Det var en gång…

Postat av

Idag lämnade jag över ämnena till er och även om jag tycker A-man-daahs fråga var den roligaste så kör jag på lite mer cheezie ämne och besvarar frågorna om hur vi träffades. Så här kommer svaret, även om det blir en repris för somliga av er som redan hört det. En av mina vänner hade jobbat med Hannah under Melodifestivalen och en kväll när jag skulle träffa min vän så hade han Hannah och Magdalena med sig och det blev att vi åt middag tillsammans. Jag kom direkt från gymet i träningskläder, svettig och snuskig och min vän hade ”glömt” att upplysa mig om vem han satt med. Väl där drog mina fördomar igång men två minuter in i middagen så förstod jag att jag allt jag ”visste” om Hannah skulle vräkas omkull. Jag hade förväntat mig en självupptagen blondin, som blåste rosa bubbelgum och nynnade på ”I´m a Barbiegirl” från morgon till kväll och där emellan var det paus med fågelkvitter i hennes tankar. Istället träffade jag en tjej, som trots en blyg framtoning, hade en enorm självdistans, humor men framför allt en utstrålning som slog knock på allt jag någonsin upplevt. Kanske blev den känslan ännu starkare då hon motbevisade alla mina tidigare tankar om henne, precis som säkert många av er hade innan ni började läsa hennes blogg. Hannah brukar säga ”Det räcker med att jag kan gå och prata så blir folk positivt överraskade.” Hon var, och är, den vackraste kvinna jag någonsin sett och samtidigt den mest lågmälda och blygsamma personen men en fantastisk humor. Usch, vad klyschigt och vidrigt skrivet men det var verkligen så. Jag kan fortfarande sitta och titta på henne när vi äter och känna att jag nästan kan bli nervös av hur vacker hon är. Hade själv fått kväljningar om jag läst en text där en man beskriver sin fru på ett sådant sätt. Men jag står för det. Ni får gärna kalla mig sopa, toffel, lögnare eller något annat. Bara jag vet och det räcker för mig.  

Efter middagen så sågs vi några gånger ute. Det blev några sms fram och tillbaka och sedan tyst i en månad. Och så blev det några sms till och sedan tyst i ytterligare några månader. Efter sommaren och semestern i Skåne var det dags att åka upp till Stockholm igen. Där tvingade jag min kompis att styra upp en middag som jag skulle ”råka” komma förbi. Allt planerades i minsta detalj och han bokade upp en middag med henne. Av en ren slump ringde jag när de satt på restaurangen och dök spontant upp och slog mig ner. Vilket sammanträffande! Det var helt enkelt ett beställningsjobb. Kom på mig själv sitta som en galen människa och hysteriskt skratta åt hennes skämt när jag i själva verket var för nervös att höra vad hon egentligen sa. Jag drack vin som om jag korsat Sahara i ren stress. Jag fick min godnattkyss och sedan sms:ade jag alla jag kände.

Efter den middagen tog jag tag i mig själv och bjöd hem henne på en dejt. Jag var minst sagt stressad när det ringde på dörren den kvällen. Som icebreaker fick jag en, i mina ögon, strålande idé men som i själva verket var väldigt udda. Jag gjorde förrätten till en kräftskiva i miniatyr. Efter två minuter satt vi vid bordet, iförda kräfthattar och hakklappar, serpentiner på bordet, snaps i glaset och sjöng snapsvisor. Det ingick även två kräftor per person. Egentligen var hela tanken att fort få i mig sprit för att dämpa nervositeten och kräftor var det enda jag kom på som gjorde det legitimt att dricka sprit två minuter in i första dejten. Sedan dess har det varit vi och nu, tre år senare, har min tvåsitsiga bil blivit utbytt mot en buss och min ungkarlslya i Stockholm mot ett hus i förorten, fyllt med barn. Ibland går det fort och ibland går det så fort att folk knappt hann säga ”det kommer aldrig hålla” förrän vi stod lyckligt gifta. ”Hon har två barn med två olika män.” Ja, herregud vad det har varit ett återkommande ämne från omvärlden. T.o.m. så kallade mammor har suttit och klankat ned på detta. I min värld trodde jag att kvinnor, och framför allt mammor, var stöttande och förstående men kvinnor har betydligt svårare än män att acceptera någon annans situation. På något sätt känns det som att om vi inte har några problem med det så borde inte ”förstå-sig-påare” ha det heller. Personligen tror jag att så länge du mår bra i ditt inre så påverkar inte det yttre,men är du inte i harmoni i ditt inre är det lätt att låta det yttre påverka, oavsett om du lever mitt i det eller är en ”förstå-sig-påare.”

Nu löper Liv amok. Imorgon blir det storyn om hur ett välplanerat frieri slutade i fiasko men ändå succé. Och dessutom ska jag bryta min textorgie i lite bilder. To be continued…

Print Friendly

22 reaktion på “Det var en gång…”

  1. Kul att höra om hur ni träffades! Ja, det är nog många som har fördommar om systrarna Graaf. Jag tillhörde oxå den skaran då de var som mest aktuella… Tills en dag då Hannah dök upp i butiken jag jobbade i o jag hjälpte henne typ 30 sek. MEN detta första intryck gjorde att jag såg på både henne o Maggan på ett nytt sätt! Hannah var verkligen urgullig till sättet! Hon kändes direkt väldigt äkta! Det är sällan man träffar människor som man får ett sånt bra första intryck av på så extremt kort tid!!! Har även en vän som träffade Maggan endel under Let´s dance, som även hon hade massa fördomar innan. Men hon blev av med dem direkt o tyckte att Maggan var otroligt mysig och äkta!

    Kram på er!

  2. ÅÅÅÅÅhhhh vad jag hoppas att min man beskriver mig på liknande sätt som Du Peter beskriver din älskade fruga!! När jag träffade min man så hade jag oxå 2 barn sedan tidigare med 2 pappor, för oss var det likadant, en himla massa snack om mig pga av just antalet pappor till mina barn, men herregud man är väl ingen sämre människa/förälder för det!! Min man har inga egna barn men önskar sig inget hellre, tyvärr har just alla dessa fördomar o allt skitsnack kring antalet pappor till mina båda underbara barn skrämt halvt ihjäl mig, jag vågade helt enkelt inte skaffa ytterligare ett barn med en man som jag verkligen älskar, det är inte klokt vad andra människor kan få en att känna sig skamlig!! Men efter att jag läst din o Hannahs blogg har ni istället fått mig till att våga stå upp för mig själv o min familj o våga göra det som känns bäst för oss. Jag blev gravid, men tyvärr fick jag missfall för ett par veckor sedan, men bara känslan av att gå emot vad andra tycker o tänker har stärkt mig enormt!! Så kanske försöker vi igen!! Detta mycket tack vare er!!
    Vad beträffar fördomar gällande Hannah är det bara avundsjuka som ligger bakom, folk har en enorm förmåga att tycka o tänka en massa dåliga saker om vackra människor!! Trist att det är så!! Är verkligen glad för er skull att ni träffats, ni verkar vara superdupertrevliga båda två!! Kaka söker maka;-)

    Kram på er allihop.

  4. Vilken underbar berättelse
    Det är sjukt hur man kan ha fördomar men tur att dom kan försvinna lika snabbt
    Jag är likadan men försöker att se människan inuti, det yttre är ju endast ett skal men det är svårt
    Hannah är jättevacker och ni är ett vackert par, ni verkar ha det så roligt tillsammans
    Ha en trevlig kväll – Marre
    http://marrejohanssons.blogg.se

    Ps jag har tagit bort mitt blonda hår och blivit mörk, ser smartare ut haha helt sjukt vad en hårfärg kan göra DS

  5. Du är verkligen duktig på att skriva!! Jätte kul att läsa både din och din frus blogg!! Du får en verkligen att skratta när man läser. Det är ju så en blogg ska vara!! Fortsätt så här!! Ser fram emot att läsa om ditt frieri till Hannah! Tusen tack för en bra blogg!!!!!!

  6. Godmorgon

    Lät mysigt och roligt. Kan tänka mig du var nervös ;o)
    Själv träffades jag och min sambo för 3 år sedan genom SprayDate *thihihi*, vilket jag hade lite fördomar mot men ack så fel jag hade. Från att ha varit singel med mina två barn har jag nu två bonus barn också! Bor i radhus och trivs så udnerbart med livet!
    Själv så fick min sambo en ring och champagne i sitt påskägg, snacka om att jag var nervös, men han ville förlova sig med mig. Men blir det ngt frieri så får han stå för det!

    //U

  7. :-)
    Å vad mysigt.
    En kvinnas dröm att få en sån kärleksförklaring av sin partner.
    Kul att komma svettig o nytränad från gymmet och inte veta vilka som är där :-) haha usch :-)
    Men slutade ju bra ändå :-D

  9. Hej Peter!
    Jag har följt din och Hannahs bloggar sedan starten men det är först nu som jag registrerat mig som medlem.
    Måste bara få säga att din blogg är helt sagolik. Den har gett mig många skratt men även tankeställare. Fortsätt skriva som du gör.
    Ser framemot att läsa om frieriet. // Gabs

  10. Underbart skrivet av dig Peter och inte alls någon toffel. Jag hoppas och tror att min man skulle beskriva vårt möte med samma kärlek som du nyss har gjort.
    Vi träffades via nätet och efter första träffen var det bara VI och så har det varit i 4 år snart 5.
    Lycka till i livet och jag ser fram emot ditt nästa inlägg =)
    Kramar Sara

  13. Roligt och romantiskt skrivet!!
    Hoppas ni får fortsätta att vara lyckliga, lääänge lääänge. En liten lillebrorsa hade väl också varit mysigt att skaffa.
    Hälsa din fina fru!
    Kram Liselott 5-barnsmamma och dagmamma

  18. ÄLSKAR DIN O HANNAS BLOGG!!! de är alltid så positiva och varma, läser dem dagligen, ni gör mig glad!!
    och du har rätt, vackrare människa än Hanna får man leta efter!:)
    ha en fin helg ni båda!

  19. Du är helt underbar! Älskar att läsa din text, funderat på att bli journalist eller författare?? Eller du är kanske redan det?
    Du har en underbar humor och verkar vara en otroligt bra man! härligt!!!

  21. tack för att du är du vill jag säga först, du värmer ”våra hjärtan” har jag förstått, Men håller med föregående talare va är de m er Men å en Boll eller en Puck, mer min erfarenhet! man lagat en underbar god middag å längta efter sin Man å närhet, Nej de är massor me Män utklädda me silikon som jagar en puck som får All å då menar jag ALL uppmärksamhet, maten slevas in som en stackars uthungrad undernärd människa från ett annat land! å de va mitt jobb vid spisen i typ 2 timmar å att jag själv gjort mig fin å allt(ja alla kvinnor vet)nu överaskar jag de såg han men, d alltid ett men? va fin du är…..å sen hockey????? va är de m men eller är d bara min Man som älskar hockey i Sverige? Nej halva svenska manliga befolkningen älskar hockey å vad gör VI stackars kvinnor som vill ha mysigt å ett LIV?? Nu har du nåt å bita i fina Peter, har du hört d förr från frun kanske?? Kram å ha en fin kväll d som återstår m din fina fru..

Kommentera