Äntligen hemma! Efter två dagar av dekadens kändes det snudd på förlösande när familjen väntade på Arlanda. Gårdagen slutade i en huvudvärk utan dess like. En tredje vän mötte upp vid 20-tiden och när han nödgades åka hem redan vid 23-tiden var hans fru i chock. Hon kunde inte förstå hur en människa kunde förvandlas från en trevlig äkta make till en dyngfull tonåring på endast tre timmar.
Jag är ingen konsertmänniska så det var med låga förväntningar jag steg in på KB. Vi parkerade oss i baren och där stannade vi resten av kvällen, därav katastrofen. Vi kom fram till, efter en djup filosofisk diskussion med 2.5 i promille, att rockstjärna var det idealiska jobbet. Man spelar när man vill, slipper slita i gym, gör något kul, tjänar bra pengar och åker på turné i hela världen. I morse när jag vaknade låg rockstjärna som karriärval 103 istället för kvällens solklara förstaplats.
KB var intressant. Den musikintresserade publiken gick verkligen in för att vara svår. Det var en orgie i medelålders män i konstiga mustascher, randiga tröjor i Polarn och Pyret style, nerhasade byxor med synliga kalsonger och glasögon med tjocka svarta bågar. Troligen var hälften fönsterglas. En musikrecensent från Skånes största dagstidning stod bredvid och givetvis fanns både mustaschen och brillorna där. Bestämde mig för att försöka prata med honom för att konstatera att han inte alls var lika skitnödig som han såg ut, och det var han inte heller. Han var betydligt mer skitnödig än vad jag kunnat ana. Hans attityd och otrevlighet måste kommit av konsumtion av kilovis av Imodium.
Vi hade förbannat kul och lyckades till och med bli tillsagda av en annan skitnödig. ”Tycker ni inte om musiken kan ni gå” föreslog han. Tvärtom, vi tyckte om det men genom att vara glad och skratta så passade man inte in i denna orgie av image som skulle spridas. Summa summarum kan jag konstatera att helgen tog fullständigt kål på min kropp, jag kommer inte gå på konsert på länge och jag är lycklig att sova i min egen säng bredvid min vackra fru, långt borta från konstiga mustascher och svarta bågar.
Borta bra men hemma bäst.
Skönt att man inte hamnat i ”fack” så man måste se ut o bete sig på ett viss sätt för att passa in. Det var kanske det som störde de ”skitnödiga” att ni såg ut att ha det trevligare än vad de hade. Trevlig kväll hoppas jag hela familjen får.
Vilka trista människor med sådana kommentarer! Jag tror på att ”har man inget positivt att säga kan man vara tyst”
Vilka var det som spelade då? Blir ju nyfiken på vad för stackars band det var som har så tråkig och bajsnödig publik!
Kul att ni hade kul iaf.
Azzazin, det var Soundtrack of Our Lives. Bra musik, tråkig publik!