Mammatjat i lösskägg.

Magsjuka natten mellan fredag och lördag beskriver en ganska annorlunda helg. Rötmånaden måste slagit till för fredagsnatten och lördagens första halva gick ut på att tycka synd om mig själv. Oerhört synd om mig själv. Vi låg som två kollin utan möjlighet att röra oss. Bröllop nummer ett fick ställas in med tanke på att jag behövt en BajaMaja på släp efter bilen.

Jag vaknade till liv vid 17-tiden och solens strålar stack i ögonen där jag kravlade mig ut på altanen för att få i mig lite fil. Kvällen gick vidare i ett Alladin-tema och min outfit var direkt obehaglig. På vägen till bröllop två (som var en fest eftersom brudparet gift sig med släkten som gäster tidigare) fick min, i normala fall, trevliga fru stanna för att hon håll på att kissa på sig när hon tittade på mig. Självkänslan som redan var i höjd med haremsbyxans mitt stärktes inte direkt av att hon inte fick fram ett ord där hon satt på muren och skrek ut sitt skratt med tårar rinnande ner för hennes kinder.

Dagen har fortsatt i sjukdomens tecken, i alla fall för frun. Jämmer och stön har avlöst varandra från ovanvåningen och jag tvångskommenderade pojkarna ner till fotbollsplanen med order att inte återvända på två timmar. Jag tror på fullt allvar att skulle frun försvinna ur pojkarnas liv i 24 timmar utan en månades förvarning hade de ramlat ihop paralyserade i en hög med stirrblick och rabblat AIK:s laguppställning baklänges. ”Mamma, var finns mjölken? Mamma, har du sett mina shorts? Mamma var är min cykelnyckel? Mamma, var är fotbollen? Mamma, varför tjatar jag konstant?” Jag funderar på att införa ett förbud. Alla meningar som inleds med ”Mamma” och är en meningslös fråga leder till att man måste ha lösskägg en dag i skolan. Ett sådant som påminner om när Saddam kom upp ur sitt jordhål. Jag tror att jag hör ordet ”mamma” minst 300 gånger om dagen och anledningen att jag inte hör de andra 200 är för att jag är mitt uppe i tanken ”nu kan dom inte säga det en gång till”.

Så här går det när man säger "mamma" för mycket.

Jag har börjat med att ge alternativ på de dummaste frågorna för att killarna ska förstå att deras mamma kommer tappa förståndet om de fortsätter.

Pojke: Mamma, var är mjölken?

Jag: Du får tre alterntiv; 1. I kojan ute i skogen. 2. I torktumlarens filter. 3. I kylskåpet.

Pojke: Du är så dum, i kylen så klart.

Jag: Och varför frågar du då?

Pojke: Åhhhh… Mamma, var är glasen?

Jag: Duns (ljudet av att jag ger upp och faller rak lång i golvet utan ambition att ta emot med händer för att förhoppningsvis svimma av och få en paus från ordet ”mamma”.

När frun låg i sängen och pojkarna spelade fotboll passade jag och dottern på att sova en timme ute i puffen.