Veckans Lou

”Använder ni den öppna spisen mycket?” frågade jag ett par av mina käraste vänner när jag nyligen hade glädjen att vara i deras gästvänliga och vackra hem. ”Ja, vi sitter ofta där och bara TOMGLOR in i elden” fick jag till svar. ”Tomglor” ett så bra ord, ännu ett nytt att lägga in i min hjärna.

Jag älskar att lära mig nytt! Varje dag finns möjligheten där och bara väntar på att nyttjas. Att ”tomglo” lite oftare är ingen dum idé. De flesta av oss rusar runt som skållade råttor i en evig jakt som allt fler ifrågasätter. Vad är det vi jagar egentligen och varför?

Många jag möter, både privat och i arbetslivet, börjar allt mer fundera över, vad vi egentligen håller på med. Gänget som satt 3 dagar utan mat och vatten i skogen, var och en på sin enskilda plats, fick upplevelser som vi aldrig skulle klara av att springa i kapp. Den enda kvinnan i gänget strålade, trots att regnet redan första natten gjort allt dyblött och vildsvinshorden nära anfallit henne. Nu stannade galten några meter därifrån, vände på (kan man säga klacken?) och tog sitt gäng därifrån. Efter den upplevelsen klarar denna kvinna att leva bland både ”vilda svin och människosvin”… som hon skrev i sitt mail efter indianlägrets slut. Jag skrev om det förra veckan för den som kanske missat den krönikan.

Jag vet inte om det beror på den tid vi lever i eller om det har med åldern att göra, men för min del vill jag sitta och tomglo lite oftare. Det finns så mycket att stanna upp inför, så mycket att sluta göra, så mycket att börja med, att förändra och förbättra, att ett och annat tomrum är en nödvändig passage för att finna vägar som leder dit jag vill vara.

Egentligen är det inte riktigt klokt att vi bor som vi gör, en här och en där, två där och två här och under den tiden barnen är små kanske några stycken i den ena lådan och några andra i en annan låda.

Själv funderar jag, på fullt allvar att leva i gemenskap med flera, dela det som inte behövs dagligen och träffas, skratta, pratas vid och kanske tomglo tillsammans. Det blir en särskild energi i mig när jag är tillsammans med härliga vänner som vill LEVA sina liv, inte bara i ekorrhjulet, utan som känner att de utvecklas tillsammans, ökar sin medvetenhet och glädje. ”Delad glädje är dubbel glädje, och kärlek blir mer när man slösar med den.” Allt detta kan vi välja om vi har den önskan, ekonomiskt blir det billigare och barnen får se vuxen modeller som hjälps åt.

En gång om året samlas vi i ”baddargänget,” (vi som både är baddare och badare) alltid i augusti och har så gjort i massor av år. Vi turas om att vara världar och är oftast ca 8 personer. Champagne på bryggan och så det gemensamma badet, lek och plask och så den obligatoriska stjärnan i vattnet där vi håller varandra i händerna, bildar ring och sparkar en fontän i mitten. Så enkelt, så roligt och så lätt att göra för vem som vill. Efter badet blir det mat hemma hos årets värd och sen följer ”givandet!”

Vi delar med oss av de starkaste och mest upplyftande som hänt oss under året, turas om att berätta och när en pratar lyssnar alla. Med god mat och gott att dricka njuter vi alla av att BARA prata om det som vi vill det ska bli mer av. Vi lägger ingen energi på att förfasa oss alltför mycket över allt hemskt som sker utan vi hjälps åt att finna vägar där vi kan medverka till att det blir bättre, inte bara för oss personligen utan också för världen. Inget skitsnack om de som inte är där, istället ringer vi den som saknas och säger alla något eller sjunger eller vad vi nu hitta på.

Jag har lyckan att årligen ingå i olika grupper med urhärliga vänner, sådana som ger energi och delar med sig av sin lust till det liv vi inte har en aning om hur långt det blir. Förutom baddargänget ingår jag i Solsystergänget, Mor- och Dottergänget, Skrattgänget i Simrishamn och många, många fler.

En så stor lycka att vara en del av en gemenskap, i stället för att sitta där i sin låda och titta på en annan liten låda som spyr ut en massa krig och katastrof som tar så mycket energi att man inte har någon kraft över till att skapa den värld man helst vill leva i.

Den som inte har något gäng har kanske inte tänkt på att det är bara att starta ett, sen går det av sig själv. För att upprepa mig vecka efter vecka ” Den som ger får mer”. Och så lite tid för ”tomglo” då och då förstås.

Kramar Lou