Min bootcamp känns död, meningslös, nedlagt, ja vad som helst som inte påminner om ett bootcamp. Här såg jag fram emot lite härliga diskussioner och frågestunder men det har helt uteblivit. Killarna vaknar som de ska, kanske inte på solskenshumör men gör inte jag heller, men det är inga sura miner. Den vanliga diskussionen som rör allt från för hårda, mjuka, långa eller korta brödkanter till var handskarna ligger är försvunna. Mio äter utan diskussion och Williams morgonpubertet har förvandlats till en 40-talist morgonvanor. Väntar bara på att han ska komma ner vattenkammad i kostym med portföljen i handen och läsa ledarsidan i DN med ena knäet vikt över det andra.
Imorgon lär det vara annat ljud i skällan. Det är dags för frisörtid i stan. Klippning är ett lika känsloladdat ämne som om en AIK:are och Djurgårdare skulle hångla på Söderstadion. William vill verkligen inte klippa sig. Tror hellre han går i kalsonger en hel dag i skolan än att klippa av sig sitt fjortisrufs. Strategin är att låta honom själv prata med frisören så att de tillsammans kan komma fram till en gemensam strategi om hur polisongerna som passar bättre in i Moodyssons ”Tillsammans” kan förändras så att han inte förväxlas med Mowgli. Att jag råkat prata med frisören och hintat åt vilket håll vi söker är inte helt officiellt. Dock står jag fast vid att deras gemensamma beslut får hålla. Så länge ett hårstrå blir kortare så ser jag oss båda som vinnare.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att min bootcamp är totalt misslyckad även om syftet lyckades. Jag såg fram emot att vi skulle sitta ner och komma fram till varför man som familj måste följa vissa regler, regler som går att följa utan strypkoppel oavsett den gemensamma dna-stegen som ursäkt eller anledning för vad resultatet blir. Tydligen behövdes det inte några diskussioner, bara borttaget utrymme för meningslösa diskussioner vars utgångar redan diskuterats och besvarats innan diskussionerna uppkommit. Jag är själv skilsmässobarn och hade svart bälte i att spela ut föräldrar mot varandra. Men när föräldrar gör och säger på samma sätt, oavsett hur den andra föräldern utmålas av barnen, så dödar man indirekt den möjligheten. Tack och lov kom inte mina föräldrar på det men för våra barn är den möjligheten numera borta, oavsett om det gäller mamma, pappa, pappa eller plast-pappa som faktiskt även han numera kan titulera sig pappa.
Två glada rekryter som snart muckar från Bootcamp.
Låter ju nästan för bra för att vara sant, skönt för dig!
SÅ söt lilla Liv är, hon skrattar hela tiden verkar det som. Behöver ni göra nåt för att hon ska skratta på bilderna eller hon är sån mest hela tiden?
Underbart är det iaf.
Hej
Liv är en linslus av rang så det räcker med att visa en kamera så lägger hon på ett smile, visar sina små gaddar och kisar.
Ja det later ju alla tiders. Skont att slippa brak och tjafs i alla fall.
Hoppas det gar bra hos frissan i morgon.
Han ar fin med langt har, William. Men det kanske du inte behover saga till honom att nagon tycker for da kanske det gar samre, hehe.
Jag hoppas pa uppdatering pa hur det gick, hur mycket grat och skrik det blev, eller inget alls!
Lycka till.
Hej!
Så go bild på Liv och william!det går ju lysande i hemmet!var vaksam på din frus kommentarsfält….någon som försöker lägga in en stöt på henne…!
Ha en bra dag och lycka till hos frissan!
Lycka till hos frissan=). Skönt att det har gått så bra än så länge!!
Liv e ju för skön på bilderna med sitt underbara flin!
Ciao!
Gött!
du borde börja skriva böcker, ser dig jobba hemma, lämna barnen gå till din skrivarlya, skriva fler bestsellers, hämta barnen och baka lite bullar ihop… du skriver superbra!!!
Annlo. Haha. Riktigt bra. Bestsellers…om vad….?
Vi har två pojkar, 7 & 9 år – och hos oss är det oxå krismöte innan man meddelar barnen att det där dags att gå till frisören. Undrar när den perioden släpper? Det skall ju vara roligt att gå och klippa sig, meningen är ju att man skall känna sig fin när man går därifrån! Lycka till idag!
Hej Peter!
Jag har själv en pojke som är 7 år som aldrig vill klippa sig. Men eftersom hans hår växer på bredden och inte på längden:) så är det inte mycket att välja på, man vill ju inte att han ska bli mobbad. Däremot så tycker jag att det är jättesynd att ni ska klippa William, han är ju skitsnygg i håret! Önska att min son hade sånt hår ( ja, som växer på längden alltså). Ha en bra dag!
Kram Camilla
Nu var jag bara tvungen att registrera mig för att få kommentera. Låt William ha långt hår om han vill herregud. Vad är problemet? Han är ju inte speciellt långhårig. Varför tvinga honom att klippa sig om han inte vill? Toppa håret är väl en sak men att bestämma över honom hur långt hår han ska ha tycker jag är skittaskigt. Särskilt när han blir så ledsen också. Hmmm gillar inte!!! Några viktiga egna beslut kan man ge dem tycker jag, det här är ett typiskt sådant och som dessutom har med självkänslan att göra.
De e för gosiga! Liv e ju värsta charmtrollet o William ääär faktiskt fin i håret… tycker jag… Men min lille prins på 2 år tvärvägrar även att borsta håret!! Han har numer ett sånt ruffs att det blivit dreadlocks!… Vad göra? Han skriker så han skakar om vi närmar oss med borsten el saxen. Han får helt enkelt se ut sån, så får vi förklara saken för de som tittar snett på honom
Nu ska han iaf bada med massor av balsam i håret!! 
Kram
AmandaTK – Hannah skrev i sin blogg att de vill klippa William eftersom ett längre hår kräver att man sköter det, vilket är lite jobbigt när man är i Williams ålder.
Om självkänslan har med utseendet att göra så är man fel på det anser jag.
Hej ”vila”,
brukar inte kommentera andras kommentarer men när bittre sura kommentatorer dyker upp kan jag inte låta bli.
Har du förstått syftet med denna blogg ? Har du överhuvudtaget tänkt igenom varför du läser denna blogg ?
Det är helt enkelt en ”må bra” blogg, som man läser av samma anledning man väljer en dålig film med sunken handling – men den får en att må bra och bli glad !
Man ler lite, känner att man inte är ensam i världen med sina vardagsproblem – som inte är så grova utan ”Svensson-problem”.
”Easy come – easy go” du vet, man läser här och nu och gör inga större värderingar eller utlägg.
Erkänn, någongång måste du väl läst en bok, sett en film, umgåtts med någon bara för att ”må bra” ? Eller är allt på 100% allvar i ditt liv ? Att skämta och le lite i vardagen gör det så mycket enklare, ”Ett skratt förlänger livet” …
vila… har förmodligen blivit sårad i livet eftersom hon/han aldrig verkar vara glad
Men för fan Lommo. Lägg ner, orka älta samma sak ang mig i inlägg efter inlägg. Skit ner dig. Ät bajs eller vad fan som helst.
FRÅN BLOGGFAMILJEN TILL VILA,
VI HAR NU LÅTIT DIG HÅLLAS I DINA PÅHOPP PÅ OLIKA BLOGGARE MEN DÅ DU NU ATTACKERAR ANDRA LÄSARE SÅ PÅMINNER VI DIG OM VÅRA ANVÄNDARVILLKOR SOM TYDLIGT FÖRKLARAR ATT MAN STÄNGS AV OM MAN INTE RESPEKTERAR ÖVRIGA MEDLEMMAR. DU BRYTER ÄVEN MOT VILLKOREN DÅ DU INTE ANGIVIT KORREKT NAMN. VÄLJER DU ATT FORTSÄTTA KOMMER VI STÄNGA NER DIN PROFIL. ALLA HAR RÄTT TILL SIN ÅSIKT MEN ATT KONSTANT ÅTERKOMMA MED PERSONANGREPP SOM OVAN KOMMER INTE ACCEPTERAS FRAMÖVER.
HAR DU NÅGRA FRÅGOR BER VI DIG SKICKA ETT MAIL TILL INFO@BLOGGFAMIJEN.SE.
För en sak ska du ha klart för dig Lommo, att även fast jag varken mår mera dåligt psykiskt än genomsnittet här så KAN det ju sitta någon någon dag SOM mår jävligt dåligt, och då ska du veta att du gör mera skada än nytta genom att skratta och göra det löjlig åt den personen. Ni skall ju vara så omtänksamma här på denna siten, men konstigt nog, så fort någon skriver något som inte handlar om att alla i familjen är vackrast-störts och bäst, då rackar ni direkt ner på den personen att den måste må jääääävliiigt dåligt. Men dåså, vad gör man når någon mår så då? Inte säger att den är sååå patetisk. Skäms på dig.