Idag var det inskolning på dagis. Då jag, som vanligt, stigit upp ett antal minuters fel högerriktning på den stora visaren kom jag tio minuter för sent. På gården väntade barn och föräldrar i sandlådan, vid gungorna och i de asfalterade gångarna fyllda av trehjulingar. Och alla tycktes stirra på den ”nya”. Helt plötsligt kändes det som att det var jag som skulle skolas in. De flesta föräldrarna hade redan suttit där två dagar tillsammans och hade funnit sin gemenskap. Jag blev den nyinflyttade som skulle passa in. Dottern tittade bedjande på mig om vi inte skulle åka någon annanstans men efter ett kort internmöte bet vi ihop och gick in.
Sakta försökte vi passa in i sandlådan. Det gick så där. Det var alldeles tyst bland barn och vuxna, om man bortser från babyspråket mellan föräldern och barnet. Min normala tix för att prata med allt och alla förbyttes i tystnad. Till slut frågade jag om någon hade flera barn där vilket jag kom på i samma sekund var en relativt obegåvad fråga då 99% av alla barnen där var knappt 1.5 år gamla. Enligt färsk statistik tar det trots allt 9 månader att föda ett barn. ”Finns det några tvillingar kanske?” försökte jag släta över min ytterst obegåvade fråga innan jag bakade en sandkaka och körde in i munnen på mig själv.
Dottern var lite blyg i början och svansade runt mina ben. Eftersom hon normalt är så ohyggligt mammig kändes det bra att hon efter 1.5 år faktiskt börjar acceptera mig som pappa. Efter en timme var hon lugn och sprang runt som aldrig förr. Jag satt på en stol och tittade vad hon gjorde. Kände mig som en usel förälder som inte satt och lekte med min dotter som de andra föräldrarna gjorde med sina barn. I min värld gick inskolningen ut på att barnet ska lära sig att klara sig själv på dagis (eller något annat modernt ord som är mer politiskt korrekt) istället för att hitta en ny lokal att leka med sin förälder i. I så fall kunde vi lika gärna åkt till Leklandet ihop för där finns det åtminstone varm korv och godis.
Det blev lunch med en korvstroganoff. Blev verkligen imponerad av att barnen själva lagat maten men när fröken korrigerat mig med att det var mat som vuxna lagat blev jag inte lika imponerad. Jag vet att ”fröken” heter ”barnpedagog” men när jag tänker tillbaka till min barndom så älskade jag min dagisfröken och jag tycker det ordet ger mig en varmare känsla i bröstet än ”barnpedagog”. Så förlåt alla barnpedagoger för det. Åter till maten. Det kan inte ta längre tid att laga god mat än mindre god mat. Det är kanske inte en helt rättvis jämförelse men kan mästerkockar laga en gourmetmåltid i programmet ”Här är ditt kylskåp” (kommer du ihåg det?) där kocken lyckas förvandla en burk böner med kort datum, en halv banan och en skalk Skogaholmslimpa till en tournedos med tryffelsås och hasselbackspotatis så borde rimligtvis en mattant (mattillagningskonsulent?) kunna förvandla falukorv, ris, mjölk, tomatpuré, grädde och ett antal kryddor till en korvstroganoff, eller är det för mycket begärt?
Summa summarum; fröknarna var fantastiska och jag var även mäkta stolt över dottern som lekte på lektid, åt på ättid och sov på sovtid. Just det sistnämnda är kanske inte så imponerande med tanke på hennes trötta DNA. Jag vill än en gång passa på att ge alla som jobbar med barn en ohygglig eloge. Ikväll har jag cirka 43 gånger övervägt att sälja, alternativt skänka, våra tre barn på Blocket medan ni som arbetar med barn svingar runt 10-15 barn utan problem, inklusive blöjbye. Hatten av, jag hade aldrig klarat det utan minst ett besök i fängelset eller ett barn med men för livet på grund av den elaka farbrorn på dagis.
hahaha du e för go du
min lilla groda fick me korv storgnof på dagis idag…
har fått kanon fröknar dom bästa å de e ja evigt tacksam för
trots att mina lilla groda har blivit så arg på personalen som tar henne när ja lämnar henne… lite protster men de blir bättre som tur e
Googla 3 dagars inskolning eller föräldraaktiv inskolning så förstår du varför du som är ditt barns trygghet INTE ska hålla dej i bakgrunden! Har bara kört den metoden de sista åren och kan nästan få lite ångest när jag tänker tillbaka hur man gjorde förr när man bara tränade barnet att LÄMNAS. Själv har jag aldrig benämnt mej som barnpedagog men däremot är jag förskollärare sen 90. Kan också förundras hur svårt det kan vara att koka god mat ibland…
Förutom att jag pratade med de ansvariga på förskolan så har jag nu även googlat det du skrev. Varken google eller barnpedagogerna/förskollärarna sa att du som förälder ska sitta med ditt barn i knäet eller 1 cm ifrån under tre dagar och leka med ditt barn. Som jag tolkar begreppet går det ut på att vara närvarande för att barnet ska känna trygghet MEN att uppgiften går ut på att barnet ska klara sin vardag på förskolan UTAN sina föräldrar. Därför anser jag, vilket ansvarig på förskolan höll med om, att jag ska finnas där för att barnet ska känna trygghet om en osäker situation uppstår. Inte genom att sitta med barnet hela tiden. Hur ska barnet då lära sig att skiljas från sin förälder?
-Barnpedagog???…-va är det? Vi som arbetar på förskola har en akademisk examen på minst 3.5år och är förskollärare eller pedagoger.
Därmed att förskolan fick en egen läroplan och en helt annan verksamhet markeras förskolans betydelse som första steget i det livslånga lärandet. Läroplanen Lpfö98 är vägledande för förskolans verksamhet och vi planerar efter den. De pedagogiska principerna i förskolans läroplan bygger på att omsorg och pedagogik hör samman. Lustfyllt lärande och leken i fokus på det kompetenta barnet 
En god omvårdnad är en förutsättning för utveckling och lärande samtidigt som omvårdnaden i sig har ett pedagogiskt innehåll.
o tack för en superblogg 
Verksamheten heter förskola, inte som förr- dagis, detta är pga att förskolan har sen hösten 1998 en egen läroplan i form av en förordning. (Lpfö98) Du kan ladda ner den gratis på skolverket.se för att läsa om verksamheten och dess mål-alltså inte mål för barnen utan pedagogernas mål att uppfylla med verksamheten
I läroplanen Lpfö98 betonas lekens betydelse för barns utveckling och lärande liksom barnets egen aktivitet. Den sociala biten- barn lär av varandra är ledande. Förskolan ska vara rolig, trygg, och lärorik för alla barn som deltar.
Just för att ge dem som utbildat sig och därmed har en akademisk examen som pedagog respekt för dess yrkesstatus vill förskollärare bli kallade för pedagoger som arbetar i en förskola. Tidigare (då vi gick på dagis hette det dagis). Fröken är självklart ett tilltalsnamn som barnen använder i förskolan samt skolan fortfarande
Det är inte lätt att veta om man ny förälder ska skola in barnet, finns tyvärr inte så mycket info.. men med detta hoppas jag att jag hjälpt lite iaf
Lycka till med inskolningen
Du är en klippa Peter,härligt inlägg.Tack för dom fina orden till oss sk. fröknar.
ja va himla fånig man känner sig på inskolningen, för nån orsak blir alla föräldrar jätteblyga, å säger man nåt så är det verkligen löst ”väder å vind-snack” , -”jaha, det verkar som om hösten har kommit”… -”ja det verkar så”…. Jo ang att hålla sig undan, det är väl lite olika från barn till barn. En del kanske skriker bara man närmar sig dagis å kasnke behöver lite extra stöd, eller så är man som vår Alva, som i stort sett tyckte vi kunde dra med detsamma, då är det ju inga problem. Men sitter man med ungen i knät i 2 veckor så gör man dem nog en björntjänst. Då blir ju det naturliga för barnet att förälder och dagis hör ihop. Har sett vissa föräldrar på vårt dagis som går 2 millimeter bakom barnet hela tiden, å så fort de knyster till eller snubblar kommer de till undsättning även när det är helt onödigt. Det ska ganska mycket till innan en fröken springer fram till snubblande å knystande barn, så det är lika bra å lära barnen från start, annars kommer barnet bara bli ”den gnälliga ungen”. lite balans kanske är bäst..:)