Veckans Lou

”Låt hjärtat va me, glöm för all del inte de… Trallalala…”

Den glada sången sjöng Jazz Sonja för många år sedan. En helt underbar textrad att nyttja till både bröllop och födelsedagar. Vid otaliga tillfällen har just den sången varit min utmärkta hjälpreda. Presenten, ett hjärta tillverkat i trä med borrade hål lämpliga till julgransljus, eller om tiden är knapp, helt enkelt ett utskuret hjärta i lite tjockare frigolit med förtryckta hål. I båda fallen smyckas hjärtat med blommor. Ett 10-20 tal ljus på bordet som tänds på en gång och får vandra runt på given signal. Jag lovar, succé varje gång!

När ljusen vandrar runt sjunger alla den enkla textraden om och om igen. ”Låt hjärtat va me, glöm för all del inte de, låt nu ljusen vandra från hand till hand, knyt vänskapens band, gör de, å låt hjärtat va me, trallalalala”. Då samtliga ljus nått mottagaren, som placerat dem i hjärtat ett efter ett, hurras och jublas det och på något gudabenådat sätt ”fastnar” sången och kan höras både på toaletten, vid diskbaljan och många andra platser flera dagar efter.

Att ”låta hjärtat vara med” har dessutom numera fått skjuts, inte minst av vetenskapen. Logiska resonemang, utan hjärta, har visat sig bli förödande både i de nära relationerna och i de där ute i den stora världen. Allt fler fortbildningsdagar och olika symposium, för både näringsliv, skola och i vården, har nu de mjuka värdena högt upp på sin agenda.

Mycket av det som betraktades som både flummigt och onödigt har fått en alltmer framskjutande plats. Att bli berörd ända in i hjärteroten har visat sig påverka oss människor långt mer än den lagrade informationen, som för övrigt förändras hela tiden. Med andra ord skulle man kunna säga att Sonjas lite hesa röst har nått ut längre än någon vågat hoppas på. Hon jublar säkert i sin himmel.

Att låta sig ledas av hjärtat visar oss vägar som inte alltid är spikraka eller helt enkla att vandra. Vägar som har känslor med i bagaget kan ibland kännas både tunga och svåra. Men vem har sagt att livet ska vara lätt alla gånger? Att treva i blindo, ledd av endast förnuftet, hindrar oss ändå inte att falla i de djupa svarta hålen.

Utan att koppla in hjärtat kommer vi bara att upprepa fallet om och om igen. Djupa mörka hål, som vi måste ta oss ur, nås av ljuset när hjärtats väg väljes. Jag tror att det endast är då vi kommer att bli helt fria. Att skjuta det obehagliga framför sig gör bara att allt samlas i en så stor hög att det blir oss fullständigt övermäktigt. Förr eller senare dyker ”spökena” upp.

Hjärtats väg har en helt annan avsikt, den vill befria oss så att vi kan gå den väg som är kantad av glädje, omsorg, medmänsklighet och inte minst kärlek. Att möta någon på den vägen känns underbart, ögonen tindrar, lusten sprider sig och smittar av sig.

Under de senaste veckorna har jag stött på många som känner sig redo att följa sitt hjärtas röst. En del vågar ta det steget och säger upp sig från det arbete som inte fyller deras hjärta över huvudtaget. En del lämnar ohållbara relationer som endast haft status, hus och pengar som sammanhållande länk. Många tar nu steget fullt ut, slår sig samman med lika sinnade och lever sin sanning.

Den senaste tiden, har jag stött på flera med den ambitionen. Nu i veckan fick jag genom ”synkrona” vägar möta två med liknande tankegångar. En men det vackra namnet ”Pure Heart Academy” och den andra med det snarlika ”True Heart Education.” Båda med lusten och avsikten att skapa nätverk för alla de, som i handling, vill medverka till en framtid där hjärtat är ledstjärnan. Och som i samverkan med den nya kunskapen utvecklar både stora och små att hjälpas åt så att alla får en möjlighet att både lysa och känna att de är viktiga pusselbitar i vår gemensamma värld.

Vill ni hänga med på den resan är det fullt möjligt, enda ”kravet” är att VILJA VÄLJA. Visst är det väl underbart att det helt enkelt räcker med ett medvetet VAL. Resten kommer i vår väg om vi bara är öppna för det.

Mitt liv har blivit så oändligt mycket mer värdefullt när jag valde att gå tillsammans med de som valt att vara medskapare och i synnerhet med de som vill visa barnen att vi verkligen bryr oss om varandra!

Den som söker finner, nätet har allt ni behöver för att ta det första steget.

Häng med!!!

Kramar Lou som sitter i solskenet och skriver för första gången i år!