Alvar, det var kul att ses och tråkigt att säga adieu på flygplatsen i Nice. Vad mycket “europengar” du hade skrapat ihop! Kommer att räcka långt. Mamma säger att de säljer pannkakor med Nutella på hästtävlingen. Jag glömde berätta att jag hörde mig själv snarka. Jag vaknade innan snarken tagit slut då jag slumrade till innan middagen. Det var märkligt att höra sig själv sova. Jag som dessutom inte snarkar annat än vid livshotande förkylningar. Undra om jag får höra mig prata i sömnen? Eller möta mig själv om jag skulle gå i sömnen?
Nu lämnar jag er på Rivieran för att melodifestivala klart hemma. Nice vinkade jag av under morgonens löptur, vi ses igen. Alvar, vi ses hemma. Nu flyger jag med boken Shantaram där jag just läste att: “Det finns ett talesätt som säger att man är inte man förrän man ger sin kärlek, sant och riktigt till ett barn. Och man blir ingen bra man förrän man förtjänat barnets återgäldande av kärleken, ärligt och sant”.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Hej Alvar.
Du verkar ha det bra hemma - “så jävla bra” som morfar säger. Vi njuter vidare här, men fortsätter att sakna dig. Det är konstigt att vara på resa utan dig. Imorgon kommer du hit och jag åker hem. Det är praktiska regler som vi lever efter och anpassar oss till. Här är fortfarande blåsigt fast vi står mest stilla. När man är vuxen tycker man ibland om att göra nästan ingenting. Det innefattar långa luncher och ännu längre middagar. Ikväll ska vi träffa kompisar för lite adult action inklusive barnvagnar. Ed kan nästan krypa. Han hasar sig fram över hela sängen och vi måste vakta så att han inte slår i golvet. När vi var i en matbutik för att handlade juice, vatten och vin såg jag en förpackning som sålde grädde i Malin-format. Kul, fast jag inte vad det betyder Vi ses imorgon på flygplatsen.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Hej Alvar.
Vi har det bra i Nice. Det blåser och är vansinnigt vackert. Känner mig alltid hemma på rivieran trots att jag varken känner folket eller kan språket så bra. Resan hit gick bra, fast planet var flera timmar försenat. Tänk vad arg man blir när det händer och tänk vad snabbt man glömmer förseningar. Viktigt att tänka på det när det händer nästa gång.
Vi har varit på stan idag. Mamma köpte kläder, jag köpte franska skivor och Ed sov. Jag skäms lite när jag vill köpa saker till dig för att dämpa min saknad efter dig. Det är konstigt att man tror att en känsla kan dövas av ting. Dock lovar jag dig att du ska få den Michael Jackson-tröjan jag tittade på åt dig ifall vi ser den i en affär ihop.
Förstår att du har det bra hemma. Skönt att det löste sig med passet också. Vi ses här på onsdag. Tills dess får du se hur stor Ed har blivit. Han tittar på mamma och skrattar hela tiden. Vi bor på ett kul hotell med många färger och egen inredning. Det finns en pool på taket, men tyvärr är det för kallt för att bada. De serverar sushi och biologisk mat, eller “mest böner och skit” som din biologiska mamma säger. Roligt är också att duschen och toaletten ligger inglasade på vårt rum. Allt är öppet, inte bara våra sinnen. Må väl, vi hörs imorgon.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Ed, jag hoppas att du en dag läser detta som är så stort idag och så bortglömt imorgon. Mamma Malin berättar från Frankrike att du reser dig på alla fyra hela tiden. Du vill upp, du vill fram, du vill söka dina egna vägar. Färdig med att alltid tvingas föras dit vi bär dig. Det är stort att kunna gå upp på knä av egen kraft, låt aldrig någon tvinga ner dig på knä av sin kraft.

Take a crawl on the wild side.

Alvar hade just sitt fjäde och sista kalas för i år. Nu när firandet tystnat och han kan på allvar gå in i vardagen som 5-åring. Kusiner från Malins sida samt mormor och morfar var bjudna. Pannkakor, våfflor och glassbox stod på menyn. Glassbox är en egenkomponerad variant av Marängswiss som Alvar hittat på. Jag vet inte riktigt skillnaden, men får bannor varje gång jag påpekar detta eller säger fel. Jubilaren bestämmer. På två timmar före kalaset hann vi inom apoteket, få Alvar klippt, köpa heltäckningsmatta och handla kalasgrejer. Kalaset blev kanon!

Tilde, Hugo samt Alvar i ny frisyr och sugrörsglasögon.

Då vi ändå fäster samtidsmarkörer i detta inlägg vill jag bjuda mina söner på lite pappahistoria. Körde hem från Örebros genrep av Melodifestivalen igår kväll och lyssnade på radio. Där spelade Pontus Enhörning musik av de australiensiska 80-talshjältarna INXS.  Jag tänker fortfarande på det fantastiska radioprogrammet “Klang & Co” varje gång jag hör hans personliga sätt att improvisera. Innan jag gjorde radioprogrammet “Morgonpasset” på P3 en sommar 1998 ihop med Jenny Morelli fick vi gå en halvdagskurs hos Pontus i radioteknik. Jag lärde mig mer under de timmarna om att prata till folk än jag gjorde under tolv år i skolan. Har man koll, är allmänbildad och förberedd kan man tramsa hur mycket som helst. INXS håller också än.

———-FACIT—————

- Visst är det märkligt med vår komplicerade relation till religion sararara. Oavsett religion så känns det som man lättare gör fel än att få åtnjuta det rätta efter egen tro. Kul att du gillar musiken. Det sägs att 95% av alla vuxna människor lyssnar på samma musik som de gjorde vid 15-års ålder. Man tycker sig liksom hört allt. Detta redan innan man blivit myndig. Musik är som mat. Det kommer nytt hela tiden som smakar olika och ibland påminner om gamla smaker, men känns nytt. Musik ska utvecklas och samma sånger ska återuppfinnas. Det ska inte vara någon ordning med musik om den ska få leva fritt. Det enda den begär är att vi lyssnar.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Vi är i några dygn av tvära kast mellan smärta, Gud och pånyttfödelse.

Min lillasyster födde just sitt femte barn. En flicka som ska heta Linn. Alvar har nu 11 kusiner och genom att säga allas namn låter han som en rappare - Hugo, Ebba, Tilde, Hanne, Ella, Mette, Viggo, Sofia, Melker, Ida och Linn. Boom chackalack, med Alvar har vi tolv lärljungar som tänker göra allt i livet bättre än oss. Ska bli intressant.

Blott timmarna innan vi fick beskedet om min systers utökade familj så landade ett mail från Malins tyskamerikanska ryttarkollegor Meredith Michaels (den mest framgångsrika kvinnliga ryttarinnan någnsin) och Markus Beerbaum om att de just fått en dotter som ska bära det sköna namnet Brianne.

Detta skedde samma dag som Alvar och jag haft en morgondiskussion om Gud och jordens uppkomst. Jag älskar vår morgonfärd till dagis. Där har vi vår stund för de stora frågorna. Alvara hade hört att inte alla människor tror på Gud. Han ville veta ifall vi kände några sådana. Jag försökte hitta några bra exmpel i vår närhet för att inte lägga värderinga i de namn jag nu tänkte rada upp. “Jag och din gudfar Mark tror på Gud, fast olika mycket och på olika sätt”, började jag för att också visa att ens trosuppfattning kan vara olika och högst personlig. “Däremot tror jag inte att mamma tror på Gud. Hon är iallafall inte konfirmerad”, angav jag som ett nytt exempel på hur skiftande kontakt vi kan ha med högre makt. Alvar sket i variationerna och konfirmationerna han villa ha bevis, bara en kan ha rätt i denna fråga. Han la ut sina argument som skulle fastställa Guds existens.

“Man kan inte tro att jorden alltid har funnits, någon måste ha gjort den. Gud skapade jorden. Han gjorde också människor och ormen. Annars hade den inte heller funnits. För om Gud inte hade skapat jorden hade den inte funnits. Nu finns jorden för att han har skapat den.”

Alvar, du är from nu min profet. Jag fascineras av hur du tänker, fattar vad du menar och tror att jag håller med. I allafall i allt det andliga. Det praktiska, som är av mindre betydelse, har jag ingen aning om.

Jag tror på det goda och kallar det gärna Gud. Jag tycker också det är läskigt när människor blir fanatiska i sin religion och skyller ifrån sig på att deras tro förbjuder dem att göra saker. Jag skrattar gott med tv-serien “Little Britain” när de säger att: “Amerikaner och engelsmän går i kyrkan för att de gillar at känna sig melankoliska och obetydliga.”

Den goda vännen Lou och den onde Andy Pipkin i rullstol.

Jag gillar också kyrkor. Att titta på dem från utsidan, att vara i dem ensam och njuta av melankolin som får mig att känna betydelse.

Mina husgudar U2 sjunger en del om den riktige Gud. Dom är till viss del pretentiösa posörer, vilket är en del i min kärlek till dem. Men de är också modiga nog att våga vara banala och svulstiga i beröringen av det svåra och okända.

Ett lysande exempel på bandets mod och storhet är låten “God Part 2″ från skivan “Rattle And Hum” från 1988. Året efter att U2 knockat världen med sitt “religiösa” album “The Joshua Tree” som fick en amerikansk Grammis för “Årets Skiva”. Det var för övrigt tuff konkurrens 1987 då även mästerverken Michael Jacksons “Bad” och Whitney Hustons “Whitney 2″ (som bla innehåller “I Wanna Dance With Somebody” och “Where Do Broken Hearts Go”) var nominerade. Det var inte bättre förr, men väldigt stort!

På eftermiddagen var jag med Alvar på 5-årskontroll. Han växer och mår bra, men fick en spruta. Det gjorde så ont att det inte går att beskriva. Glöm aldrig verkligheten.

Arkiverat i Henrik Johnsson

4 March: Alvar’s correct Song Contest list
The first rounds of the Song Contest are finished and we’ve heard all of this year’s songs. Now it’s time to sort your opinions out, analyze and save your favourites for coming weekends’s final shows. If you like contributions that already been voted out it’s up to you to make them a part of eternity. Alvar has participated in the whole Song Contest tour and has picked out his winners into a compilation CD of his own.

Vi tog ett par timmar med iTunes och han var bergsäker på vilka åtta låtar från årets startfält som platsade på hans samling som logiskt döpts till “Alvars Bästa Melodifestivalskiva”. Jag försökte rucka på några beslut - utmana hans smak - och tom erbjöd mig att köpa fler låtar men fick nobben. Han hade bestämt sig. Efter varje deltävling har jag på hans order skrivit ner favoritlåtarna. Gott folk. Här kommer Alvars lista.

We spent a couple of hours with iTunes and he was sure about which eight songs from this year’s start field who would make it into his compilation, which logically has been named “Alvar’s Best Song Contest Album”. I tried changing some of his decisions - challenge his taste - and even offered to buy more songs but he turned my offer down. He had made his decision. After every part competition I’ve writte down the favourite songs, on his order. Good people. Here is Alvar’s list.

1. Doctor Doctor  Elin Lanto
2. Jag vill om du vågar  Pernilla Wahlgren
3. Manboy  Eric Saade
4. Kom  Timoteij
5. Unstoppable (The Return of Natalie)  Ola
6. Singel  Frispråkarn
7. Manipulated  Hanna Lindblad
8. Hippare Hoppare  Andra Generationen & Dogge Doggelito

Every other song in Swedish and every other in English, all according to instruction from my dancing five-year-old. He has already danced to all the songs as a try, also together with a friend one morning this week. I myself wonder why you can’t go to a disco before lunch also as an adult? Alvar’s dad, the self-appointed schllager expert, also proudly noted that his son has musical integrity since only three out of eight favourites made it directly to the finals at Globen.

Furthermore, Andra Generationen wins the prize for this year’s performance. What differentiated this contribution from the others was that Dogge had his foot on the drum that was played on while rapping.

———————————————-
3 March: Who has more stone - France or Italy?
Alvar got a slingshot from his grandpa who just came back from Thailand. Earlier he also got a hockey-game and a real four-wheel motorcycle from his grandpa. With grandpa Alvar is without limits. He just ran through the falling snow wearing the Swedish Football National Team outfit (including shorts) and a football under his arm for a game with his grandpa before grandma comes home and makes coffee. Alvar is very impressed by his slingshot. Just through looking at it he feels the power of having a weapon in his hand. The rules are clear. You cannot aim at people and only shoot against a specific barrel. Besides, you use a paper bullet or the dog Gizmo’s Frolic food as ammunition. But grandpa has told stories about him mostly shooting with stone in his slingshot when he was little. He practised every day and was very accurate in his aiming.

Alvar and I was away to renew his passport. He wondered why and I explained that soon we will be going off for a horse show in France, near the Italian border.

- Who has most stone - Italy or France? was Alvars question.

- I don’t know, whatever country that’s bigger, I answered boringly adult and laughed superliciously under my breath at my crazy kid.

- But they do have stone, right? continued Alvar.

- I’m sure they have, both of them, I assured him and thought back at one of the French Riviera’s rocky beaches I’ve been to. But without Alvar, so I didn’t quite know why the stone was so important.

Alvar’s mom Malin is often a little bit wiser than I am. When I told her about our conversation she turned to Alvar and asked if he was thinking about bringing his slingshot to France. He answered yes and she said that he absolutely wasn’t allowed to shoot at the horses. He promised only to shoot at the trees surrounding the horse show and not to hit any of the horses. He wouldn’t even miss any trees and accidently hit a horse. Malin and Ed went off to France today. Alvar has already packed his slingshot before leaving next Wednesday.

We, Alvar and I, have yet another Song Contest weekend at home together. Orebro is calling. While awaiting the double battles in the Second Chance, my art exhibition “This Week’s Ed”, like Ed himself, continue to grow regardless of extern events.

This Week’s Ed, No22. “Cogito, ergo sum” (I think, therefore I exist).

It’s Wednesday - mini-Saturday” - and time for a mini-party. Let’s get groovy in some quiet fun and games with Bob Geldof’s cool daughter Pixie Lott. Despite the burden of being a celebrity kid she is very talented and receives Brit Awards back home in England. Max the volume and invite someone for a slow dance in her version of King Of Leon’s “Use Somebody”.

———————————————-
2 March: Boys, mom and dad are in the magazine, again.
You can’t choose your parents. You kind of end up where your put. With some luch they take care of you. Regardless of luck most of those growing up want parents other than they got. You devote your whole youth to getting as far away from your heritage as possible, and then your old age realizing that you turned out exactly like them. The ones that brought you up. I wonder what our boys will rebel against. What do we do that they already despise? I mean, what could be dorky with such cool parents, or?

Alvar and Ed, I wonder what you will tell us, your friends and think or yourselves about your parent’s public behaviour. Will you dare tell us if you’d be proud of us? Go mom! Nice dad.

I’ve never thought about anyone else in my public life than myself. I’ve done what suited me. Malin and I have sometimes also thought about us (like in the latest issue of magazine “Kattis & company”), when we haven’t been thinking about ourselves. In public life there are no excuses or chances for retakes, on the contrary there’s always straight up. Of course we’ve won law suits regarding slander, but no-one remember that. Now we are a few extra in the family, demanding thought. Ed and Alvar, you landed with us and these are who we are. We like it a lot. Welcome to our life. One day you may decide for yourselves.

My pitiful defense speach and hope are that whatever you do as a parent you’re embarrassing. Maybe it HAS to be like that in order to achieve friendship in a later stage. Even U2-singer Bono’s children have reason to be embarrassed over their pretentious dad, even though he sings in one of the biggest and best rock bands in the world. What will our kids say about riding and TV? Is there anyone reading this that never thought their parents were embarrassing or believing to be be a parent that never will embarrass their kids? If YES. Give me hope. Otherwise just give me another vitamin kick of life.

——————————————–
1 March: The welcome committé had snow between their ears.
Drove through thaw from Gothenburg yesterday night. Met our horse statue today on the porch for the first time since the big snow fall. It had snow between it’s ears and seemed happy to once again have it’s nose above the snowy surface.

Peekabo, time to come home now?

I like in between days like this. PJ’s for lunch and a lot of coffee in between. Even Malin almost had the day off. She didn’t have all her horses in the stables - some are on their way home from Gothenburg ans some other are on their was to the French Riviera. Alvar is staying with a friend. Ed is lying singing/rapping with me in the office.

Mature men - Ed in clothes from Juliet and I in a U2 t-shirt from Hard Rock Café.

“I think a lot about childhood since old age doesn’t have much to offer” says Giannis mom to him in the beautiful movie “August lunch in Rome” which I watched yesterday night (the Olympic Games are over so now everyday is film day). Mother and son live together, they don’t have much mony and therefore let old ladies move in against a small compensation. Most reluctantly in the beginning but the arrangement develops into a small pensionat for older ladies and the joy is high when they discover that life has more to offer if you just participate in it.

Gianni and his ladies.

This day I’ll enjoy participating and being in place. This day is all about jazz. A day like this I think we should listen to Corinne Bailey Rae when she live from Divan du Monde in Paris wonders where we are in the song “Are You Here”. Are you- here? Are you here right now or somewhere else, and in that case where? Or where should you be instead of being here?

Arkiverat i Henrik Johnsson

Nu är Melodifestivalens grundomgångar är klara och vi har hört alla årets låtar. Nu kan man sortera sina åsikter, analysera och spara sina favoriter inför kommande helgers slutspel. Gillar man redan utslagna bidrag gäller det att aktivt lyfta in dem i evigheten. Alvar har varit med på hela Melodifestivalens turné och nu har han plockat ut sina vinnare till en egen samlingsskiva.

Vi tog ett par timmar med iTunes och han var bergsäker på vilka åtta låtar från årets startfält som platsade på hans samling som logiskt döpts till “Alvars Bästa Melodifestivalskiva”. Jag försökte rucka på några beslut - utmana hans smak - och tom erbjöd mig att köpa fler låtar men fick nobben. Han hade bestämt sig. Efter varje deltävling har jag på hans order skrivit ner favoritlåtarna. Gott folk. Här kommer Alvars lista.

1. Doctor Doctor  Elin Lanto
2. Jag vill om du vågar  Pernilla Wahlgren
3. Manboy  Eric Saade
4. Kom  Timoteij
5. Unstoppable (The Return of Natalie)  Ola
6. Singel  Frispråkarn
7. Manipulated  Hanna Lindblad
8. Hippare Hoppare  Andra Generationen & Dogge Doggelito

Varannan låt på svenska och varannan på engelska, allt enligt instruktion av min dansante 5-åring. Han har redan provdansat alla låtarna bla annat ihop med en kompis under en förmiddag i veckan. Själv undrar jag varför man inte går på disco före lunch även som vuxen? Alvars pappa, den självutnämnde schlagerexperten, noterar också stolt att hans son har musikalisk integritet då endast tre av åtta favoriter gått direkt till finalen i Globen.

Dessutom vinner Andra Generationen priset för årets framförande. Det avgörande och särskiljande från andra bidrag var att Dogge hade foten på trumman som det spelades på när han rappade.

————–FACIT——————-

- Vad kul att ni engagerades av hurvida vi ska/måste vara pinsamma. Vi känns överens om att våga vara pinsamma för våra barns skull. Men kom ihåg att poängen med att vara ungdom är att ungdommen är unik. Varje ungdom växer upp i en ny tid. Ingen ungdom är den andra lik, även om vi ibland kanske jämför dagens ungdomar med vår egen ungdom.

Ingen som är ung idag varken kan eller ska förstå Rikard Wolffs sång “Solkräm” där han sjunger: Njut av styrkan och skönheten att vara ung. Nej förresten, du kommer ändå inte att förstå ungdomens styrka och skönhet förrän den avtar.

- j.hoglander ursäkta mitt trista svar. Då jag jobbar med Melodifestivalen så vill jag inte yppa mina teorier om resultatet i finalen. Onödigt ifall någon skulle tro att jag försöker påverka utgången på något vis. Jag har mina tankar. Förra året satte jag topp tre och vann tio flaskor Champagne! I år ska jag inte slå vad, men lovar att återkomma efter finalen om hur jag tänkte. Påminn mig ifall det glöms bort.

- FilMa och Dragonfly er musikglädje inspirerar mig att gräva fram ytterligare guldkorn som vi kan njuta av tillsammans var för sig.

Medan jag gräver så kan ni avnjuta de rasande begåvade och spännande 90-talistsystrarna Firt Aid Kit från Svedmyra..

Arkiverat i Henrik Johnsson

Alvar har fått en slangbella av sin morfar som just kommit hem från Thailand. Tidigare har Alvar  också fått ett hockeyspel och en riktig fyrhjulig motorcykel av sin morfar. Med morfar är Alvar gränslös. Han sprang just genom snöfallet iklädd svenska landslagsdräkten i fotboll (med bla kortbyxor) och en fotboll under armen för en match med morfar innan mormor kommer hem och det blir fika. Alvar är imponerad av sin slangbella. Bara genom att titta på den känner han kraften av att ha ett vapen i sin hand. Reglerna är tydliga. Man får inte sikta mot människor och bara skjuta mot en speciell tunna. Dessutom använder man en pappkula eller hunden Gizmos Frolic som ammunition Men morfar har berättat att han sköt sten med sin slangbella när han var liten. Han han tränade varje dag och var väldigt pricksäker.

Alvar och jag var iväg för att förnya hans pass. Han undrade varför och jag förklarade att vi snart ska på hästtävling till Frankrike, nära Italienska gränsen.

- Vem har mest sten av Italien och Frankrike? var Alvars motfråga.

- Vet inte, det land som är störst, svarade jag vuxentrist och skrattade överlägset för mig själv åt min tokiga unge.

- Men dom har väl sten? fortsatte Alvar.

- Det har dom säkert, bägge två, försäkrade jag honom och tänkte tillbaka på någon av rivierans stenstränder som jag besökt. Fast utan Alvar, så jag visste inte varför stenen var så viktig.

Alvars mamma Malin är ofta snäppet klokare än mig. När jag delgav henne vår konversation vände hon sig mot Alvar och frågade ifall han tänkte ta med sig slangbellan till Frankrike. Han svarade ja och hon sa att han inte får skjuta mot hästarna. Han lovade att bara skjuta på träden runt hästtävlingen och inte träffa några hästar. Han skulle inte ens missa några träd och råka träffa en häst. Malin och Ed åkte till Frankrike idag. Alvar har redan packat slangbellan för sin avfärd nästa onsdag.

Vi, Alvar och jag, har ytterligare en Melodifestivalshelg hemma tillsammans. Örebro kallar. I väntan på att duellbataljerna i andra chansen drar igång fortsätter min konstutställning “Veckans Ed”, likt Ed själv, att växa oavsett yttre händelser.

Veckans Ed, No22. "Cogito, ergo sum (Jag tänker, alltså finns jag)".

Det är onsdag - lill-lördag! - och läge för småparty. Låt oss släppa loss i lite stillsamt hålligång med Bob Geldofs sköna dotter Pixie Lott. Trots sin börda att vara kändisunge är hon väldigt begåvad och får Brit Awards hemma i England. Maxa volymen och bjud upp någon till en tryckare i hennes version av Kings Of Leons “Use Somebody”.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Man kan inte välja sina föräldrar. Man liksom hamnar där man blir satt. Med tur så blir man omhändertagen. Oavsett lycka vill de flesta som växer upp något annat än sina föräldrar. Man ägnar en hel ungdom åt att komma så långt ifrån sitt ursprung som möjligt, och ägnar sen en ålderdom med att konstatera att man blev likadan som dom. Dom som födde upp en. Jag undrar vad våra pojkar ska streta mot. Vad gör vi som dom så grovt redan föraktar? Vad kan vara töntigt med två så coola päron, liksom, typ?

Alvar och Ed, jag undrar vad ni ska säga till oss, till era kamrater och tänka för er själva angående era föräldras offentliga beteende. Kommer ni våga berätta för oss ifall ni skulle vara stolta för oss? Hejja mamma! Snyggt farsan.

Jag har aldrig tänkt på någon annan i mitt offentliga liv än mig själv. Jag har gjort vad som passar mig. Malin och jag har ibland även tänkt på oss (som i senaset numret av tidningen “Kattis & company), när vi inte tänkt på oss själva. I det offentliga finns inga ursäkter eller chanser till omtagningar, där råder alltid skarpt läge. Visst har vi vunnit stämningar mot förtal, men det minns ingen. Nu är vi några till i familjen som tar upp tankarna. Ed och Alvar ni landade hos oss och så här är vi. Det tycker vi väldigt mycket om. Välkomna till vårt liv. En dag får ni bestämma själva.

Mitt ynkliga försvarstal och förhoppning är att vad man än gör som förälder så är man pinig. Det kanske MÅSTE vara så för att sedan uppnå full vänskap. T o m U2-sångaren Bonos barn har anledning att skämmas för sin pretentiösa farsa, fast han sjunger i världens största och bästa rockband. Vad ska våra ungar säga om ridning och tv? Finns det någon som läser detta som aldrig tyckt att ens föräldrar varit pinsamma eller tror sig vara en förälder som aldrig kommer att vara pinsam? Om JA. Ge mig hopp. Ge mig annars bara ytterligare en vitamindos av livet.

Mamma & pappa i company.

——-FACIT—————–

- Madde, tack för allt. From ska här även rapporteras om familjens tv-framträdanden även till häst.

- Avantgirl, musik ska delas med glädje, inte fildelas. Vad kul att du gillade mitt tips. Andra Chansen kommer att bli en rysare. Jag åker till Örebro redan imorgon för att höra vad som händer.

- Syrran, denna rulle kommer att smaka dig. Ville jag vara en dryg skåning hade jag svarat www.google.com. Nu är jag en kanske lite trög, men ack så seg skåning. Därför har jag lyckats hitta den engelska titeln på filmen “Augustilunch i Rom”. Den italienska originaltiteln är “Pranzo di ferragosto”, men på engelska heter den alltså “Mid-August Lunch”. För regi står Gianni Di Gregorio, som även skrivit manus. Han skrev även manus till det filmade dokumentet av Neapels maffia “Gomorra”.

Arkiverat i Henrik Johnsson

Titt ut, dags att komma hem nu?

Jag gillar mellandagar som denna. Pyjamas till lunch och mycket kaffe däremellan. Tom med Malin har nästan ledigt. Hon har inte alla hästarna hemma - några är på väg hem från Göteborg och några andra är på väg till franska rivieran. Alvar är hos en kompis. Ed ligger och sjunger/rappar med mig på kontoret.

Mogna män - Ed i kläder från Juliet och jag med en U2-tröja från Hard Rock Cafe.

“Jag tänker mycket på barndomen för ålderdomen har inte mycket att erbjuda” säger Giannis mamma till honom i den fina filmen “Augustilunch i Rom” som jag såg inatt (OS är slut så nu är det filtajm varje dag). Mor och son bor ihop, de har ont om pengar och låter därför tanter flytta in mot en smärre ersättning. Motvilligt till en början men arrangemanget utvecklar sig så småningom till en liten pensionatrörelse för äldre damer och glädjen är hög när de upptäcker att livet har mer att erbjuda om man bara är med.

Gianni med sina tanter.

Denna dag ska jag njuta av att få vara med och att vara på plats. Denna dag är det nästan bara jazz som gäller. En sån här dag tycker jag att vi ska lyssna på Corinne Bailey Rae när hon levande från Divan du Monde i Paris undrar vart vi är i låten “Are You Here”. Är du det - here? Är du här just nu eller någon annastans, i så fall vart? Eller vart borde du vara istälet för här?

Arkiverat i Henrik Johnsson