Åkte till Blekinge med Ed. Alvar ville inte följa med och Ed har ännu ingen talan i denna typen av beslut. Vi åkte till Karlshamn. Just utanför har jag spenderat mitt livs första tjugo somrar på farmorochfarfars sommarställe i Vettekulla. Denna hamnstad innefattar en stor del av min historia som jag nu ville berätta delar av för min yngsta son. När Alvar var liten och inget bestämde gjorde vi samma resa.
Vi åkte runt i den vackra staden och jag berättade medan jag mindes. Dofter består och rullar upp små sagor ur ens förflutna. Ed var nyäten och utsövd så han lyssnade uppmärksammat. Vi åt färsk fisk i hamnen, blandad mjukglass (päron och vanilj) på torget och besökte kyrkogården. Jag gillar kyrkogårdar. Där råder lugn och eftertanke, man kan ägna sig åt att andas och känna. Jag ville visa Ed farmorochfarfars grav.
Stilla gick vi bland gravstenarna. Solen sken. Vi passerade en jordfästning. Ed hälsade glatt på de sörjande. Framme vid vår grav satte jag ner Ed mitt på graven. Trodde kanske att han skulle känna något, få en uppenbarelse av sitt ursprung och känna sin plats i släktträdet. Det kanske han gjorde. Han tog en stor näve grus, stoppade den i munnen och skrattade. ”Gott grus din farmor bjuder på pappa” kanske han försökte säga med munnen full av sten. ”Hon gjorde goda bullar också” svarade jag.
Vi dröjde oss kvar ett tag på platsen och i tanken. Sen blev Ed hungrig på riktigt och det började regna.
Jag körde till Hemköp i stan, som farmor brukade kalla Epa och jag mindes som Tempo.
Det blev en snabb in and out på en påse blandad barnmat. Vi håller fin fart ut ur butiken men plötsligt slår jag på en tvärnit så att Ed håller på att flyga av mina axlar. ”Stripshow!? Va fan, vem är McDragan som svärtar ner min blanka barndoms Bullerby-historia? Är dom nakna på riktig och undra vad det kan kosta?”.
Regnet tog fart men vi hann in i bilen. Ed fick en kall burk mat och vi började smälta dagens upplevelser när vi rullade ur stan.
Det var en härlig dag – djup, ljus och lite smutsig. Som livet ska vara. Alla minnen är levande och kan förändras med tiden. Ed, när du läser detta så var detta hur jag upplevde en dag medan den var. Hur jag minns den och om du minns den får dåtiden i framtiden utvisa.
Vet inte om jag vågar säga detta, men McDragan’s logga känns ändå fräsch på något sätt…
Skulle funka utanför en hälsokostbutik också faktiskt. Det ger jag honom.
Fast HAN har nog tänkt: två som dansar nakna, kärlek, tuttar. Eller, jag vet inte. Jag känner ju inte McDragan.
Heej!
Har gjort en film med bilder på Ed när han blir större och större
Jag kan lägga ut den på youtube och skicka en länk i en kommentar!
Vilken härlig dag för er och Ed som går i pappas fotspår, som är beskrivet med stora känslor med tillbakablickar till barndomens trygga tillvaro och väcker alltid upp minnen som är ännu starkare när man blir föräldrer.
En liten vädjan, Henrik, du skriver vansinningt bra, träffsäkert, välskrivet, humoriskt och har du aldrig funderat på att skriva PÅ RIKTIGT? Böcker, – för talang är bara ditt förnamn. Ser också fram emot att få ett musikstycke snart – för det var länge sedan! //