Idag var det Fars dag. Känner mig fortfarande inte gammal nog att inse att jag är pappa. Vi får nog ringa Finax eller sms-lån med tanke på alla pappor som måste ringas. Det blev i alla fall frukost på sängen och jag fick tillåtelse att se på sport på tv i timmar utan att avbrytas av sura miner eller kommentarer om att mina kalsonger på golvet ser ut som höstlöv. Gula fram och bruna bak.
Middagen spenderades på den lokala pizzerian där man kan avnjuta allt från pizza, kebab, pasta, sallad och givetvis en Black & White. Varför finns den rätten på alla förortsrestauranger i hela Sverige? Körde på en plankstek. Blir det mer fetma och förortstestosteron än så? Nästan så man får håravfall och skit under naglarna av att ta en tugga.
Killarna fick vara uppe och se lite av matchen. Det var krig i soffan där jag stöttade Zlatan och killarna Inter. Men när Zlatan gjorde mål efter 5 minuter glömde den yngsta herren vem han hejade på och blev glad som en speleman till storebrors stora ilska. ”Jag tror jag hejar på Milan istället.” Skönt med en riktig kappvändare i familjen.
Kan föra ytterligare en dag på listan över dagar där jag inte utfört något för världshistorien. Börjar bli en vana och det är väl lika bra att sakta börja inse att inga statyer kommer resas efter mig. Troligen inga gatunamn och inte heller någon byggnad. Men än har jag inte givit upp. Finns ”Menlösa barns dag” så finns det i alla fall liknande kategorier att hoppas på.
