Min lillvisp har börjat att buffa och knuffa på sin mamma. När jag går och lägger mig kommer en och annan puff från den djupaste insidan av mig. I söndags lade Jonna huvudet på magen och skrek hallå rakt in i magen. Hon hade tröttnat på att inget hände. Då! En spark rakt på örat talade om för henne att det visst fanns ett syskon inne i magen. Vi blev överlýckliga. Den första sparken fick Jonna. Nu är sprattlets tid förbi. Det känns underbart. Igår kväll kände Anders en spark och det börjar gå upp för mig att det verkligen händer. Man ska inte klaga men om detta är lill*ns sovtider blir det ett helvete eftersom jag vaknar vid fyra och det är fullt ställ till klockan sju. Men det gör ingenting. Redan nu älskar jag det lilla trollet inne i magen mer än jag kunde drömma om.

Just nu är livet fantastiskt.
Just idag kan jag inte önska mig mer.

Jag böjer mitt huvud i tacksamhet för jag är en lyckligt lottad människa.

Arkiverat i Kim

Fy så tråkigt att Maggan slutar blogga:-(
Snyft!

Igår var det en artikel i Aftonbladet om barnlöshet där jag var med. Tack för fin respons! Man ska aldrig ge upp hoppet- även om det är en sliten klyscha så är den faktiskt sann…

Jonna och Lisen spelade match mot Tyresö igår och de förlorade med 3- 0. Det var inga muntra miner i bilen så det fick bli en hälsovådlig lunch på McDonalds efteråt. Ibland hjäler det med mutor:-) Vid ett- tiden åkte vi på en husvisning och när jag klev in i hallen så kände jag att det var här vi skulle bo. Tyvärr lär vi inte vara ensam om den känslan och till råga på allt var vår bankkvinna inte på kontoret förrän på onsdag och då är budgivningen i full gång. Jag pratade med en annan kvinna så nu får vi se om vi hinner få alla papper klara.. Jag skulle så hemskt gärna vilja bo där. Håll tummarna!

Ikväll ska jag laga thaikyckling med röd curry. Hoppas att lill*n i magen gillar det för jag har märkt att det blir väldigt mycket rörelse och bus när jag ätit mat. Eller så inbillar jag mig bara. Fast jag är i v 22 så något borde väl kännas, eller vad tror ni?

Snart måste det bli bra tv igen, jag är så fruktansvärt trött på repriser och skit. Ge mig lite Robinson och Lyxfällan nu! Dokusåpa- junkie som jag är.

Trevlig kväll!

Arkiverat i Kim

Idag har jag fått en underbar start på dagen! Allt sedan festen i tisdags har jag varit dödstrött. Imorse lyckades jag somna om och sov till halv tio, vilket jag inte gjort sedan jag blev gravid. Kan det ha att göra med att järntabletterna är på väg att ställa kroppen till rätta, tro? Tycker nog att jag börjar bli lite piggare.

Nu till svininfluensan: jag tror faktiskt att jag ska vaccinera mig. En 27- årig gravid kvinna ligger på Karolinska och kämpar för sitt liv och det har jag ingen lust att råka ut för. Hur tänker ni, tänker ni vaccinera er? Fick lite noja och stack in på Apoteket i Sickla. Hon bara skrattade åt mig när jag frågade om handspriten var slut. Sedan länge, blev svaret. När kommer det in ny då?, frågade jag. Vem vet? blev svaret. Extremt obehagligt, säger jag, hypokondrisk som jag är.

Igår bad jag Hampus hjälpa mig med middagen. Det var bara vi två hemma. Han frågade hur min dag varit, jag frågade om hans nya skola och hur han mådde och det var så skönt att få prata med honom. Prata på riktigt och inte bara i förbifarten. Det är sällan som han bjuder in till samtal och när han gör det känner man sig speciell. Tonåringar är ett eget släkte och följer sin egen logik som man allt för ofta får ifrågasätta.

Ikväll ska vi äta fondue. Det är en extremt fiffig rätt för att lyckas behålla alla kring bordet länge. Man doppar och dippar och plötsligt har det gått två timmar och man har fått full pejling på hur barnen mår. Eftersom alla barn fullkomligt älskar fondue så vet jag att det sitter tills det är renrensat på bordet. Jag är en listig styvmorsa, eller hur?

Nu ska jag vila en liten stund innan barnen kommer hem för att kolla fotbollsmatchen. Heja Sverige, säger jag.

Trevlig helg alla fina bloggläsare!

Arkiverat i Kim

Mitt älskade hjärta! Idag har jag hört ditt. Som ett virvelljud genom luften rakt in i mig. Det gjorde nästan ont att höra ditt ofödda hjärta slå. Sådan stor längtan efter att du ska bli färdig. När du kommer ut ska vi ta hand om dig. Du är en del av vår familj trots att du ligger inne i min kropp istället för utanför. Lilla, lilla pyre. Jag hoppas att du kommer trivas hos oss. Du kommer nog bli ganska bortskämd men på ett bra sätt. Jag lovar att jag aldrig ska låta någon kröka ett hårstrå på ditt huvud. Som en lejoninna ska jag se till att du är trygg och säker när du landat på jorden. Lilla, lilla pyre. Din mamma längtar efter dig.

Arkiverat i Kim

Idag är ingen bra dag och jag vet inte varför. Kanske har jag fått mig en släng av måndagsblues eller så har väl svininfluensan lagt sig på lur i kroppen. Eller så beror det bara på hormoner, inte vet jag. Klart är iallafall att jag är på ett dåligt humör. Nu har jag precis gått halva graviditeten, är i v 20+0. När började era barn att sparka på riktigt och inte bara sprattla runt? Jag är med i en ankomstgrupp på internet och det verkar som om mitt barn är det sista att föra ett helvetes liv i magen. Förutom det verkar jag vara den enda som inte redan har garderoben full med barnkläder och vagnen i hallen. Ibland känner jag mig som en Krösa- Maja som bara skrockar och målar fan på väggen, men jag vågar inte ta ut någonting i förskott. På söndag kommer en intervju i Aftonbladet som handlar om min längtan efter barn och vägen dit. Kanske kan den lätta på trycket för någon annan längtande kvinna.

Idag kommer barnen hit och det ska bli superskönt. Huset blir fullt av liv och rörelse och jag får inte en stund över för grubblerier. I torsdags fyllde Jonna och Lisen elva och Hampus blev sexton i lördags. De är så stora nu. När jag träffade dem var de sex och elva. Tänk vad åren går fort! Snart är tjejerna tonåringar och Hampus vuxen. Swisch, säger det bara. Jag är så tacksam för att jag får ta del av deras vardag.

Usch, jag är så låg så jag nog får ta och göra en jag-är-tacksam-för-lista.

Jag är tacksam för:
- Att alla jag älskar är friska.
- Att vi äntligen lyckats bli gravida och att allt verkar gå bra.
- Min fantastiska man och familj.
- Att min älskade lillebror och hans familj kom och hälsade på oss i helgen. Det var supermysigt.
- Att jag inte gått upp hundra kilo. Än.
- Mina fina, fina vänner som jag älskar över allt annat.
- Att Ziggy och Smilla är mina ständiga följeslagare.
- Att jag är född i Sverige där kvinnor har samma rättigheter som män. Även om lönebilden fortfarande skiljer oss åt.
- Att jag snart är halvvägs i min utbildning och har MVG i samtliga ämnen.
- Att klockan snart är fyra och barnen kommer hem från skolan.

Se där ja! Mig är det verkligen inte synd om. Tror minsann att jag ska slänga på mig skorna och ta en rask promenad med mina fina hundar. Det borde få mig på bättre humör.
Kram till er alla!

Arkiverat i Kim

…fungerar och det är jag extremt tacksam över. Snart ser jag ut som en kanonkula men det gör ingenting. Igår gick jag in i en Polaren och Pyret affär och tittade på bebiskläder. Kläderna för nyfödda var så små att jag slängde tillbaka de randiga strumporna och sprang ut. Jag fick panik. Tänk om det händer något som gör att det blir fel? Det känns så overkligt alltihop. Hur kunde jag ha en sådan tur? Det känns som om jag vunnit en miljard på lotto. Jag känner hur jag ändå börjar tro att det är möjligt att även jag ska få bli mamma. Nu säger jag när bebisen kommer och inte om. Det är inte lätt att njuta men jag försöker. Åh, vad jag längtar tills jag får se in i mitt barns ögon. Vilken ynnest att få leva.

Arkiverat i Kim

Igår fyllde min Colliekille Ziggy Stardust fem år och det firade vi, såklart. Han fick ett paket på morgonen som innehöll en massa godsaker, baconflätan gjorde succé. Det var en av mina bästa kompisar som köpt paketet till honom, själv hade jag nog inte kommit på en så bra idé.

Här är Ziggy när han är liten.

På kvällen fick Ziggy och Smilla äta samma mat som oss, köttgryta och ris. De trodde knappt sina ögon, kan jag säga. Vi dukade upp i vardagsrummet bredvid oss. Jag ska se om jag kan få in en bild på middagen lite senare.

Idag börjar Hampus gymnasiet. När jag träffade hans pappa var han en liten kille som fortfarande tappade tänder. En elvaårig solstråle. Igår stack han ut nyllet ur sitt rum vid tvåtiden på eftermiddagen. Trött, hungrig och inte på sitt bästa humör. Han är så lik mig när jag var sexton och det gör mig vansinnig med jämna mellanrum. I morse när jag kom ner vid åttatiden satt han med ett leende i soffan och hade redan ätit frukost. Han var nyduschad och håret låg perfekt. Idag börjar hans vuxenliv. Ingen kommer tjata på honom i skolan om att gå på lektionerna, ingen kommer påminna honom om läxorna. Förutom vi därhemma då, förstås. Jag själv hade pissdisciplin på gymnasiet vilket resulterade i att jag hoppade av. Därför läser jag på Komvux nu och det önskar jag honom inte. Så i tre år framöver kommer jag vara en surapa till bonusmamma. Jag kommer tjata, locka och inte ge mig så han slipper gå på Komvux. Eftersom jag läst de flesta av hans ämnen precis är jag uppdaterad så jag hoppas att jag kan vara till hjälp. Jag har lite ont i magen för Hampus skull, jag hoppas att han kommer trivas i sin skola. Fortsättning följer…….

Arkiverat i Kim

…men iallafall en mage.

Från sidan….

och ett nyduschat nylle…

Arkiverat i Kim