Min lillvisp har börjat att buffa och knuffa på sin mamma. När jag går och lägger mig kommer en och annan puff från den djupaste insidan av mig. I söndags lade Jonna huvudet på magen och skrek hallå rakt in i magen. Hon hade tröttnat på att inget hände. Då! En spark rakt på örat talade om för henne att det visst fanns ett syskon inne i magen. Vi blev överlýckliga. Den första sparken fick Jonna. Nu är sprattlets tid förbi. Det känns underbart. Igår kväll kände Anders en spark och det börjar gå upp för mig att det verkligen händer. Man ska inte klaga men om detta är lill*ns sovtider blir det ett helvete eftersom jag vaknar vid fyra och det är fullt ställ till klockan sju. Men det gör ingenting. Redan nu älskar jag det lilla trollet inne i magen mer än jag kunde drömma om.
Just nu är livet fantastiskt.
Just idag kan jag inte önska mig mer.
Jag böjer mitt huvud i tacksamhet för jag är en lyckligt lottad människa.
Underbart att läsa ditt inlägg idag, ja alla andra dagar med men just idag fick jag en flaschback då jag väntade mina söner som idag är 13 och 11. Kommer så väl ihåg när jag kände denna riktiga spark för första gången eller när jag låg på rygg och såg hur killen sparkade för magen rörde sig, lika så när pappan till killarna kunde känna sin son sparka för första gången…gud vad jag älskade den känslan…
Lycka till i framtiden, du kommer bli en super mamma =)
Kram Sara
Vad häftigt… Det måste vara en sådan känsla att känna ett sådant stort liv inom sig! Kram!
Va härlig, själv är jag gravid i V18,jag följer dig med spänning (tur att du är lite före). jag väntar också mitt första! Mår spuerduper – men längtar! känns fortfrande overkligt – ska på UL på tisdag, då kanske det blir lite mer verkligt!
lycka till…