Denna lilla skrivelse är tagen ur verkliga livet. Om ni har missat följande saker inför er resa så hjälper det i alla fall att vara vältränad.
Lördag morgon 04:00, klockan ringer. Guuuud vad trötta vi är. Taxin som är förbeställd sedan 3 veckor tillbaka kommer 04:30 som beställt, in med allt bagage och iväg till Arlanda. Planet mot värmen går 06:30. Gott om tid. Framme vid Arlanda 04.50. Klockrent.
Noggran som jag är har jag dubbelkollat allt 2 ggr (skämtar inte här) ang pengar, pass, medicinväska, magsjukepiller, snorklar, cyklop, undervattenskamera och allt annat.
Allt nerpackat för att få tag på det lättast möjligt.
Hittar en kö med bara 3 par framför oss, har använt automat checkin, ”taggat” alla väskor printat boardingkort, lagt upp alla pass i tid med rätt sida upp. (blir alltid skitirriterad på folk som står i kö 40 min för att sedan när det blir deras tur inte ha något klart) Så jodå, allt tajmat och klart in i minsta detalj. Inget lämnas åt slumpen.
Lämnar fram allt till flickan bakom bagagge drop disken, och frågar vilken special checkin disk som gäller för våra tennisracketar ( man skall vara rädd om sina älsklingar) får veta att det är längst bort vid F piren. Passar perfekt, det är ju där vi skall in, gate F 63 går SAS planet ifrån. detta går som på räls.
DÅ när man bara tänker som följer, (härligt, i tid, tax free, frukost i loungen, slappa) yttrar flickan bakom disken ett par ord som får en att haja till, OJ Oj Oj det här var inte bra, pulsen ökar till det dubbla på 0,5 nanosekunder. Det här passet gäller inte!!!!!!
VA F-NNNNNNN säger jag till kvinnan, jag har ju dubbelkollat allt. Jo kvider hon ur sig, när man åker till Egypten måsta alla pass vara giltigt minst 6 månader efter hemresedatum, ditt pass är kort med 3 veckor. Men stammar jag fram, mitt pass gäller ju för höge Farao. Ändera gäller det eller också gäller det inte??????. ‘
Nu kommer svaret som väntat ifrån kvinnan bakom disken, som jag hårt försöker att INTE flyga över disken och ta och paketera henne i 10 meter check in tejp och skicka till Sibirien, DET ÄR INTE MITT FEL, alla regler finns att läsa på vår hemsida. Men, säger jag med otrolig självbehärskning, det står inget på min printade biljett (3 sidor lång med alla villkor ang resan) NÄÄÄ svarar den osympatiska kvinnan, det är nya regler och man måste titta på hemsidan innan avresan. Jag veeeeet att hon egentligen säkert är helt underbar kvinna, och att hon faktiskt bara gör sitt jobb. Men det känns inte så just då.
Helen tittar på mig med en ledsen min, Chris börjar gråta, Nick ser bara förvånad ut.
HUR GÖR JAG NU???? frågar jag kvinnan bakom disken.
Svaret kommer som en uppercut ifrån Mike Tyson. Du kan ju alltid chansa och åka till passpolisen (på andra sidan Arlanda) men dom öppnar kl 06:00, ditt plan går 06:30 jag tror inte du hinner, men chansa går ju.
Allt känns bara tomt. Klockan är 05:25. Pratar snabbt med Helen, hon säger, jag checkar in med barnen, ”taggar väskorna med specialtejp” går till gaten och väntar, hinner du så hinner du. Annars får vi försöka att omboka eller annat.
Allt känns bara tomt. Men säger adjö till familjen (känns suuuuurt) fångar en taxi sätter mig i den och skall börja åka. DÅ slår det mig, F-N här kommer det att behövas snabba cach vid taxiresor fram och tillbaka. Har bara kort. Hoppar ur taxin,bredsladdar in på terminalen, formligen sliter ur 400×2 ur automaten, tänker, ingen tid att behöva växla här inte. Så med 800 kr i friska 100 lappar tar jag en ny taxi.
Kommer fram till tullhuset, hoppar ur och trycker på porttelefonen. taxin har åkt, kl står på 05:37. Saken är den att jag har på mig sommarkläder, ”nätta” små sommarskor, jeans, t-shirt och en tunn vindjacka och det är minus 10 ute, inte en käft inom synhåll. trycker nu på knappen på porttelefonen som om det gällde sista banan på ett nintendospel med bara ett liv kvar! och ”bossen” håller på att krossa en.
Då efter 5 min (fryser nu) svarar en trött och statlig röst, jaaa, vad gäller det. Förklarar snabbt mitt ärende, blir insläppt (himmelskt varmt) tar mig på stela ben uppför trapporna in i en väntsal där det redan sitter 3 personer trycker fram en nummerlapp på den står det 0003. Snabbmatematik gäller nu. Det står på en skylt att varje ärende för ett tillfälligt pass tar ca 5-7 min. Jag har plats 3. OM allt går som det skall så borde jag vara iväg härifrån 06:15. Hmmm
Tänker som så, om jag beställer en taxi prick kl 06.00 så får den vänta i ca 15 min. Kosta vad det kosta vill, men jag kan KANSKE klara det här.
klockan är nu 05:54. Ingen i väntrummet pratar med någon, det är dödstyst, så jag öppnar munnen och frågar om alla skall till Egypten, svaret blir ett unisont JA. Nu börjar det strömma in fler människor i väntrummet, totalt räknar jag in 6 personer och par till, håller hårt i min nummerlapp nu, aldrig har väl en sådan liten löjlig lapp betytt så mycket.
Tittar på Avångarna i min iphone på Swedavias hemsida. Ingen försening på planet. F-N F-N F-N. Varför kan inte avisningen strula, varför kan inte styrman halka och bryta benen, vad som helst skulle vara välkommet just nu.
Klockan är nu 05:58 och inte en rörelse innanför luckorna med de fördragna gardinerna, jag går och knackar på dörren till vad som ser ut som en lång korridor (spegelglas) då efter ca 1 min uppenbarar sig en polis med en kaffekopp i handen och säger att han har sett passpoliserna komma igenom dörren vid deras personalingång, man vad ända in i h-vete säger någon kl är ju 06:00 om 20 sec. dom borde vara här nuuuuuuuu.
Lugn säger den statligt anställde, dom kommer snart.
06:04 hörs ett rasslande bakom draperiet, och 06:05 öppnas ett draperi, ETT, dom skall ju vara TVÅ därinne.
När draperiet öppnas är det som att starta ett fält med hästar i ett galopprace, plötsligt blir den så förut gravlika tystnaden ombytt till ett ljudligt sorl.
Mannen med nummerlapp 0001 ( som jag gärna hade sålt min själ till djävulen själv för att få tag på) går fram och börjar sitt ärende. DÅ kl 06:07 öppnas drapperi nummer två, och en ung tjej uppenbarar sig. Den andra ser ut som en rysk gyttjebrotterska, och är lika charmig som en också ( har aldrig träffat en rysk gyttjebrotterska förut, och är säkert lite fördomsfull här, hon gör också bara sitt jobb, och hon skall inte till Egypten, men jag önskar bara att allt gick lite FORTARE). Den andra killen bakom luckan förefaller lite osäker. F-N tänker jag bara det inte är en prao eller liknande.
Men det börjar röra på sig. det piper till 0002 är på tur. Det är en familj som är så stressade att allt går fel. Dom skriver på fel papper med fel namnteckning, står fel när det skall fotas, strular med kortet när det skall betalas (har dom inga cach) , glömmer bort koden till kortet, prövar med ett nytt, och lyckas, det råder nu lynchstämning i väntrummet.
Ändå trots detta strul får dom sitt pass före personen i lucka ett?????
VARFÖR? Jo för att ena printern hos passpolisen har beslutat sig för att sluta fungera så där nu en vecka före jul, så dom får DELA på en printer. Jag tänker att om detta vore en film hade folk tyckt att det var för överdrivet, men här står jag mitt i det hela.
Taxin är beställd, den borde stå och ticka pengar nedanför, fått ok ifrån taxibolaget att den är beställd och skall vara på plats. Jo jo men. Förutseende in i minsta detalj minsann. Det gäller sekunderna:)
Klockan är nu 06:14. Jag går fram, lämnar mitt id och pass som redan är draget ut hölstret som en bättre john wayne western,pengarna har jag i munnen beredd att betala.
Allt går geschwint (Tur man orkade samla sig och vara beredd på allt) kl 06:18 får jag mitt pass, springer (flyger) nerför trapporna på nytt personbästa, dundrar ut genom entrédörren och där står tre taxibilar.
Sliter upp dörren på den första och ropar högt med den myndigsate stämman jag kan uppbringa ”Simonsson” svaret blir nej. Upprepar proceduren med de följande två och svaret blir detsamma. Nu är det nära till att börja lipa. Jag börjar mycket starkt överväga att springa bort, men går fram till taxi två och frågar om han skall vänta länge på sin kund, han säger att hans kunds plan går kl 08:00 och att han blivit ombedd att vänta. Jag hoppar då in i taxin och stoppar upp 300 kr framför hans ögon och säger du hinner köra mig till terminal 5 på 3 min. Han nappar på erbjudandet.
I taxin tar jag av mig klocka, bälte, jacka och stoppar (knölar) ner allt i min lilla väska för att vara klar när jag kommer till säkerhetskontrollen.
Lägger hans pangar i hans knä, tackar ödmjukast för hjälpen (han vill börjar knappa på sin lila apparat och vill ge mig ett kvitto vad jag förstår av det hela. Det hedrar honom men innan han har slagit in sista siffran i beloppet så är jag redan ute ur bilen tänker jag) , så jag hoppar ur taxin i farten, och med mina brallor på halv stång (Inget bälte), slår jag nu Usain Bolts rekord på 100 meter genom terminalen fram till en ringlande kö med folk som skall visa upp sina boarding kort. Tar högervarv runt alla, och knuffar undan en person som står där och vrålar fram ”MITT PLAN GÅR OM 6 MINUTER” jag går före dig.
Mannen i fråga var samma man som hade nummer 0001 på lappen. Han ser mycket stressad ut och lite vilse. Jag ryter till, ta rygg på mig. Jag grabbar honom i handen och drar bort honom mot säkerhetskontrollen.
Väl där efter att ha trängt mig förbi ca 70 pers tlll, sliter jag en grå back ur handen på en kille framför mig. Förklarar mig inte ens tror jag. Den äldre mannen är precis efter och jag slänger ner alla hans saker i min back också. Tar ett känguruskutt igenom metalldetektorn, inget piper, LYCKA. det är en lång plexiglasskiva tills man får sin back. jag lägger mig på ”rullarna” sträcker mig efter backen som kommer mot mig i sköldpaddsfart. Ger mannen bakom mig sina saker, och sedan är det var man för sig själv. Jag passerar tax free i överljudsfart, tror inte fötterna nuddar marken mer än tre gånger.
Väntar mig en ruggig kö till nästa utrikes passkontroll och nya personer att springa förbi. Men döm min förvåning DET ÄR HELT TOMT. Torkar tårarna ur ögonen (fartvinden) och lämnar fram passet. Han tar sig en noggrann titt, släpper sedan igenom mig. Jag tar ett skutt uppför rulltrappan (det var allt jag kunde göra då brallorna hade halkat ner igen).
Tittar på skyltarna genom tårarna för att se vilket håll F 63 ligger, (vill inte springa åt fel håll här) VÄNSTER. Tar tag i brallorna och lämnar allt vad världselit i löpning heter bakom mig. Ser gaten, det ringer i telefonen i väskan är säkert Helen, hinner inte svara F 59, F 60, F61. Därborta är F 63. Det rikitgt lyser mot mig. Svänger kraftigt vänster i överljudsfart så att det gnisslar om skorna och sömmarna nästan spricker.
Där står min familj, barnen gråter, Helen står och pratar med check in personalen, jag har aldrig sett så lättade blickar. Klockan är nu 06:28. Jag berättar att det kommer en man efter mig och om dom kan vänta någon sekund till så är han på gång. Hör inte vad svaret blir.
06:29 Jag sitter på min plats och bara tittar framåt. Hör i högtalarna ”boarding complete” och tänker Synd han klarade det inte. Men just då ser jag honom komma gående i gången. (pratar med honom vid ett senare tillfälle och han tackade för hjälpen)
06:31, vi lättar ifrån gaten. Det var några som inte kom med planet, jag tycker verkligen synd om dom och hoppas att dom lyckades boka om eller liknande. Men jag kom med, och kommer förhoppningsvis ha en skön semestervecka att se tillbaka på.
Tänker träna på semestern ifall det strular med utresan. Gäller att vara i form.
God jul på er alla!