Idag är ingen bra dag och jag vet inte varför. Kanske har jag fått mig en släng av måndagsblues eller så har väl svininfluensan lagt sig på lur i kroppen. Eller så beror det bara på hormoner, inte vet jag. Klart är iallafall att jag är på ett dåligt humör. Nu har jag precis gått halva graviditeten, är i v 20+0. När började era barn att sparka på riktigt och inte bara sprattla runt? Jag är med i en ankomstgrupp på internet och det verkar som om mitt barn är det sista att föra ett helvetes liv i magen. Förutom det verkar jag vara den enda som inte redan har garderoben full med barnkläder och vagnen i hallen. Ibland känner jag mig som en Krösa- Maja som bara skrockar och målar fan på väggen, men jag vågar inte ta ut någonting i förskott. På söndag kommer en intervju i Aftonbladet som handlar om min längtan efter barn och vägen dit. Kanske kan den lätta på trycket för någon annan längtande kvinna.
Idag kommer barnen hit och det ska bli superskönt. Huset blir fullt av liv och rörelse och jag får inte en stund över för grubblerier. I torsdags fyllde Jonna och Lisen elva och Hampus blev sexton i lördags. De är så stora nu. När jag träffade dem var de sex och elva. Tänk vad åren går fort! Snart är tjejerna tonåringar och Hampus vuxen. Swisch, säger det bara. Jag är så tacksam för att jag får ta del av deras vardag.
Usch, jag är så låg så jag nog får ta och göra en jag-är-tacksam-för-lista.
Jag är tacksam för:
- Att alla jag älskar är friska.
- Att vi äntligen lyckats bli gravida och att allt verkar gå bra.
- Min fantastiska man och familj.
- Att min älskade lillebror och hans familj kom och hälsade på oss i helgen. Det var supermysigt.
- Att jag inte gått upp hundra kilo. Än.
- Mina fina, fina vänner som jag älskar över allt annat.
- Att Ziggy och Smilla är mina ständiga följeslagare.
- Att jag är född i Sverige där kvinnor har samma rättigheter som män. Även om lönebilden fortfarande skiljer oss åt.
- Att jag snart är halvvägs i min utbildning och har MVG i samtliga ämnen.
- Att klockan snart är fyra och barnen kommer hem från skolan.
Se där ja! Mig är det verkligen inte synd om. Tror minsann att jag ska slänga på mig skorna och ta en rask promenad med mina fina hundar. Det borde få mig på bättre humör.
Kram till er alla!
Hej Kim!
Jag ligger 4 veckor efter dig i min graviditet, men jag tänker inte heller skaffa mig en massa prylar innan det är några veckor kvar. Barnvagn och spjälsäng samt bilbarnstol kommer fram i sista minuten. Och varför stressa? Barnet kommer ju inte förrän om flera månader än…
Ha det så gött
Gör det du vill göra i din egen takt. Många, många köper på sig dyra babygrejor som de aldrig behöver använda. Jag hade en kompis som inte skaffade ett dugg innan hennes baby kom. Hon lät sin gubbe välja babystol till bilen. sen tog de den och köpte allt när babyn redan kommit. Alla sätt är bra utom de dåliga. Klart att du känner en oro när du kämpat så för att bli gravid. Prata med barnmorskan. Det är viktigt. Kanske kan du få göra ett extra ultraljud och se att babyn mår bra. Det brukar lugna. Lycka till. Kramisar till både mor bebbe med familj
Hej Kim! Jag är ny medlem här.Grattis till graviditeten, jag håller tummen. Vår Hannes kände jag första gången i vecka 21. Det fladdrade bara till en kväll när jag tittade på tv. En fantastisk känsla. Jag blev så rörd av det fina inlägg du skrev bla om barn med funktionsnedsättning.
Tack fina du.
Lyckönskningar från Christina
Hej
Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Vi hade också svårt att få barn, så när jag tillslut blev gravid så vågade jag inte känna lycka fullt ut. Det var inte förrens jag var i 7 eller 8 månaden som jag köpte dom första kläderna och jag tyckte det var jättejobbigt. Jag vågade inte riktigt tro på att det skulle komma en bebis förrens det var två veckor kvar, då fick en bekant barn.
Skulle kunna berätta hur mycket som helst.
Lycka till
Hej jag tycker du gör helt rätt i att vänta. Jag har själv 2 barn och jag köpte så jag hade kläder till hemresa, rest köpte vi när vi kom hem. Vagn och säng hade vi tittat på innan, min sambo köpte det samma dag vi kom hem. Att du inte känner dit barn lika ”bra” som andra kan bero på hur dom ligger. Vissa ligger lång ”in” och då kan man känna mindre.
Lycka till
Jag utmanar din måndagskänsla med en tisdagsblues.
Hej! Jag är så glad för din skull att du snart får ditt efterlängtade barn.
jag har själv tre barn och under samtliga graviditeter har jag mer eller mindre känt mig deppig och ledsen. Jag kunde aldrig sätta fingret på varför jag mådde på eller varför jag var ledsen. När bebisen väl var ute mådde jag prima igen.
Kram!
många kramar till dig, ibland kan man bara behöva just sådana. Det går liksom bara inte beskriva vad det är som inte är bra. På sätt o vis tror jag dessa tristdagar behövs för att man ska njuta mer av de fina o glada?
Jag har en lågdag själv idag, och jag lääängtar också tills det lätta o pigga ska kännas i kroppen igen. Kanske om en stund när sambon kommer hem, vem vet.Kram kram
Några fler punkter att lägga till i tacksamhetslistan:
Du är en j..el på att sjunga,
Du har förmågan att skriva på ett fängslande sätt, ha de bra kramar
Hej Kim!
Jag vågade inte heller ta ut något i förskott under min graviditet. Det var jobbigt att inte våga glädjas riktigt.Men efter att vi gjort ultraljudet i v.18 så kändes det i alla fall lite bättre tyckte jag.
Allt gick bra till slut och vår dotter är i dag en glad och pigg 2-åring! Det kommer att gå jättebra för dig också ska du se, försök att njuta så mycket det bara går.
När vi skulle hem från BB så kom vi på att vi inte hade några ytterkläder till lillan men snälla mormor fixade det, så vi kunde ta hem henne utan att hon behövde frysa. Du har en härlig tid framför dig!
Kram!
Hej Kim!
Mitt pyre kände jag sprattla första gången kring vecka 17. Sen någonstans kring vecka 22-23 kom buffarna. Imorgon går jag in i vecka 30 och tycker att lillan är ganska lugn och beskedlig i magen. Har inte känt av några karatesparkar mot varken revben eller blåsa. Har själv läst om och pratat med andra gravida och ibland undrat om inte min bebis borde vara mer aktiv. Men alla barn är ju olika och så länge man känner igen sitt lilla livs mönster så är allt som det ska.
Försök njut så gott det går. Förstår om det inte är så lätt alla gånger. Livet är skört och upplevs kanske ännu skörare när man går i väntans tider.
Kramar från Sandra
Hej!
Hoppas bluesen har släppt =)
Har glömt (fast du nog har berättat på bloggen) vad du pluggar för nåt! Är det ett helt program eller ”bara” fristående kurser? Är sååå sugen på att plugga igen.
Kram
Anna
http://limelight.blogg.se
Under min tredje graviditet trodde jag att jag skulle känna rörelser tidigt i magen. Det visade sig vid ultraljudet att moderkakan låg i framkant vilket gjorde att jag inte kände något förrän i vecka 20.
Snart kommer nog bebbens sparkar. Kramar!