Vi älskar att hata somliga.

Sitter och tittar på Debatt på SVT. Somliga företag har det tufft. SJ är ett sådant, ett företag vi svenskar har en hård relation till. Lite som McDonalds i gårdagens Supersize Me. Varför är somliga företag drabbade av detta hat? Givetvis handlar det oftast om personliga erfarenheter men för somliga bolag verkar det inte spela någon roll hur de än gör, vi älskar att hata allt från SJ, Banverket, Försäkringskassan till CSN. 

Med SJ måste det vara namnet; Statens Järnvägar. Staten. Ordet ger mig rysningar och jag känner hur jag står på tundran i bojor och undrar varför jag hamnade där bara för att jag kritiserade regimen. McDonalds, stora stygga USA. Max Hamburgare, snälla fina norrlänningar. Same shit, different package. Snacka om motvind för Ronald McDonald. Själv tycker jag synd om honom. Tänk själv att vara 62 år, leva med att gå runt i gula snickarbyxor, skor i storlek 60, läppstift från nästippen till hakan och rödare hår än Boris Becker. Imorgon ska jag sympatiäta en Big Mac.

Nu sitter jag här framför datorn. Dottern har precis somnat och lämnat en lång rand av slem på min t-shirt. Själv har jag än en gång ätit för mycket spaghetti och det är inte helt omöjligt att det är jag själv som dreglat. Ibland är det skönt med barn. Älskar att skylla på dem. Skitiga kläder = Liv har dreglat. Jag köper Playstation och spel för tusentals kronor = killarna önskade sig spelet. Måste gå tidigt från jobb = barnen mådde lite dåligt. Komma sent till jobb = barnen mådde lite dåligt. Jag är lönnfet = hinner inte träna eftersom jag inte hinner vara med barnen innan de somnar om jag tränar. Väldigt praktiskt.

Grodan har somnat.

Nu är det dags att gå upp och se på film med frun. Gissar att hon redan sover. Nej, nu kom hon med tvätten och går likt en limsniffande tonåring och tjatar om hennes satans sköljmedel samtidigt som hon kör ner huvudet, gång på gång, i en blöt tvätthög med ett galet leende. ”Lukta!” Tror hon har någon störning men det är något med henne jag älskar.

Kvinnorna i mitt liv.