Lugnet som besvärar.

Jag ska motvilligt erkänna att jag emellanåt längtar efter tystnaden. När barnskrik avlöser varandra är det lätt att drömma sig bort till en tv-soffa med en påse ostbågar och en match i fotbolls-VM att avnjuta tillsammans med tystnaden. Ikväll slog tanken in. Fast i verkligheten var det inte så där skönt som jag trodde. Det var snudd på för tyst. Satt och tittade mig omkring och letade efter barnen. Lyfte på kuddar men inte ens frun gick att finna.

Huset ser ut som om något jag inte vill se. Efter en fotografering i vardagsrummet så finns hundra saker som lämnades kvar. Hundra saker precis över allt. Kanske det som tar bort mitt inre lugn. Jag retar mig så mycket på oordningen men har inte förmått mig att ta tag i det men nu, som vanligt alldeles för sent på kvällen, har min kropp retat upp mig till den nivå att jag måste ta tag i det.

Imorgon är en ny dag och kanske blir det en spontan resa norrut. Jobbet avgör men kanske blir det en avstickare. Om möjligheten inte ges ska jag åtminstone sitta i soffan imorgonkväll, långt från ångest från oordning och kanske då kan jag njuta av lugnet?

PS: Har du sett reklamfilmen för den nya barnbutiken? Bra va!?

Print Friendly

8 reaktion på “Lugnet som besvärar.

Kommentera