Man kan inte välja sina föräldrar. Man liksom hamnar där man blir satt. Med tur så blir man omhändertagen. Oavsett lycka vill de flesta som växer upp något annat än sina föräldrar. Man ägnar en hel ungdom åt att komma så långt ifrån sitt ursprung som möjligt, och ägnar sen en ålderdom med att konstatera att man blev likadan som dom. Dom som födde upp en. Jag undrar vad våra pojkar ska streta mot. Vad gör vi som dom så grovt redan föraktar? Vad kan vara töntigt med två så coola päron, liksom, typ?
Alvar och Ed, jag undrar vad ni ska säga till oss, till era kamrater och tänka för er själva angående era föräldras offentliga beteende. Kommer ni våga berätta för oss ifall ni skulle vara stolta för oss? Hejja mamma! Snyggt farsan.
Jag har aldrig tänkt på någon annan i mitt offentliga liv än mig själv. Jag har gjort vad som passar mig. Malin och jag har ibland även tänkt på oss (som i senaset numret av tidningen ”Kattis & company), när vi inte tänkt på oss själva. I det offentliga finns inga ursäkter eller chanser till omtagningar, där råder alltid skarpt läge. Visst har vi vunnit stämningar mot förtal, men det minns ingen. Nu är vi några till i familjen som tar upp tankarna. Ed och Alvar ni landade hos oss och så här är vi. Det tycker vi väldigt mycket om. Välkomna till vårt liv. En dag får ni bestämma själva.
Mitt ynkliga försvarstal och förhoppning är att vad man än gör som förälder så är man pinig. Det kanske MÅSTE vara så för att sedan uppnå full vänskap. T o m U2-sångaren Bonos barn har anledning att skämmas för sin pretentiösa farsa, fast han sjunger i världens största och bästa rockband. Vad ska våra ungar säga om ridning och tv? Finns det någon som läser detta som aldrig tyckt att ens föräldrar varit pinsamma eller tror sig vara en förälder som aldrig kommer att vara pinsam? Om JA. Ge mig hopp. Ge mig annars bara ytterligare en vitamindos av livet.
Mamma & pappa i company.
——-FACIT—————–
- Madde, tack för allt. From ska här även rapporteras om familjens tv-framträdanden även till häst.
- Avantgirl, musik ska delas med glädje, inte fildelas. Vad kul att du gillade mitt tips. Andra Chansen kommer att bli en rysare. Jag åker till Örebro redan imorgon för att höra vad som händer.
- Syrran, denna rulle kommer att smaka dig. Ville jag vara en dryg skåning hade jag svarat www.google.com. Nu är jag en kanske lite trög, men ack så seg skåning. Därför har jag lyckats hitta den engelska titeln på filmen ”Augustilunch i Rom”. Den italienska originaltiteln är ”Pranzo di ferragosto”, men på engelska heter den alltså ”Mid-August Lunch”. För regi står Gianni Di Gregorio, som även skrivit manus. Han skrev även manus till det filmade dokumentet av Neapels maffia ”Gomorra”.
Stod faktiskt och bläddrade i tidningen igår och vilka jättefina bilder på er två, ni är så fina ihop. Får nog lov att köpa tidningen imorgon så jag kan få läsa intervjun med er också.
Tack för en underbar blogg Henrik, alla dina fina och kloka tankar om livet och kärleken till din familj.
Kram Rosa
Under tonårstiden vill jag minnas att jag tyckte att mina föräldrar var pinsamma mest hela tiden.. Dock har jag nu insett de alltid varit kloka och coola föräldrar. När jag skämdes över att min mamma var städerska var det på grund av mitt behov av att passa in och inte en reflektion av henne… Idag har jag en enorm respekt för henne. Så Henrik, även om dina barn någon gång skäms över dig så finn tröst i att de säkerligen kommer att omvärdera den åsikten när de blir äldre..
Självklart kommer dina barn att skämmas för dig, Henrik! Och det ska du vara stolt över.
Faktum är att jag hoppas verkligen att Alvar och Ed kommer att tycka att Malin och du är piniga för i så fall är de två lyckligt välmående grabbar som har fått precis en sån drömuppväxt som varje barn är värd.
Jag ser det som en styrka att de kan ifrågasätta (vi kan också kalla det utvärdera) även de mest självklara sakerna i sitt liv – mossan och fassan.
Och du, Henrik, om du får kommentarer här av typen ”Nej, inte kommer DINA pojkar att skämmas för dig, Henrik” så vet du att dina läsare lider av något av följande 1) avsaknad av verklighetsförankring 2) dåligt minne 3) pengabrist.
Du sa det ju själv, även Bonos barn tycker att han är pinsam…
MEN jag kan boosta ditt självförtroende i lite om du vill och ge dig ett ord på vägen in i denna oundvikliga framtid: Visst, du kommer att bli överraskad, mycket överraskad den dagen det händer. Du kommer att bli tagen på sängen helt enkelt mycket just därför att tiden som föregår pinsamhetsåren kommer att vara fyllda av motsatsen. Dina söner kommer de färmaste 7-8 åren att tycka att du är en galaxernas superhjälte, utan konkurrens. Fallet blir djupt och överraskande den dagen Alvar anklagar dig för att vara pinsam men det är då du plockar fram ditt ess i rockärmen – Ed. För honom kommer du att vara galaktisk superhjälte och oövervinnerlig i fyra år till och när han sedan är mogen nog att utvärdera sina föräldrar så har Alvar gått in i nästa fas, den där fasen när föräldrarna faktiskt är ganska okej, bara de lämnar en i fred.
Fast det är klart, mina barn skäms aaaaldrig över mig, så jag måste vara undantaget som bekräftar regeln.
Tack för fint filmresearcharbete.