Magnus Uggla och familjen Klüft.

Dottern har klarat av sin andra dag på dagis utan några problem. Visserligen gick hon i backen efter ett haveri på en trehjuling och fick plåster på handen men utöver det så gick det bra. Hennes fröken berättade att hon inte alls gillade att få plåster på sig och då kom vi på att hon aldrig slagit sig tidigare och därför inte hade en aning vad plåster var. Hade troligen själv blivit förbannad om en dam kom fram och tog tag i min blodiga hand och satte klister över det. Känns inte helt naturligt om du vare sig sett blod eller klister tidigare och än mindre i kombination. Stå på dig, dotter!

Kvällen bjöd på fotboll på TV och Zlatan i sitt esse. En dålig kombination för en mysig familjekväll. Frun tröttnade innan försnacket inför matchen var över och gick upp för att söva dottern. I vanlig ordning sövde hon även sig själv innan den yngsta herren gick upp och fick liv i Törnrosa. Kvällen hade en könsfördelning mellan ovan- och nedanvåning med frun uppe och killarna som två jojos mellan våningarna innan de slocknade i varsin puff framför tv. Innan dess hade de traditionsenliga ”jag är inte alls trött” avverkats sekunderna innan de somnade.

Gårdagens kväll spenderades på svägerskan Magdalenas födelsedag. Först båt och sedan middag. Jag hade träffat de flesta av gästerna tidigare men det var ingen förutom min fru och svägerska som jag känner på riktigt. Satt mest och njöt av båtturen och hetsåt snittar och drack champagne som en 18-årig tjej vid ett spritbord på Stureplan. Det bjöds mer än generöst och jag övervägde att stjäla ett fat med snittar och smita ner i maskinrummet. Är du hungrig är det svårt att äta snittar utan att det ser sinnessjukt ut när man ger servitrisen onda ögat för att hon skyddar fatet med sitt liv för att det andra gästerna skulle få en chans att att smaka de snittar jag ansåg tillhöra mig.

Men där, mitt bland alla jag inte kände så väl, fann jag en vän i Sophie från Mjällby. Jag vet inte hur vi fann varandra men det kan ha varit i meningen att hon inte var så förtjust i Carlina Klüfts man som det sa klick. Eller var det för att hon irriterade sig på att Carolina alltid står med sitt mjukisdjur i intervjuer med blågula naglar och morrar i kameran? Jag vet faktiskt inte vad det var, men vi fann varandra på en båt ute i skärgården. Våra diskussioner blev glada men högljudda och någonstans i samtalsämnet om Klüfts man någonsin hoppat högre med stav än vad Patrik Sjöberg gjorde utan stav hörde jag min fru ursäkta sig för sällskapet att jag ”faktiskt vanligtvis är väldigt trevlig.”

Sophie, som vanligtvis arbetar på en skönhetsklinik där fula blir vackra, var inte helt lätt att prata med. Man märkte att hon tittade på mitt ansikte som en konststudent studerade Van Goghs tavlor. Dock mer som att min hud var en smutsig canvas än konstnärens begåvning. Troligtvis ville hon som den sistnämnda kapa mina öron men hon höll sig till att jag kunde ta lite Restylane för att korrigera min näsa eller möjligtvis lägga en ett inplantat för att ta bort själva kroken. Hon måste sett oanade möjligheter och hade jag fått lite mer sprit och hon haft en skalpell i fickan hade jag troligen vaknat upp med en felfri näsa, haka som Lucky Luke, muskler som Schenkenberg och en säck med flytande fett som huvudkudde. Synd att hon inte jobbade med hårtransplantationer för då hade jag gladeligen vaknat upp som Magnus Uggla, fast lite längre och utan solglasögon.