Ännu en gång har jag haft den stora förmånen att inse hur skönt det är att veta att fördömanden ofta saknar grund. I söndags skjutsade jag min yngsta dotter Mia till ett av hennes uppdrag som inspelningsproducent för en TV kanal. Sommarens arbete är, för hennes del, att följa Maria Montazami några veckor, den Maria som numera inte behöver någon större presentation.
Jag såg henne och de andra” fruarna” från Hollywood då och då i TV och visst sjutton skakade jag på huvudet åt denna ytliga värld. Redan då såg jag med någorlunda blida ögon på mamman till de fyra barnen och jo, jag tyckte att hon verkade både snäll och vänlig men…? Tack och lov har livet vid upprepade tillfällen lärt mig att inte dra för stora växlar på mitt tyckande och jag låg ganska lågt när trummorna satte igång. NU kan jag uttala mig inte bara genom min dotters alla goda ord om Maria och hennes familj utan genom egen upplevelse, den som jag upprepat då och då, den personliga erfarenhet som Einstein kallade den enda sanna.
Några soliga eftermiddagstimmar gav mig ännu en bekräftelse på att aldrig mer, vare sig tycka eller uttala mig, utan att själv träffat den jag har synpunkter på. Jag önskar verkligen att alla som, tycker så mycket hit och dit, skulle få vara med i den församling människor som var i Marias mammas trädgård denna eftermiddag. Alla fyra barnen och maken Cameron var där, syster bror och massor av släkt, unga och äldre, nya vänner och gamla vänner. Mitt i allt detta vilade en enkelhet och kärleksfull ton som var fullständigt naturlig. Inte en skymt av vare sig högfärd eller onödig flärd. Hoppas att TV programmet kommer att visa det och att inga vinklingar gör det annorlunda än det var.
Helt enkelt, en glad solig dag med glädjen, vänligheten och omtänksamheten som förtecken. En dag att minnas och inte minst att sprida som motvikt till allt ”skitsnack” och alla förutfattade meningar. Nu är jag naturligtvis inte helt befriad från ”skitsnacks klubben” jag heller, men jag VILL inte bidraga med mer skräp till den här Världen.
Jag VET att en bra början är att göra ett VAL om hur jag vill bete mig och sen backa de gånger skvallret och annat ont drar i gång. En del säger att det är nödvändigt med den formen av ”Prata-av-sig-snack” och javisst det kan det säkert vara men vad vinsten egentligen består av har jag aldrig fått klart för mig så jag jobbar vidare på att lägga märke till när jag inte följer mina egna önskemål och val och då medvetet gör ett bättre val direkt. Döma mig, eller någon annan, går i samma trista ton så det är bara att SE och HÖRA och sen släppa det som inte gagnar något jag vill att det ska bli mer av. Bra är att ofta påminna sig om att, ALLT ligger i betraktarens ögon och att det jag ser, säger mycket mer om mig än om den jag ser.
Nu är det snart de spännande ”konvergensdagarna” som jag läst och hört så mycket om. Dessa infaller den 17 och 18 juli och kommer att hedras på flera platser på hela vårt runda gemensamma jordklot. Själv kommer jag att vara på Ven tillsammans med 14 härliga vänner som alla har en gemensam önskan att bidraga med det som vi själv önskar att Världen ska bli.
Mer om det nästa tisdag och tills dess ber jag från djupet av mitt hjärta. Vänta med synpunkter om andra människor tills du är säker på att du själv lever så som du vill att andra ska se dig.
Lycka till i solen. Kramar Lou
Ps. Veckans bästa uttalande jag tagit del av är ”Mitt sätt är inte bättre, bara annorlunda” ur boken Kärlekens Insikt av Don Miguel Ruiz. Ds.
