henne och barnen.

Ikväll blir det fokus på viktiga saker. Hur mycket ketchup ska jag ha på min pyttipanna i Malmö Arena? Vilken backuppsättning matchar Malmö ikväll? Kommer jag må dåligt av att dricka snaps till maten? Frågorna är många och svaren finns där och bara väntar på mig. Just den där med snaps är jag specifikt sugen på att få reda på. Lommo är på plats ikväll. Kanske träffas vi?

Det slår mig att när jag väl lämnar familj bakom mig och träffar Jesper ikväll är det inte mycket som skiljer sig från vårt umgänge för 20 år sedan. Vi lärde känna varandra när vi var åtta år och från tidig ungdom har vi druckit vuxna drycker ihop och diskuterat livets mening ihop. Känner att mycket kommer vara sig likt ikväll. Ytterst djupa diskussioner, tävlingen vem som kan hålla sig längst och skrika könsord när domaren visar ut en Malmöspelare. Det är upplagt för två medelålders män att visa sina pubertala känslor som gömmer sig bakom den luddbeklädda valken runt naveln.

"Jag hämtar dig på Arlanda när du kommer hem!"

Arkiverat i Pappa blogg

Sitter och tittar på Debatt på SVT. Somliga företag har det tufft. SJ är ett sådant, ett företag vi svenskar har en hård relation till. Lite som McDonalds i gårdagens Supersize Me. Varför är somliga företag drabbade av detta hat? Givetvis handlar det oftast om personliga erfarenheter men för somliga bolag verkar det inte spela någon roll hur de än gör, vi älskar att hata allt från SJ, Banverket, Försäkringskassan till CSN. 

Med SJ måste det vara namnet; Statens Järnvägar. Staten. Ordet ger mig rysningar och jag känner hur jag står på tundran i bojor och undrar varför jag hamnade där bara för att jag kritiserade regimen. McDonalds, stora stygga USA. Max Hamburgare, snälla fina norrlänningar. Same shit, different package. Snacka om motvind för Ronald McDonald. Själv tycker jag synd om honom. Tänk själv att vara 62 år, leva med att gå runt i gula snickarbyxor, skor i storlek 60, läppstift från nästippen till hakan och rödare hår än Boris Becker. Imorgon ska jag sympatiäta en Big Mac.

Nu sitter jag här framför datorn. Dottern har precis somnat och lämnat en lång rand av slem på min t-shirt. Själv har jag än en gång ätit för mycket spaghetti och det är inte helt omöjligt att det är jag själv som dreglat. Ibland är det skönt med barn. Älskar att skylla på dem. Skitiga kläder = Liv har dreglat. Jag köper Playstation och spel för tusentals kronor = killarna önskade sig spelet. Måste gå tidigt från jobb = barnen mådde lite dåligt. Komma sent till jobb = barnen mådde lite dåligt. Jag är lönnfet = hinner inte träna eftersom jag inte hinner vara med barnen innan de somnar om jag tränar. Väldigt praktiskt.

Grodan har somnat.

Nu är det dags att gå upp och se på film med frun. Gissar att hon redan sover. Nej, nu kom hon med tvätten och går likt en limsniffande tonåring och tjatar om hennes satans sköljmedel samtidigt som hon kör ner huvudet, gång på gång, i en blöt tvätthög med ett galet leende. “Lukta!” Tror hon har någon störning men det är något med henne jag älskar.

Kvinnorna i mitt liv.

Arkiverat i Pappa blogg

Livan och jag och slagit våra påsar ihop och jobbar från Scandic Park idag. Frun är på möten och vi håller ställningarna. Har semisvårt för att koncentrera mig då leken “Kasta Vattenflaska” ligger etta på leklistan i denna stund. Tittar ursäktande på övriga konferensgäster som sitter och försöker prata i lugn och ro i ett regn av nappar, t-skedar och droppar från den vinande vattenflaskan.

Tänk hur man kan ändras. Hade det varit under singeltiden hade jag övervägt att mörda pappan med dottern som kastade skedar. Mina tankar om barnet kan jag inte ens skriva om. Nu sitter jag stolt och ser sakerna vina. Oj vad begåvad hon är, tänk att hon kan kasta en tung vattenflaska. Och gud nåde den som klagar på henne. Dubbelmoral? Jag?

Arkiverat i Pappa blogg

Jag klarar inte psykiskt av när sidan går ner, lägger av, taxar ut, kraschar och allt annat skit jag hört det kallas ikväll. Tror jag har slagit svenskt rekord i att skrika flest könsord på kortast tid. Givetvis händer det på kvällar och dessutom samtidigt som vår teknik-Axel fyller år. Han hade vett nog att stänga av sin telefon inför sin födelsedagsmiddag, och det gjorde han rätt i. Tror jag pratat med alla på nummerupplysningen och bad till och med Anna på nummerupplysningen att ringa sin man som jobbar på Telia. Inte en aning vad han skulle tillföra men i stundens hetta kändes det rätt. Anna tyckte nog jag var lite udda.

Så nu sitter man här och försöker slappna av men allt jag tänker på är att sidan ska krascha igen. Sedan tänker jag på alla nya Matplatsen-läsare som hittat hit och undrar vad detta är för suspekt sida. Lunga! Det kan bara bli bättre som farfar sa när han sågade av sig båda benen. För att förtydliga så var sista meningen inte sann. 

Sitter och ser på Super Size Me och kan inte förstå vad som är konstigt. Det är ju min vanliga diet. Fattar ingenting. I ärlighetens namn kan jag inte låta bli att förundras att denna dokumentär väckt sådan uppmärksamhet. Finns det någon, med handen på hjärtat, som inte fattar att man blir fet om man bara äter hamburgare i en månad? Funderar på att göra en film om Delicato och spela förvånad när jag mår skit och blivit fet efter att ätit chokladbollar i en månad. Känns som att dricka en 75:a Explorer och sedan vara förvånad och stämma företaget för att man blev raketpackad. Va?!?! Blir man full av sprit? Nej, snart kommer väl någon och säger att jag får hål i tänderna om jag bara äter godis. 

Kanske ska jag göra en webdokumentär hur jag mår av att bara äta barnmat i en månad? Fruktpuréerna är förföriskt goda och med lite peppar är Sempers Lax med Potatis och Ärtor inte helt fel. Undrar vad bieffekterna blir? Får jag nya tänder? Börjar jag gå i blöja? Kanske glömmer jag hur man går och behöver en gåstol eller ännu bättre, jag får suga på tuttar flera gånger om dagen? Om jag gör det så måste jag nog kombinera testet med att bara dricka Explorer. Kan bli en höjdare.

Arkiverat i Pappa blogg

Efter ett dygn utan möjlighet att komma in på min sida fungerar allt nu igen, därav frånvaro. Är riktigt glad över att vi har fått en ny matblogg på vår sida. Victorias blogg Matplatsen är nu en del av oss och hon har vunnit priser och massa utmärkelser för sin blogg. Alla hennes gamla recept och inlägg har flyttat med så leta i under hennes “Kategorier”. Om du missat den så klicka HÄR. Stressen över att få allt att fungera med den nya bloggen har gjort att jag, om möjligt, tappat ännu mer hår. Men nu fungerar allt och det känns bra.

Gårdagen och dagens fixande har gjort sig påmind av att jag precis fick en doft av min egen unkenhet. Satt i soffan och letade efter en uteliggare bredvid mig. Efter att letat överallt i rummet insåg jag att stanken förföljde mig och motvillig kom jag på att det var jag som var uteliggaren. Samma t-shirt, samma allt faktiskt, t.o.m. en äcklig mössa som jag gått omkring med både inne och ute. Blir att äta middag i något soppkök ikväll eller så får jag låta Matplatsen inspirera mig med Victorias recept.

Snöstormen har dragit in över Sigtuna och mitt Skånebesök i helgen känns längre bort än någonsin. Att lita på SJ under en snöstorm är som att be killarna vakta en godisskål utan att smaka. Vi får se, tanken är i alla fall att se mitt Malmö spela hockey på fredag.

Har precis haft elektriker på plats, igen. Vi flyttade in i december 2008 och fortfarande är det massor som inte är gjort. Nästa gång jag flyttar ska det vara till en grotta med en stor sten som man rullar för öppningen på natten. Börjar tro att jag varit mentalt starkare av att bo i en grotta istället för Tingsrätten med kakelgubben, diskussioner om usel VVS med rörgubben, tjat om elfel med elektrikern och sluppit egengjorda Voodoo-dockor av husförsäljaren. Stora hus, stora problem. Stora grottor, inga problem.

Arkiverat i Pappa blogg

Dagen har gått ut på att försöka få den att gå ut på något. Fantasin flödade inte direkt och mitt i tankegången på hur jag skulle berika vårt liv så ringde en vän som undrade om han fick komma förbi. Dagen var räddad och jag kunde kryssa av dagen som en diskussionsdag. Förhoppningsvis känner både jag, frun och min vän att vi blev lite klokare idag. Vi kom fram till att vi nog ofta skapar egna problem i huvudet som omvärlden inte ens märker trots att vi själv tycker det känns olösbart för stunden. Sedan spenderar vi allt för mycket tid på att analysera vad andra tycker. Kontentan var att man ska strunta i vad alla tycker, så länge man mår bra och ingen tar skada av ens handlingar.

Exakt 17:56 kom jag på att det var föräldrarmöte i skolan kl. 18. Eftersom frun skulle iväg ikväll så blev det att kasta sig in i bilen. Det är med skräckblandad förtjusning jag går på föräldrarmöten. Som liten var det skräck för jag tror i ärlighetens namn att jag aldrig fick beröm under hela min skolgång. Så här i efterhand kan jag lida med mina föräldrar som bara fick höra om allt man ställde till med. Önskar ibland att jag var mer som Seth i min klass. Han var bäst på allt och hans föräldrar var nog väldigt stolta. Själv fick mina föräldrar höra att jag var avstängd från Geografin, diverse kvarsittningar, och fick sitta i kartrummet och glo i taket ensam under somliga lektioner. Nåja, har inte pratat med Seth sedan 1990 men jag tror att vi båda har klarat oss ganska bra i livet trots våra olikheter som unga. Det skulle vara kul att prata med mina gamla klassförståndare Ann-Christine som sa att jag skulle misslyckas i livet. Inte får att berätta att det faktiskt gick helt ok utan mer för att fråga henne hur hon tänkte när hon sa så till en 15-åring.

Med tanke på allt mina föräldrar fått höra genom åren är det med dubbelmoral jag sitter och lyssnar på fröken som berättar om den stökiga gruppen. Jag försöker drömma mig bort att vårt barn är Seth och alla övriga barn är de som är stökiga. Men hur jag än försöker så är jag inte helt övertygad om att det är så. Precis som jag hade svårt att sitta still som liten så tror jag att en annan kille också har myror i byxorna. Jag vet hur det var och därför kanske lättare att förstå. Det är visserligen inte ok att stöka runt och jag måste hålla fasaden och uppfostran intakt. Men när han blir större ska jag erkänna mina kvarsittningar och all skit jag höll på med, fast det dröjer, och förhoppningsvis har jag fått killarna och inse att det jag gjorde inte är något att kopiera. Tack och lov har killarna lärare som ser det enskilda barnets styrkor och svagheter, något som jag inte hade, så jag tror att de flesta myrorna kommer avlusas sakta men säkert.

Det viktigaste är att man ska tro på sig själv och det är något du som förälder överför till ditt barn. Självförtroende är otroligt viktigt för att kunna ta motgångar, och sådana kommer alltid, även om du heter Seth. Du kommer inte vara bäst på allt, kanske inte ens på något, det viktigaste är att du är med i matchen och inte ligger sist kunskapsmässigt. För får du inte självförtroende och hopp som barn, eller får det genom uppmuntran från någon vuxen, är det lätt att fröknar som Ann-Christine förstör din självbild och dina drömmar redan i grundskolan.

Ingen lärare ska få mig att känna mig misslyckad!

Arkiverat i Pappa blogg

Efter tre veckor ensam med barnen fick jag en riktig vilodag i min smak. Sov länge, bio på kvällen och innan dess åt vi brunch till frukost och middag, allt i ett. Vad blir det, linner (lunch+dinner)? Innan vi åkte hemifrån drabbades jag av ett i-landsproblem.

Barnen hade lekt med rakapparaten och halvvägs in i rakningen dog batterierna. Så halva morgonen gick jag runt och såg ut som skurken Two-Face i Batman.

Lika som bär.

Efter brunchen gick vi och såg Snabba Cash och jag gillade den. Har kommit fram till att jag inte ska bli knarkkung i Stockholms undre värld. 

Jag är väldigt bra på just det, komma på vad jag inte vill bli. Däremot är jag väldigt mycket sämre på att komma på vad jag vill bli. Jag har en hel cv fylld av saker jag inte vill göra. Nästan 10 års erfarenhet av vad jag absolut inte vill göra. Borde bli konsult och ge folk råd vad de inte ska göra. Så undrar du vad du inte vill göra så är det bara att fråga.

Jag har beslutat mig för att börja bakifrån och utgå från vad jag vill istället för att utgå efter jobbannonsens kravspec. Steg 1: Var vill jag jobba? Svar: Där jag befinner mig. Steg 2: Vilka tider vill jag arbeta mellan? Svar: När det passar. Ibland så vill jag vara ledig en tisdag och istället jobba en lördag. Jag har kommit fram till att möjlighet till flexibilitet är mycket viktigare än storleken på lönechecken. Kommer jag hitta ett jobb som uppfyller detta? Kanske, kanske inte? Det enda jag har bestämt mig för att försöka för jag orkar inte sitta om ytterligare 10 år och konstatera att jag fyllt min cv med 20 år av jobb som jag inte ville arbeta med.

Arkiverat i Pappa blogg