Under denna rubrik kommer Katinka Wallner att coacha och besvara läsarfrågor varje torsdag. Frågorna kan handla om allt som rör såväl liv som död, glädje, sorg, hat, kärlek eller helt vardagsnära frågeställningar. Inga frågor är för svåra eller för enkla, det är du som läsare som styr vilka frågor som ska tas upp! Katinka har lång erfarenhet av arbete inom personlig utveckling/coachning.
Varje vecka väljer sedan Katinka ut ett tema att fokusera på.
Veckans tema är skuld.
Maila dina frågor till: fragakatinka@bloggfamiljen.se
Signaturen “Argbiggan” skriver:
Hej Katinka!
Jag har en fråga till dig som gäller hur jag ska hantera min ilska som ofta går ut över mina barn (pojkar, 6 och 8 år). Jag har ett häftigt temperament och exploderar ofta, efteråt får jag så fruktansvärt dåligt samvete att jag kan gå omkring o säga förlåt i evigheter, tjatar o så och ofta ger jag barnen någon present eller liknande, trots att det inte känns riktigt bra, men det är som att jag inte kan låta bli, för att jag skäms så mycket över mitt utbrott. Hur kan jag sluta göra så här o sluta må så dåligt, jag älskar ju mina killar o vill bara att de ska ha det allra bästa.
Hej Argbiggan!
Jag brukar säga att barn är den bästa kursen i personlig utveckling! De ger oss en fantastisk möjlighet att lära oss mer om oss själva. Alla människor är olika. En del har ett häftigt temperament och en del är mer lugna till sin läggning. Självklart är det bra om man inte får “utbrott” men lika ofta kanske det faktiskt är att föredra framför att man går och tiger och håller allt inom sig. Det är självklart inte bra att få utbrott hur som helst, men det kan också vara bra för barn att se att ilska egentligen inte är något farligt och kan gå över. Förutsatt att det inte går över styr och man gör någon illa förstås!
Jag föreslår att du mentalt tränar dig i att styra din ilska genom att göra övningar när du är lugn och må bra. Sätt dig bekvämt i en favoritfåtölj, slut ögonen och fokusera på din andning. Lägg bara märke till hur kroppen andas, inget annat. Se sedan för din “inre syn” hur du, nästa gång ilskan bubblar upp i dig, tar ett steg tillbaka, andas lugnt och ser hur ilskan upplöses. Ge gärna ilskan en färg eller form och se hur den sedan upplöses och försvinner. Ofta handlar orsaken till ilskan om oss själva; att vi är stressade, trötta eller att barnen på något sätt speglar sidor inom oss själva som vi har svårt att acceptera. Att meditera regelbundet eller köra någon form av avspänning (massor av CD-skivor finns på marknaden) är ett jättebra sätt att skapa harmoni och balans i tillvaron. Faktum är att om man mediterar och gör avspänningsövningar regelbundet så behöver man mindre sömn!
När det så gäller ditt dåliga samvete så be om ursäkt EN gång. Gör det ordentligt genom att förklara VARFÖR du blev arg, att du just idag är extra trött samt att du älskar dem PRECIS SOM DE ÄR alldeles oavsett vad de GÖR (det är viktigt att skilja på dessa båda bitar) och sedan inte mer. Be om ursäkt EN gång. Risken finns annars att dina barn lär sig att utnyttja situationen på ett osunt sätt genom att skapa förmåner baserade på ditt “dåliga samvete”. Barn lär sig snabbt vilka “knappar” de ska trycka på för att få som de vill och så hamnar ni i en ond cirkel. Men det är BRA att du ber om ursäkt (en gång) för då lär sig barnen även att respektera andra människor och deras känslor, eftersom barn gör som du gör och inte som du säger åt dem att göra. Hoppas du blev lite klokare.
Varm kram Katinka
Maria skriver:
Hej Katinka!
Jag har tänkt på det här med skuld som du skrivit tidigare om i en krönika. Jag tycker det är så jättesvårt det där med skuld, jag tycker att jag känner skuld för precis allting; för att jag inte hälsar på min mamma så ofta, för att jag inte hinner prata med mina barn så mycket som jag skulle vilja, för att jag inte alltid har tid med min bästa kompis när hon vill träffas och fika, för att jag inte hinner med min man och vår relation. Det är som om jag alltid går omkring och har ångest och dåligt samvete. Känner en massa suddig skuld för allting, precis hela tiden! Finns det något sätt att släppa på det? Det känns som om jag sjunker djupare och djupare ner i dyn…har du några tips?
Hej Maria!
När det gäller skuld och skuldtänkande verkar vi i Skandinavien vara mästare på det! Jag vet inte om det har med Luther att göra men ibland är vi världsbäst på att vara martyrer! Som jag ser det gör skuldkänslor ingenting annat än suger en massa energi ur oss! Ett någorlunda enkelt sätt att “bena upp” i skuldfällan är att sätta sig ner med penna och papper och skriva ner allt och alla som du känner skuld inför. Ta med minsta lilla detalj, även att du inte hunnit slänga soporna. Sedan rangordnar du på din lista vem/vad som är viktigast att fokusera på i ditt liv.
Därefter skriver du en ny lista där du sätter ditt eget namn överst!
För handen på hjärtat, hur mycket ger du åt dig själv?? Vi ger och vi ger och blir alltmer dränerade. För att kunna fortsätta ge måste källan (vi själva) vara full, annars finns det snart inget kvar att ge….Börja alltså med att ge dig själv minst en sak i veckan. Det kan vara massage, ett biobesök eller om du inte har möjlighet med något annat så i alla fall en helt ostörd lässtund. Var tydlig mot din omgivning att detta kommer du från och med nu att göra för dig själv. Och sedan följer du din lista vad gäller fokus på andra/annat. Viktigt är att du tar dig tid att känna i ditt hjärta vad som egentligen är viktigt och vad du vill göra/ge än vad du tror att du måste göra. Du lever faktiskt inte ditt liv först och främst för andra, utan för din egen skull. När du mår bra och är i balans är det så mycket lättare att ge. Jag brukar rekommendera meditation eller någon form av avspänning varje dag. Det räcker med några minuter. Men dessa minuter är dyrbara för dig, precis som de är för alla oss andra. Och när det dåliga samvetet kommer; sätt dig ner, slut ögonen och andas och försök se vad det egentligen handlar om. Kanske är det en känsla av att om du inte hjälper andra så vet du inte vem du är? Att själva hjälpandet skapar en identitet hos dig? Dags att ta reda på det . Alltså vad du behöver.
Lycka till!
Varm kram Katinka
