Just den formen av väntan har besvikelsen i kölvattnet. Att leva utan vare sig förväntan eller ”före-väntan” gör det i livet lättare att ta vara på den stund som finns när den är där. Egentligen är det märkligt att så mycket av det som vi var så bra på när vi var små måste vi lära om idag. Vi betalar en hel del för att gå på kurs, retreat eller andra meditativa upplevelser, för att ta oss till den plats där vi var från början, den där mitt i stunden, mitt i leken den kärleken. Vi går på skrattkurs för att finna tillbaka till dess läkande kraft och sorgligt nog finns det många bevis på att ju äldre vi blir, ju mindre ofta skrattar och leker vi den kära-leken. Puh!
Sommaren hjälper oss, solens värmande energigivande strålar får oss att hämta hem det högsta JAG vi bär på, det känns, hörs och syns om vi befinner oss ”ovanför vatten ytan”. Därför väljer jag att ta vara på varje stund och välja att vara som solen själv. Det kan alla som inte lever i mörkret och om någon av er som läser detta skulle känna att solen sticker för hårt i ögonen på er har jag ett litet försiktigt råd till, ett som hjälpte mig när jag var där nere i det svarta och svåra.
Gå upp jätte tidigt, låt ljuset komma sakta i gryningsstund, där går det att upptäcka att det ÄR mörkast i gryningen och att efter det, kommer ljuset, det kommer alltid tillbaka, oavsett väder. Håll ut, jag vet, jag har varit där i det kolsvarta mer än en gång och numera vet jag hur viktigt det är att VETA att det alltid kommer att ljusna igen.
Och för alla er som redan njuter av att befinna er på den” ljusa sidan”, snälla ni dela försiktigt med er av ert ljus, det blir mer ju fler ni tänder upp och just nu får vi hjälp av denna månads slut, de låååånga ljusa nätterna…
