Vi har skapat en kärlekstörstande liten knodd på knappt 5 kg. Så fort hennes mamma tittar bort, inte rör henne eller vaggar vagnen så vaknar hennes Drama Queen tendenser, ja snudd på divafasoner. Kan nästan höra hennes ord hon försöker få fram.
- Tror du på fullt allvar att du ska gå någonstans utan att fråga om det är ok med mig?
- Vagga vagnen sa jag! Nu!
- Ahhhhh, vad sysslar du med? Mat – NU! Hade jag velat ha det senare hade jag väl för fan inte bett om det nu.
- Du där, skynda på. Napp direkt. Vad glor du på?
Jag har försökt kontra med:
- Upp på ditt rum!
- Skärper du inte dig för du inte se på Sverker ikväll?
- Inte den tonen till din mamma om du vill vara uppe länge!
Men hon stirrar bara tillbaka som att jag är dum i huvudet med en min som tycks säga ”tror du verkligen att du bestämmer här? Jag skriker till jag inte vill skrika längre och gör du inte som jag säger så kan du fethaja att du kommer inte sova en blund ikväll. Capish?”
Kan redan se tonåren närma sig. När man säger allt det där ovanstående, förutom Sverker-hotet kanske, samtidigt som det står en finnig skitunge, som ska förställa någon form av sorgset försök till pojkvän, och tittar under sin långa lugg i sitt färgade hår och trasiga svarta jeans med någon grupp på tröjan som jag aldrig hört talas om men som säkerligen är hetast för stunden. PANG – dörren smäller igen på ovanvåningen samtidigt som den framtida Johan-Palm-look-a-like-pojkvännen skruvar på sig lite osäkert i hallen nu när dotter börjat sitt drama där dörrsmällandet blivit en konst. Lugnt och metodiskt ska jag kopiera min pappas reaktion när min syster provade samma stil. Han gick med lugna steg fram till dörren, knackade vänligt på, öppnade dörren, bad om ursäkt för att han störde och lyfte sedan av dörren från gångjärnen. Sedan fick hon vara utan dörr i en vecka. Jag insåg inte storheten då men så här i efterhand var det fullkomligt genialiskt. Jag ska öva på one-liners fram till det händer, för att det händer är lika säkert som att hon skriker nästan gång vi inte rör vid henne ikväll.
HA HA HAAAA…du är ju för rolig, Peter! Med din underbara humor så blir livet och vardagen lite enklare…
Hahaha, åååååhhhhhh vad jag känner igen mig!!! Min 9 v kille är precis sån!!! Man blir ju hur låst som helst. Men vad sjutton ska man göra?!? Kan ju inte bara låta de små sötnosarna ligga där o vara ledsna:(
En liten undran. Vart har logg in rutan tagit vägen?? Måste gå in på min mejl nu o klicka på länken där för att logga in… hmmmm
Tack för att ni alla (du , Hannah o Maggan)delar med er av era liv, tankar o funderingar på ett kul o inspirerande sätt!!! Det är hög igenkänningsfaktor på mycket av det ni skriver!
Haha, det där med dörravhängandet ska jag komma ihåg till framtida tonårsrevolterande ungdomar här hemma!
Mia
http://www.hemochlycka.se
Ha ha, du skriver för härligt!Alla åldrar har sin charm!har två härliga tonårsbarn,så mysigt!med mycket kärlek och gränssättningar så blir det ofta ganska bra atmosfär….mycket beröm för bra saker de gör, och inte bara se de dåliga stunderna de kan ha…
kram
Du är så underhållande Peter, sådan underbar humor och sätt att skriva på, blir alltid lika glad när jag ser att du har skrivit något nytt.
Det din pappa gjorde var också helt perfekt, så iskallt.
Ha en underbar dag.
Kram till dig och din fina familj
Rosa
Hahaha!!! precis så gjorde min pappa med min syster dörr. Hängde av den alltså. Jag vågade iallafall inte smälla i några dörrar efter det
Du borde skriva en bok. Du är så otroligt rolig när du skriver.
Ha en bra dag
http://husbysjutolfts.blogspot.com/
Håller med Millamix! Du borde skriva en bok! Du skriver otroligt bra; som ett ”proffs”!
Kram från Piteå
Du skriver såååå bra!!!
Hehe, det där med dörren ska jag lägga på minnet tills mina döttrar blir äldre!! Eller jag kanske redan nu ska testa det på 3-åringen som smäller i dörrar… Men vad ska vi då ta till i tonåren?!?! Du får komma med fler sådana tips!!
Kramar till dig och din fina familj!
Hahahahahha,, här skrattas det för fullt,, Det kanske är så hon tänker
Det med dörren va verkligen strålande, ska testa det på vår tonåring.. Hahaha, kan redan nu se hans snopna min. Det som kan bli lite svårt är att se sträng ut och hålla sig för garv just när man gör det 
Soliga kramisar till er