Alvar och jag var på födelsedagskals i skogen utanför Eskilstuna igår kväll. Regnigt och mysigt. Hittade dit med hjälp av GPS. Imponerande hur bra den hittar. Dock är mottagningen sådär så ibland kom direktionerna lite sent. Just när man passerat en avtagsväg så säger telefonen att jag borde svängt till vänster. Det är lika dåligt sätt att guida som när man frågar passageraren i bilen, som lovat att visa vägen, “ska jag svänga här?” och svaret är “kanske.”

Efter några charmiga u-svängar och lite darrigt valda småvägar var vi framme. Då jag inte kan omfamna den stora konsten att hitta rätt så var jag osäker trots att den blåa pluppen på kartan blinkade glatt vid vår destination. “Pappa, du hittar överallt!” ropar Alvar och hoppar ur bilen in i ösregnet  och springer in i huset där festen pågår. “Är du säker på att vi är på rätt ställe” frågar jag min 5-årige son som inte hör frågan då han nästan är framme vid huset.

Visst är vi rätt och visst är jag stolt över att Alvar tror att jag hittar överallt. Alvar, för din skull och ihop med dig hittar jag vart du vill, även om det kanske blir lite halkigt på vägen. Fortsätt att vara säker då du känner att du hamnat rätt.

Nu ska vi till Skåne. Dit hittar jag. Säg till när vi är framme.

Bilarna är uppställda. Nu ska de snart köra på varandra. Det är också ett sätt att hitta rätt.

Välommen till Alvars Bästa Hotell, den lille med blöjan tar gärna er väska till rummet.

Det flöt fint för hotellet. Vi vet att första intrycket varar. En gäst vars lust man bränner redan i repan är svår att få tillbaka. Malin checkade in och fick sin nyckel. Hon skulle bara gå till hissen och trycka på sitt våningsnummer för att sen kuna kasta sig fritt på sängen. Piccolon visade sig vara lite väl närgången. Dessutom struntade han i väskan och tog en genväg till hissen.

Excuse me, may I help you?

Som concierge är det viktigt att kunna lösa alla situationer - både interna och externa. Jag lyckades lyfta bort piccolon, rädda honom från karate med chefen samt småhångla med hotellets första gäst till denne åter verkade belåten. Vi var snabbt tillbaka till vår höga nivå av personlig service.

Malin kom till hissen och skulle just trycka på knappen som var fäst med magnet på köksstolen. Då kom piccolon igen och med sin aggressiva hjälpfullhet åter kom ibråk med chefen.

Not love in an elevator.

Den här gången kunde inte ens jag, conciergen, lösa läget. Det höll på att flippa ut bortom kontroll. Som tur var märkte vår gäst att piccolon luktade skit. Alvars väskbärare hade mycket riktigt hunnit med att lägga ett lass i blöjan mellan sin olika hjälpinsatser. Alvar var nöjd med att se sin personal bäras ut av en gäst och undrade ifall inte han fick vara gäst istället och jag jobba i receptionen. “Jovisst, hur var namnet?” svarade jag. “Jag heter Alvar Barijard och har beställt ett rum” sa gästen. “Hur stavas det?” kontrollfrågade jag. “A-L-V-A-R och Barijard börjar på B”. “Välkommen till Alvars Bästa Hotell” hälsade jag Alvar när han fick nyckelkortet i papp till rum 312. Rakt fram i korridoren och till höger just innan tvättstugan.

Äntligen ordning. Det blir ofta bäst om man själv får bestämma. Att checka in på sitt egna hotell som enda gäst hos personal man själv anställt måste ge en viss ro.

På toppen av Notting Hill låter allt bra.

Vi tog en bil till det vackra Roundhouse i Camden. Precis när vi kommer in i lokalen börjar showen. Vi smiter upp till baren till vänster om scenen och pang. Last look at Eden. Europe smäller av en show på 40 minuter under iTunes Festival som gör oss lyckliga. Distade gitarrer, långt hår och öl i plastglas är allt som behövs för att känna äkta glädje! Vilket gig. Dom kan lira och spelar ännu som om varje låt är den viktigaste. Europe är ett av våra största band någonsin, och än idag lirar de gamla låtar som om de uppstår i stunden. Rock the night.

Let me se your hands! Europe Live at Roundhouse.

Vi rullade vidare och avnjöt en fullständig middag på E&O. Asisatiskt, välbalanserat och mycket gott. Jag älskar dessa ställen i London. De gör världen så stor och så full av äventyr. Englands huvudstad är tio gånger störe än Sveriges, det gör allt större om man bara vågar ta in mer. Vi rundade av oss och natten i hotellets lobby. Uppdraget slutfört. Grattis på födelsedagen. Oh happy birthday.

Det var varmt i London. Och med varma hjärtan landade vi i Sverige 24 timmar efter det att vi lämnat vårt land. Härligt att vara hemma och härligt att få fortsätta njut av resan som kommer att stanna kvar länge i mig.

Malin och Alvar var på Grönan. Det verkar också ha varit en snurrig tillställning.

Det är bara måndag, men denna vecka är redan en klassiker.