Låg kvar en stund i sängen. Alvar kommer in och lägger sig de morgonar som jag inte hunnit upp före honom. Malin är i Tyskland på tävling så vi hade gått om plats i värmen under täcket.
- Pappa, vad har apor för skydd när dom slår sig på bröstet? frågar Alvar filosoferande trots dagens tidiga timma.
- Ingenting tror jag. Apor, såväl som människor, som slår sig hårt på bröstet vill visa att de är hårda och tuffa, svarar jag i ett försök att lämna lite utrymme för eftertanke hos min son och jag därmed skulle få några sekunders extrasömn.
- Men varför slår dom så hårt då?
- Därför att visa att dom tål smärta och inte är rädda.
- Varför kan dom inte bara säga att dom inte är rädda istället för att slå sig?
- Vet inte, svarar jag uppgivet men kände ändå att denna dagen kan bli något extra.
- Inte jag heller, säger Alvar och går upp. På vägen ut ropar han att Ed har vaknat och säkert bajsat i vanlig ordning.
Ed tog oss tillbaka till det vanliga – lyfta försiktigt ur sängen, montera av blöjan, sätta honom i duschen, lyfta lakanen försiktigt ur sängen och sen få ett skratt. Ed börjar alltid dagen med en tömning, vi försökte börja dagen med lite intellektuell påfyllning. Det blir en bra dag. Vi möts halvvägs.
Så länge jordnära Ed står i direktkontakt med sin och omgivningens natur kan vi fladdra iväg i abstrakta diskussioner, även om vi inte vet svaret.
Idag jobbar jag och mina grabbar ihop.
Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo.
———-FACIT————–
- AW, du har fattat poängen! Vi ville se vad som händer om man vänder på begreppen. Kommer det något nytt ljus på saken som vi redan trodde att vi visste hur den såg ut? Kolla bifogad film och berätta om du ser något nytt, även om det känns bekant.
Hej Henrik! Alvar fäller som vanligt de mest sköna kommentarer.
Det var du som fick mig att upptäcka Hurts i vintras, tack för det. Din profetia slog in, de ligger två på iTunes med sin nya cd nu.
Ha det fint!