Veckans Lou

”Vi-ska-ner-till-stranden-vi-är-43-st-har-du en bandspelare-nej-jag-menar-en-cd-utan-sladd-vi-har-köpt-massor-av-godis-alla-kommer-nästan-från-vår-skola-vi-ska-spela-musik-har-du-en-för-vi-har-ingen-får-vi-låna-den-om-du-har-någon?” Detta tog inte många sekunder att uttala.

Åh sååå underbart det är med entusiasm, vare sig det kommer från de på en 10-11 år eller en på 95. När orden snubblar fram ur den glada grannflickans mun njuuuuter jag verkligen. Vi har helt underbara barn på vår gata. När jag ser dem i större eller mindre grupper utanför mitt fönster hoppas jag verkligen, från djupet av mitt hjärta, att ingen vuxens begränsande idéer, om hur många man kan vara tillsammans kommer att drabba dem.

Måtte ingen vuxen, som fått för sig att det räcker med ”två på rummet” förstöra deras glädje av att ibland vara flera. Det finns inte mindre än 8 flickor (två pyttesmå) i lekåldern 5-11år hos oss och oftast håller 4 jämnåriga ihop tätt och mycket ofta ser jag hela gänget leka.

Ibland är de inne hos varandra. De flesta familjerna har så stora hjärtan som behövs för att aldrig neka en lekkompis att vara med. Jag minns med bävan hur det var förr, då den vuxne som öppnade dörren och såg ett par förväntansfulla ögon som undrade om det gick att komma in och leka med de andra. Då var det inte helt ovanligt att man fick höra ”nej, nu är här tillräckligt med ungar” och så stängdes dörren och det drabbade barnets ögon slocknade.

Det händer ytterst sällan på vår gata men NÄR det händer skulle jag önska att jag fick sätta mig ner och prata om hur den vuxne själv skulle uppleva det om det var hon som var den lilla flickan. Blir det väldigt många barn på en gång, går det säkert att lösa om man bara vill. ”Ni får leka en stund, sen får ni gå ut allihop och leka” är ju ett av många förslag till hur man slipper såra någon. Vi vet ju att det slår tillbaka på ett eller annat sätt och värst av allt är ju att OM man visar sina barn, hur man behandlar deras små vänner, så växer de upp och tror att det är ett BRA sätt. Sen när de barnen blir stora kanske de jobbar i äldrevården, där vi själv hamnar en vacker dag och då får vi skörda vad vi sått.

Jag hörde hur en av mammorna här i grannskapet svarade sin dotter när hon för ovanlighetens skull fallit offer för den som vill ha ”högst 3 barn inne” att ”Vet du mitt hjärta, de var så DÄR men när ni är HÄR, får ni vara så många ni vill, du vet ju lilla vän att det är lite olika”.

Jag såg verkligen hur flickan tog till sig och jag vet, att hon när hon blir stor, kommer hon med glädje, låta någon annan få smaka lite av den generositeten som hon lärde sig redan som liten.

M.a.o, ställ ingen där ute i den snålblåst där ni inte själv skulle vilja stå. Var med att fostra våra barn genom era egna exempel.

Jag lovar att det kommer tillbaka på ett eller annat sätt.

Glad eftersommar önskar jag både stora och små!